fredag 1 december 2017

Bröderna Lejonhjärta i Uppsala


Bröderna Lejonhjärta i Uppsala

Var: Uppsala Stadsteater

När: 30/11 2017

Dit du går, dit går också jag – Kristina från Duvemåla

Bröderna Lejonhjärta är Astrid Lindgrens mörkaste och samtidigt aktuellaste berättelse med teman som spinner kring döden och kampen för frihet. Det är härligt mörkt och otäckt men kanske lite för mörkt och otäckt för de allra minsta – Åldergränsen på 7 år känns välbehövlig.

Man gör det väldigt bra och har en fast guide i allt det berättelsen kräver och vill samtidigt som man inte faller ut i någon obefogad iver att modernisera den för mycket. Det är en saga om den eviga kampen mellan gott och ont och det har man hållit fast vid till allas glädje. Man vågar låta verket stå för sig själv och kommentera samtiden i sin egen rätt vilket stöds helhjärtat.

Man sjunger med nyskrivna texter och nyskriven musik i detta verk och man gör det oväntat bra. Jag hade räknat med att detta skulle vara en teaterpjäs med musikinslag men den visade sig istället vara en renodlad musikal av bästa märke. Samtidigt har man gett kostymerna och dekoren en liten touch av sci fi och framtidsfantasy vilket även det applåderas eftersom det tillsammans med de utsökta djurmaskerna för hästarna och duvorna gör denna uppsättning till en helt unik upplevelse av bästa märke på alla vis. Man är tydligen väldigt duktig på att skapa djurkostymer i Uppsala och det gör att jag blir ännu ivrigare på att se vad man skulle kunna göra med en musikal som Cats eller Lejonkungen.

Ska man nämna något lite mindre bra är det möjligen att man aldrig fick se bokens stora monster Katla in persona och att mästerskurken Tengil förvandlades till någon slags Orch på väg att födas ur sin håla. Det var förvisso väldigt bra och suggestivt gjort med starka och skrämmande ljuseffekter men jag tror ändå att man hade haft möjlighet att göra det ännu bättre med till exempel en stor docka som i Lejonkungen. Det är trots allt föreställningens episka höjdpunkt och då vill man nog se det otäcka i vitögat.

Detta är i likhet med Kulturhuset Stadsteaterns uppsättning av Ronja Rövardotter så bra som en Astrid Lindgren musikal kan bli och jag önskar innerligt att alla fick denna frihet att göra en musikal av yttersta märke när de ska ta tag i hennes underbara sagovärld. För detta är vad Emil, Pippi, Madicken och alla de andra skulle kunna bli med full skapande frihet från Saltkråkans sida. Ta lärdom och låt tanken vara fri som en duva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar