Chicago
Var: Kulturhuset Stockholm Stadsteater, Stockholm
När: 19/9 (Premiär)
Betyg: MVG
Ibland blir det bäst när man inte konstlar till det och vill
för mycket med en uppsättning av en så klassisk musikal som Chicago och det har
regissören Roine Söderlundh full koll på här. Precis som med Sweeney Todd får
jag här känslan av att man skulle ha kunnat hämtat denna uppsättning direkt
från Broadway eller West End eller varför inte det Chicago som utgör spelplats
för musikalen? Och det är allt jag kan begära av vilken svensk uppsättning som
helst.
Roine visar utmärkt känsla för att balansera mellan denna musikals två ytterligheter – glamouren och den smutsiga, vardagliga realismen i fängelset utan att det vare sig blir maskerad eller Kvinnofängelset av det hela och i det ligger mycket av det höga betyget här. Lisa Nilsson (Next To Normal) är kvällens stora stjärna och lyser som den dekadenta möderskan Roxie Hart – kvinnan som med de stora ambitionerna och drömmen om att lyckas utan att egentligen anstränga sig känns förvånansvärt modern trots att Chicago utspelar sig i 1920 talets USA. Sharon Dyall känns lika självklar som hennes motspelerska – den före detta stjärnan Velma Kelly och Dan Ekborg gör en mycket trovärdig Billy Flynn – stjärnadvokaten som kan få vilken förbryterska som helst frikänd.
Men denna stjärntrio vore väldigt ensamma på scen utan en stor och mångkunnig ensemble och här vill jag särskilt framhålla Fredrik Lycke som Roxies man Amos Hart och C Killik som skvallerjournalisten Mary Sunshine men även Lisette Pagler (June) Kajsa Reingardt (Mama Morton) och David Ingham (Fred Casely) som glänser i sina respektive roller. Man kan ibland tycka att den månghövdade ensemblen alltför ofta glöms bort i musikalernas annonsering där mycket fokuseras på de ledande rollerna och deras ofta kända namn.
Roine visar utmärkt känsla för att balansera mellan denna musikals två ytterligheter – glamouren och den smutsiga, vardagliga realismen i fängelset utan att det vare sig blir maskerad eller Kvinnofängelset av det hela och i det ligger mycket av det höga betyget här. Lisa Nilsson (Next To Normal) är kvällens stora stjärna och lyser som den dekadenta möderskan Roxie Hart – kvinnan som med de stora ambitionerna och drömmen om att lyckas utan att egentligen anstränga sig känns förvånansvärt modern trots att Chicago utspelar sig i 1920 talets USA. Sharon Dyall känns lika självklar som hennes motspelerska – den före detta stjärnan Velma Kelly och Dan Ekborg gör en mycket trovärdig Billy Flynn – stjärnadvokaten som kan få vilken förbryterska som helst frikänd.
Men denna stjärntrio vore väldigt ensamma på scen utan en stor och mångkunnig ensemble och här vill jag särskilt framhålla Fredrik Lycke som Roxies man Amos Hart och C Killik som skvallerjournalisten Mary Sunshine men även Lisette Pagler (June) Kajsa Reingardt (Mama Morton) och David Ingham (Fred Casely) som glänser i sina respektive roller. Man kan ibland tycka att den månghövdade ensemblen alltför ofta glöms bort i musikalernas annonsering där mycket fokuseras på de ledande rollerna och deras ofta kända namn.
Chicago rekomenderas varmt till alla men jag tror att i
synnerhet journalister och advokater finner mycket tänkvärt att begrunda i
denna underbara uppsättning som jag har hunnit se två gånger och ämnar se fler
gånger om jag hinner med! Well done!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar