Musikalafton med Kulturamas musikalsupertvåor VG

Musikalafton med Kulturamas Musikalsupertvåor.

Var: Kulturama (Stockholm)
När: 19/2 2015 Kvällsföreställning
Betyg: VG


Kulturamas musikaltvåor gav en musikalafton med låtar ur valda musikaler och det är glädjande att se hur mycket de har utvecklats sen sist. Som vanligt tittar jag lite extra på urduktiga Nilla Hansson som sjöng Ill Be There från Ordinary Days och Take Me Or Leave Me från Rent tillsammans med Julia Lindhe på ett strålande sätt. Men jag var även imponerad av Joachims strålande insats i Confrontation från Jekyll and Hide och Fanny och Lindas underbara Secondary Characters från Title Of Show, en musikal jag gärna skulle vilja se någon gång. Men alla var superduktiga och det var alldeles för många jättebra insatser för att nämnas här. Bra jobbat och tack för pratstunden Nilla!


Med det sagt kan jag varmt rekomendera årets Kulturama Vuxenmusikal uppsättning Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott med premiär den 5 maj, ett datum som redan är inlagt i min kalender.

Metropolis MVG

Metropolis

Var: Stockholms Stadsteater

När: 13/2 2015

Betyg: MVG

Först måste jag erkänna att jag är svag för science fiction och ännu svagare för sådan på teaterscenen och det tillsammans med de utsökta kostymerna (Bente Rolandsdotter) är en stor del av anledningen till detta höga betyg. Dessutom är det första gången jag har sett en teatepjäs där nästan alla i ensemblen, även männen, har kjolar och det gläder en varm anhängare av HBQT frågor mycket och ännu mer som flera av de manliga rollerna på ett galant sätt spelas av kvinnor. Denna lek med kostymer och könsroller är något som flera uppsättningar borde experimentera mycket mer med och i rätt uppsättning kan det bli ett oerhört kraftfullt element som tillför mycket.

I Metropolis styr Robert Flux Jaws inspirerade envåldshärskare Joh Fredersen över allt och alla oavsett om de likt hans son Freder (Albin Flinkas) bor ovanför ytan eller likt Georgi (Caroline Söderstrom) bor och arbetar hela sitt liv i stadens maskinhall. Men saker och ting ändras när Freder drömmer om en kvinna vid namn Maria (Liv Mjönes) och följer med denna i en revolt mot envåldshärskaren. Här finns även uppfinnaren av den ultimata robotmänniskan Rotwang (Peter Viitanen) och den karitmatiske maskinchefen Grot (Kristofer Kamiyasu) och flera andra intressanta karaktärer som var och en har sin del i Metropolis öde.  Allt är snyggt gjort och man har lånat en hel del formspråk från stumfilmens svartvita värld vilket är ett intressant grepp som jag inte har sett förut.

Sist vill jag även ge en stor eloge till de många dansnumren som genomsyrar denna pjäs och gör den till ett gott exempel på hur man på ett mycket förtjänstfullt sätt kan integrera dans även i en vanlig talteaterpjäs. Rekomenderas varmt till alla som vill se teater när den är som allra bäst!

Svarte Orm MVG

Svarte Orm

Var: Intiman

När: 22/1 2015 (Premiär)

Betyg: MVG

För första gången ges den brittiska humorklassikern Svarte Orm (Blackadder) som teaterföreställning och här får man följa kapten Blackadders (David Batra) äventyr under första världskrigets avgörande skeende. När ridån går upp befinner han sig i en skyttegrav tillsammans med sin ständige följeslagare Baldrick (Kim Sulocki) och den ständigt lika entusiastiske löjtnant George (Anton Lundqvist) i spänd väntan på ännu en dödsbringande offensiv ut i ingemanslandet. Kriget är ständigt närvarande och mycket av den underbara humorn spinner runt Blackadders ständiga försök att lämna eländet i skyttegraven trots att hans general Melchett (Henrik Hjelt) hela tiden gör sitt bästa för att få flytta sitt barskåp en meter närmare Berlin utan minsta hänsyn till hur många soldater han offrar på vägen. Vilket naturligtvis gör Blackadder ännu mer angelägnare om att ta varje chans att slippa undan sitt oblida öde.

Som militärintresserad njuter man av denna pärla och alla referenser kring olika händelser under första världskriget och jag rekomenderar varmt alla som någon gång har sett och roats av Svarte Orm att gå och se denna. Ni blir inte besvikna!

Rainbow Warrior VG

Rainbow Warrior

Var: Maxim teatern

När 18/1 2015

Betyg: VG

I Viktor Rydbergs Gymnasiets årliga uppsättning av musikaler har turen nu kommit till den egenskrivna Rainbow Warrior lagom till 20 års jubileumet. Musikalen spinner på ett mycket aktuellt tema när den tar upp en gammal indian legend om att människor av alla slag en dag ska samlas i en stam av ”Rainbow Warriors” som tar upp kampen för att rädda världen undan miljöförstörningens konsekvenser. Musikalens huvudperson Maya (Klara Olsson) drömmer ständigt återkommande drömmar om denna legend och dras därigenom med i en miljörörelse med detta namn. På vägen träffar hon bland annat Leon (Edvin Törnblom) och David (Vincent Karlberg Hauge) och upptäcker att hennes mor Christina (Vendela Bergström) har ett förflutet i Greenpeace och den av många uppmärksammade sänkningen av dess fartyg Rainbow Warrior. Dessa två spår vävs samman på ett sätt som inte ska avslöjas här men som tål att ses om ni har möjlighet. Men skynda för det är inte många speltilfällen kvar och den spelas enbart 16 – 25 Januari.

Som vanlig vad det gäller VRGs musikaluppsättningar blir jag imponerad över elevernas förmåga att sätta upp magnifika musikaler som väl lever upp till de krav man kan ställa av motsvarande professionella ensembler. Producenten Christer Johansson och regissören Malin Hasselquist visar ständigt prov på sin förmåga att hitta både musikaler som passar den aktuella klassen och att casta rätt roll med rätt elev, vilket inte är helt lätt när man har ett begränsat urval elever att välja på. Jag ser alltid fram emot VRGs musikaler och håller tummarna för att någon gång få se personliga favoriter som Cats, Wicked, Trollkarlen från Oz, De tre musketörerna, Lejonkungen,  Starlight Express och Les Miserablés göras av dem. Men vad det än blir kan man alltid lita på att det blir bra.

Wallmans on tour

Wallmans on tour på Golden Hits

Var: Golden Hits, Stockholm
När: 8/1 2015 (Gästspel)


Wallmans on tour gästspelar på Golden Hits i Stockholm 8-10 och 14 Januari 2015 och jag fick äran att se första föreställningen/showen vilket gladde mig mycket då Sofie Bengtsson (Cassandra i Cats på Cirkus 2009) var en av artisterna. Jag hade fantastiskt trevligt och njöt av den utmärkta 3 rätters menyn som serverades mellan shownumerna. Framförallt Oxfilén och Tarte Tartain var minnesvärda höjdpunkter, den förra för att köttet var utomordentligt och den andra för att jag sällan eller aldrig har fått tillfälle att äta fransk äppeltårta.


Mellan maträtterna bjöds det på strålande underhållning från alla artisterna och jag njöt extra av Magnus Uggla medleyt då jag har honom som en favoritartist. Det var även kul att kunna konstatera att Sofie är en lika fantastisk artist även utan kattdräkt och svans.


Varmt tack till alla som gjorde detta möjligt och extra varmt tack till Sofie!

Trollkarlen från Oz MVG

Trollkarlen från Oz

Var: Maxim teaern, Stockholm
När: 2/1 2015 (Nypremiär och vanlig föreställning)
Betyg: MVG (Kan knappast sätta något annat betyg!)


Dröse och Norbergs uppsättning av Trollkarlen från Oz njöt jag av tre gånger redan för ett år sedan och ännu mer nu då denna utmärkta barnmusikal utspelar sig i samma universum som min älskade Wicked gör. Ett par nya skådespelare i form av Pernilla Wahlgren (Häxan Wästan aka Elphaba), Ola Forsmed (Trollkarlen) och Andreas Nilsson (Lejonet) gör att denna nyuppsättning känns fräsch även om jag kan sakna Markoolio som Lejonet en smula. Andreas Nilsson gör en storartad prestation och fyller mer än väl upp mina höga förväntningar på denna roll men Lejonet kändes som gjort för Markoolio och då händer det ibland att man saknar en legend. Pernilla gjorde en utmärkt prestation som min favoritkaraktär Wästan (som jag älskar under hennes Wicked namn Elphaba) och Emma Rickfjord återkom som hennes katt Medusa vilket jag älskade eftersom jag är väldigt svag för musikalkatter på scen. Rekomenderas varmt till alla som vill gå och se och jag njöt i fulla drag och tog även tillfället i akt att sminka mig som min gröna Jelliklekatt Lime, vilket verkade vara varmt uppskattat. Lime är inspirerad av just Elphaba/Wästan och han trivdes lika mycket som jag gjorde.


Jag vill även passa på att tacka Pernilla, Emma och Bill Sundberg (Toto) för de fina bilderna jag fick efteråt och även Kim Sulocki (Plåtis) och Thomas Åhnstrand (Fåglis) för autograferna. Är extra förtjust för bilden med mig mellan Medusa och Toto.


Efter att ha sett denna underbara version av Trollkarlen fem gånger kan jag bara önska mig en Wicked uppsättning framöver. Wicked utspelar sig i samma Oz universum och många av de karaktärer som är med här är även med i Wicked. Dessutom får man förklaringar till hur många av de karaktärer man ser i Trollkarlen blev som de blev och då i synnerhet hur den elaka häxan Wästan - aka The Wicked Witch of the West aka Elphaba - blev så elak som hon är i Trollkarlen. Elphaba är min absoluta favoritkaraktär alla kategorier och Wicked innehåller en av musikalvärldens bästa musikscorer fylld av pärlor som Defying Gravity, No Good Deed och For Good, för att nämna några av mina favoriter. Gillar ni Trollkarlen är jag övertygad om att ni kommer att älska Wicked och det är mången musikalartist som har främst Elphaba som sin stora drömroll.

Viva Hate VG

Viva Hate - Dramaserie på SVT

Var: SVT
När: 25-29/12 2014
Betyg: VG


Viva Hate är bra på gränsen till mycket bra men intrycket man får är ändå att den skulle ha kunnat varit så mycket mer om man inte hastade fram så. Serien är sådan att den kräver total uppmärksamhet av sin tittare och jag misstänker att formspråket är influerat av den inte helt obekanta film serien Snabba Cash och det intrycket förstärks av att man även här dras ner i en kriminell miljö där huvudpersonerna, främst Daniel (Tom Jungman) och hans bror steg för steg tvingas in i en hård och oförlåtande kriminell miljö där allt kan hända och händer. Denna grundstory är uppblandad med en kärlekshistoria mellan Daniel och Fanny (Anna Åström) och historien om bandet som Daniel är gitarrist i och låtskrivare för, titelns Viva Hate. Detta gör att jag stundtals har svårt att se vad serien egentligen vill vara och jag tycker ibland att det bryts för mycket i musiken för att egentligen ska handla om musikerna i bandet. Ty som varandes musikalfantast vill jag gärna att musiken i en musiktv serie ska vara framträdande och gärna vara med och driva handlingen och här får jag nästan det motsatta intrycket vilket jag kan tycka är synd. Jag kan ibland sakna stunder i serien när Daniel stannar upp och reflekterar en smula över allt som hänt och de livsval han tvingas göra för sin stora passions skull. Men jag misstänker ändå att mycket av det jag som relativt äldre har svårt med älskas och uppskattas av seriens huvudmålgrupp och eftersom jag trots allt har njutit av seriens tre timmar vill jag ändå ställa mig upp och applådera nu när serien är slut.


Med det sagt är frågan som varje musikalfans måste ställa sig efter en sådan här serie om detta är något material för scen i form av en musikal? Jag tror det, om fokus läggs mer på musiken och att man låter denna vara drivande i berättandet som sig bör i en musikal. Karaktärerna som behöver finnas i en musikal finns där och storyn känns i grund och botten som en suverän musikalidé.