Cats på mitt sätt. (En kort version av en Cats pitch jag har)

Cats på mitt sätt. (En kort version av en Cats pitch jag har)

Jag heter Johan Månsson och jag skulle vilja vara med och sätta upp musikalen Cats på mitt sätt. Det handlar dock inte om något ekonomiskt intresse eller risk från min sida, utan bara om en enorm passion för denna favoritmusikal! Först kommer lite om mig och om musikalen varpå jag gör en utläggning om hur jag vill göra den på mitt sätt.

Av:

 Johan Månsson - Stort Cats fans som sett musikalen 34 gånger över 8 produktioner och älskar den över allt annat. Jag har även skrivit mycket av svenska Wikipedias Cats sida och räknar mig som ett av sveriges största Cats fans och i övrigt ett väldigt stort musikalfans som anser att ett besök på Cats är ett besök i musikalernas paradis och inget hellre skulle vilja än att få vara med och sätta upp Cats på mitt sätt. Jag har flera gånger klätt ut mig till katt och burit katt make up till olika Cats föreställningar och har genom de senaste åren utvecklat en stor kärlek till denna musikal och de som är begåvade nog att vara med i den. Är det någon musikal som  får en att önska att man var musikalartist är det just denna!

Vad:

Cats – En dansmusikal  av Andrew Lloyd Webber efter TS Elliots kattdikter i boken Cats – De knepiga katternas bok. Hade premiär i maj 1981 och spelades i cirka 20 år på både Broadway och i West End och är en av de mest spelade och älskade musikalerna i världen liksom i Sverige och har på senare tid spelats i Kristianstad, Skövde och Växjö med stor framång. Cats spelas regelbundet runt om i världen och blir så gott som alltid stor succé med en stor och växande skara fans i sitt ledband.

Synopsis:

Jelliklekatterna samlas en speciell natt för att visa upp sig och bestämma vem som ska få återfödas till ett annat slags Jellikleliv, ett Jellikleval som görs av Jellikles ledare Profetikus när natten tagit slut och en ny dag har börjat. I denna katternas ”idol” tävling får varje kattkaraktär sin stund i rampljuset under deras ledares Munkustraps och Profetikus vakande ögon. De håller även koll på katternas farligaste fiende Macavity som då och då stör evenemanget och senare kidnappar Profetikus. Stör evenemanget gör även den utstötta och avskydda glamorkatten Grizabella som ständigt återkommer i sina ivriga försök att bli accepterad av gruppen, fast hon en gång var en Jelliklekatt är hon inte det längre. Men allt ordnar upp sig till det bästa när mr Mistoffeles trollar tillbaka Profetikus lagom till gryningen, en gryning som också blir Grizabellas chans att sjunga musikalens mest kända låt Memory (Minnet) och detta leder till att hon accepteras av gruppen och väljs ut till att bli den utvalda katten som får  återfödas till ett annat slags Jellikleliv.

Hur (är det på mitt sätt?):

Cats är en mångfasiterad samling sånger och det finns liksom i Hair förhållandevis lite sammanhållande handling att ta fasta på i denna färgsprakande musikal. Detta gör att varje producent och regissör har stor frihet att skapa en Cats föreställning baserad på just deras idéer om vad som är Cats och detta är naturligtvis något som lockar mig som Cats fans med. Efter att ha sett 8 produktioner har jag hittat många intressanta infallsvinklar som jag gärna skulle ta med mig till min egen variant, liksom jag har flera idéer om vad jag skulle vilja tillföra en uppsättning förutom det viktiga som varje Cats måste innehålla.

Jag är inne på att Cats är en show eller en föreställning som Jelliklekatterna sätter upp för oss och att det är deras sätt att introducera sig själva och deras värld för besökarna. En för mig viktig strof är ”Vad är en Jelliklekatt?” som efter prologen upprepas tre gånger och detta tyder ju på att katterna verkligen vill visa oss vad som kännetecknar en Jelliklekatt, och detta tema återkommer ju även i avslutningssången. Många har gjort försök att förmänskliga katterna men jag vill gärna hålla fast vid ursprungstanken att de artister man ser på scen verkligen är alltigenom äkta och trovärdiga katter som showar och dansar för oss en speciell kväll. Att man som publik dras in i ”kattlandet” och får bevittna deras festligheter i samband med Jelliklebalen. Min tanke är att dessa festligheter utspelar sig i området utanför teaterns sceningång och att Grizabella kan färdas igenom denna för att symboliskt återfödas till ett annat slags Jellikleliv.

Sedan är jag även nyfiken på vad för slags katt superskurken Macavity egentligen är. Är han en genomond Gudfader liknande katt som få vill möta en svart natt eller har han förlåtande sidor som liksom Elphaba i Wicked förklarar och ger djup åt hans ondska? Har han någon koppling till Slim Slagsmålskatt (The great Rumpus cat) eller är denna superhjältefigur rentav hans goda sida ala Dr Jekyll/Mr Hyde? Eller är det rentav så att denna superskurk är en kvinnlig katt som slåss mot manssamhällets orättvisor?

Men det finns många karaktärer att utforska och göra sin variant av, och det är en av de stora anledningarna till att jag vill göra just Cats på mitt sätt!

Ronja enligt Kultkompaniet VG

Ronja enligt Kultkompaniet

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 9/3 (Premiär)

Betyg: VG

Skådespeleriet i denna Kultkompani (Borås) uppsättning håller mycket hög klass och mest imponerad blir jag av Mimmi Fasths Ronja, Alexander Pettersons Mattis och Göran Lohnes Skalle Per och ett extra stort plus ges till hela ensemblen som efter föreställningen gick ut på gården utanför foajen och lät alla barn och vuxna som ville hälsa och ta bilder, det är sådant jag älskar och tycker överlag behövs mycket mer både i Sverige och utomlands. Vi i publiken älskar detta och jag stortrivs när jag får röst och ansikte på de jag har sett på scen, mer sånt!

Denna barnvänliga musikal rekomenderas varmt till alla barn och vuxna med barnasinnet kvar. Men som vanligt med turneer gäller att speltiden är kort (Söndagar) och det gäller att skynda så att man inte missar denna pärla.

Cabaret enligt Uppsala Stadsteater MVG

Cabaret enligt Uppsala stadsteater

Var: Uppsala Stadsteater

När 1/3 (Premiär)

Betyg: MVG

Denna berättelse från det tidiga 30 talets Berlin är något som alla som någon gång haft rasistiska och eller nasistiska tankar verkligen (men formodligen inte kommer att?) borde se! För denna underbara musikal är ännu aktuellare än någonsin i de senaste dagarnas ljus även om den förmodligen är tänkt som en nagel i ögat åt de ständigt växande Sverige demokraterna och deras avoga hållning till allt som är annorlunda. För Ebb och Kanders underbara musikalpärla är i all sin glamourlika dekadens aktuellare än någonsin och publiken fås efterhand att känna som Oscar Lindéns Konferensier att livet trots alla goda förutsatser ändå inte är en Cabaret, inte när mörka krafter i omvärlden hotar omintetgöra alla människors självklara rätt att vara sig själva oavsett om denna råkar vara bög eller jude. För det är vad denna musikal handlar om och det tar regissören Ronny Danielsson fram på ett utmärkt och mycket pedagogiskt sätt som får oss i publiken att sätta den glamourfyllda nattklubbstämningen från första akten i halsen när den andra lider mot sitt slut och hela ensemblen klär av sig i bara underkläderna för att sedan, tja, jag ska väl inte avslöja för mycket. Bra är inte ordet här – denna pärla är mer än bra och den berör på fler än ett plan och måste verkligen ses! Det är många begåvade artister att hålla till sitt hjärta här och de mest kända är väl Sarah Down Finer (Sally Bowles) och Babben Larsson (Fräulin Schneider) men jag vill ändå framhålla underbara Kitty Chan och Kristina Lindgren (Kit Kat Girls mfl) särskilt då dessa gör stordåd i det tysta utan att göra mer väsen av sig än vad ensemblerollen kräver. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Är det någon som verkligen är förtjänt av en huvudroll är det just Kitty Chan som har varit enormt duktig i många ensembler men aldrig har fått stå längst fram i rampljuset. Mer ljus på denna underbart begåvade artist, tack!

Återbesök på Cats Mälargymnasiet

Återbesök på Cats Mälargymnasiet

Var: Mälargymnasiet, Järfälla
När: 9/2 (Slutföreställning)


Det är alltid kul att se en föreställning i början och i slutet av en spelperiod av den enkla anledningen att man då kan uppskatta dess utveckling och se vad som hänt sedan premiären. I det här fallet har det hänt en hel del positivt, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att dessa gymnasieelever inte går på musikal eller dans utbildning och kanske behöver ha några föreställningar på sig för att bli varma i scenkläderna. Det som kändes mest positivt denna gång var att det var mer energi och mer fart i de olika dansnumrena än på premiären vilket uppskattas varmt i en dansmusikal av Cats kaliber. Sången och skådespeleriet var välgjort och skickligt, rentav så skickligt att jag gärna vill se mer av dem i framtiden. Det sjungs bra på många håll men en särskild elogé bör ges till Ida Carlsson (Grizabella/Izabella) vars röst under Minnet ligger väl i nivå med andra duktiga Grizabellor jag har sett. Även Gunnar Hallbergs Profetikus ger klar mersmak och jag är väldigt förtjust i Malin Skallebergs (Munkustrap/Katten) förmåga att vara katt och även hon är begåvad med en röst som gör att jag vill se mer av henne i Cats och andra föreställningar. Men det sjungs bra på många håll och jag vågar nog tro att många av dem har en framtid inom sång och musikal området om de väljer att satsa på den yrkesbanan.


Bra gjort och stort tack för att ni visade mig att Cats kan se ut på många olika sätt och ändå vara just Cats. Stort tack även till regisören Erik Fägerborn och det kreativa teamet som vågade satsa på helt nyskapande variant av min favoritmusikal.


Som onödig information kan nämnas att jag numera har sett Cats 19 gånger över 7 olika produktioner. Undrar vem som får äran att bli nummer 20?

Återbesök på Sweeney Todd - Med Niklas Andersson som Sweeney.

Återbesök på Sweeney Todd - Med Niklas Andersson som Sweeney.

Var: Kulturhuset Stockholm Stadsteater
När 8/2 2014


Jag var och såg premiären av Sweeney Todd på Stadsteatern med underbara Peter Jöback som Sweeney Todd och det var en fantastisk upplevelse. Men frågan är om inte gårdagens slog den med en hästlängd eller två eftersom fantastiske Niklas Andersson gjorde ett tillfälligt inhopp i huvudrollen och han gjorde det med all den magi man kan förvänta sig av en av sveriges största musikalstjärnor. Och att det dessutom var första gången jag såg Niklas i en stor roll sedan Cats på Cirkus (där han spelade Munkustrap) gör inte saken sämre. Inte heller blir den det av att Niklas var ersättare för Peter (som Robert) i den första musikalen jag blev riktigt förtjust i, nämligen Kristina från Duvemåla på just Cirkus. Stort och varmt tack Niklas, du var bäst!


Vid premiären tyckte jag stundtals att det var lite svårt att det var lite svårt att höra vad den i övrigt superduktiga ensemblen sjöng i en del partier, men det glädjer mig att kunna berätta att detta har förbättrats rejält sedan dess, eller om det beror på att det är lättare att hänga med andra gången man ser något. Det förtjänar hur som helst ett rejält tack till ljudansvarige och ensemblen, även om det var en mindre detalj i en i övrgigt fantastisk musikal.


Ni som ännu inte har sett denna, gå och se, ni blir inte besvikna vare sig det är Niklas eller Peter som är "Demonbarberaren från Fleetstreet".

Skaka galler VG

Skaka galler – Stadsteatern

Var: Kulturhuset Stockholm Stadsteater

När:  7/2 2013 (Premiär)

Betyg: VG

Reportern Amanda (Lisette Pagler) ska under en vecka besöka fem kvinnor (Kajsa Reingardt, Lisa Larsson, Louise Peterhoff , Catharina Allvin och Maria Eirefelt) på en fängelseanstalt. Genom sång och dans får man sedan följa dessa kvinnors olika sätt att hantera besökaren och samtidigt höra dem berätta om varför de blev brottslingar och lite om vilka mekanismer som får  kvinnor att begå brott som mordbrand och förskringning enligt samma dramaturgi som i Kvinnofängelset och Chicago som verkar ha inspirerat skaparna och regissören (Anna Vnuk) här. Allt är bra gjort och jag gillar hur man låter dansen vara med och berätta som i West Side Story och Cats. Det är mycket känslor och välgjort hantverk men jag tyckte ändå att de fem kvinnorna blev lite svåra att hålla i sär då de hade samma kläder och lite annat som särskilde dem från varandra vilket man kanske får ta i ett fängelse. Dock hade jag gärna liksom i Bad Girls sett någonting som gjorde varje tjej i gruppen fångar unik och lätt att komma ihåg. Men på det hela taget välgjort och gripande och troligtvis en blivande klassiker på de svenska teaterscenerna.

Vad som är extra roligt är att man i programmet fick en CD med alla låtarna från musikalen vilket är rätt ovanligt i svenska musikaluppsättningar. Jag har länge velat ha en musikal CD där underbare Lisette Pagler är med och jag tycker att man i olika svenska uppsättningar borde satsa mer på att ge ut musik och sånger på just CD eftersom de svenska versionerna är på svenska till skillnad från de skivor och filmer som finns utomlands. Bra gjort och det får de varmaste applåder från mig!

Skaka galler rekomenderas varmt till alla som gillar dans musikaler och berättelser som i linje med Kvinnofängelset har skurkar i huvudrollerna.

Cats enligt Mälargymnasiet

Cats enligt Mälargymnasiet

Var: Mälargymnasiet, Järfälla (Stockholm)
När: 1/2 2014


Detta är min favoritmusikal Cats men Cats på ett sätt som jag aldrig har sett den förut. Det glädjer mig att trots att mycket av det jag håller väldigt kärt i Cats är helt annorlunda här så är det ändå i mångt och mycket den musikal jag älskar. Allt är väldigt bra gjort och ännu mer så om man minns att detta är gymnasieelever som går på skolans olika musik och estetiska program. De går alltså inte på dans eller musikalartistutbildning vilket man annars förväntar sig för denna vanligtvis så dansanta musikal. Denna version av Cats utspelar sig på ett säljföretag där de olika karaktärerna möts på en Russel konferans och hotell för att under VDn Profetikus (Gunnar Hallberg) ledning utse hans efterträdare. Detta görs genom att olika grupper får presentera ett antal olika koncept för kattmaten som företaget tillverkar och detta blir grunden för de olika sångerna och bildar ramhandlingen i denna variant. Nästan alla karaktärer är alltså människor här, även om de i andra akten får mer kattlika drag. En av medarbetarna Izabella (Ida Carlsson) har inte lyckats få någon kattvakt till sin katt Munkustrap (Malin Skalleberg) och har med denna i en väska, men katten rymmer och detta får till följd att Izabella (Som senare blir Grizabella) flyr in i en drömvärld där alla på företaget mer och mer blir olika katter under Munkustraps vakande ögon. Ett kul och nytänkande koncept men kanske inte något för dem som förväntar sig att alla i Cats ska vara katter i linje med originalet men ändå väl värt att rekomendera för den som vill se en ovanligt välgjord nytolkning av min favoritmusikal. Även om det bara är en tradiotionell Jelliklekatt i denna variant så är Andrew Lloyd Webbers fantastiska musik och TS Elliots underbara dikter detsamma som i alla andra variatanter jag har sett och det gör att jag varmt kan applådera detta försök till nytolkning.