onsdag 14 december 2016

Mio min Mio


Mio min Mio

Var: Kuturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 14/12 2016 (Repetition)

Om vi ändå inte vore så små – Jum Jum.

Barn kan vara förvånansvärt stökiga före föreställningen och under pausen men i detta fall knäpptysta under föreställningen vilket undertecknad tackar för. Men man kan lugnt konstatera att föreställningen ändå var värd detta eftersom den var mycket bra och underhållande rakt igenom, om än inte lika nyskapande som förra årets Ronja.

Bo Wilhelm Ohlsson transporteras till Landet I Fjärran när han hittar en ande i en flaska och blir Mio min Mio (Tove Edfeldt) som tillsammans med bästa vännen Jum Jum (Bahodor Foladi) ger sig ut på en äventyrlig färd med målet att strida mot den onda riddar Kato (Jörgen Thorsson) som alla i Landet i Fjärran och Landet Utanför är rädda för. På vägen möter han en mängd figurer som hjälper honom och Jum Jum frammåt på sin episka färd mot det slutliga mötet med Kato i hans borg i Landet Utanför.

Boken följs troget av dramaturgen Kristina Lugn och man får som publik uppleva många spännande miljöer och fantasirika karaktärer även om man kanske kunde önska att man gav några av de begåvade skådespelarna som nu är med i en eller två scener mer att göra. För här är Väverskan, Gubben Eno och Svärdsmidaren biroller knappt värda namnet även om de fyller sin roll i berättelsen och gör det bra. Inte ens Mios älskvärda fader Konungen (Gerhard Hoberstorfer) får på grund av berättelsens episka karaktär en särskilt framträdande roll. Här hade man nog kunnat göra en hel del med att låta skådespelarna spela flera roller eller förstärka dem och ge varje skådespelare mer svängutrymme än vad som förekommer i boken. Även Miramis (Mios älskade häst) hade kunnat göras mer inspirerat och ges en mer framträdande roll än han fick nu – Kanske genom att låta någon av smårollerna spela honom.

Men mycket gör man ändå fiffigt och jag gillar hur man löser Bos förädrars närvaro i Bos huvud genom att låta skådespelarna läsa sina repliker utan att synas – Det hade man kunnat utnyttja mer även i Landet i Fjärran. Berättelsen flyter på bra och man tappar aldrig greppet om handlingen eller lider brist på nya fantastiska upplevelser i den fantasyinspirerade miljön. Jag uppskattar scenografin mycket men hade kanske sett mer kreativa lösningar på kostymsidan i detta verk. Här hade jag större nöje av förra årets Ronja än dagens Mio och tror att en mer historisk klädkollektion liknande den SVT valt i årets julkalender ”Selmas Saga” hade gjort sig utmärkt här.

Men på det hela taget är detta en föreställning jag njöt raktigenom av att se. Den är underhållande och jag är helt övertygad om att barnen uppskattar denna jullovsföreställning mer än väl. Noteras bör dock att Mio min Mio är en ganska mörk och stundtals rätt otäck berättelse för de minsta. Därför rekomenderar jag att man i varje fall förklarar handlingen i boken eller helst läser igenom den så att barnen är införstådda med vad som händer i de olika sekvenserna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar