Momo eller kampen om tiden

Momo eller kampen om tiden

Var: Kulturhuset Stockholm Stadsteater

När 5/9 vanlig föreställning

Sommarnätter, virvlar förbi - Grease

Momo (Polly Kisch) bor i en gammal övergiven amfiteater där guiden Gigi (Per Sandberg) och den lilla stadens övriga befolkning träffar henne för hennes förmåga att lyssna och därigenom lösa människornas konflikter och problem. Eftersom jag hade lyssnat på alldeles för många resencioner om denna utmärkta pjäs hade jag en förutfattad mening om att detta skulle vara både segt och svårt för många ur den yngre publiken som Momo riktar sig till att hänga med utan ständiga förklaringar från vuxna ledsagare.

Med det i minnet var jag överaskande glad över att det var en mycket bättre pjäs än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Momo var självsäker och naturlig i sin huvudroll och alla bitar i handlingen föll på plats utan att jag hörde några som helst frågor från barnen i publiken och segt kändes det definitivt inte. Faktum är att det enda jag har att klaga på är att barnensemblen gott hade kunnat fått vara med mer eftersom de var rätt osynliga stora delar av pjäsen. Jag är helt övertygad om att barn med stort skådespelarintresse kan mycket mer än vad dessa duktiga förmågor fick visa upp under de korta ögonblick de var på scenen.

Man hade gärna fått ha med något äldre barn så att dessa var av ungefär samma längd som Momo, vilken ju ska vara ett barn även om hon i detta fall spelas av en vuxen. Som det blev nu var längdkontrasten mellan Momo och de övriga barnen lite i mesta laget även för en som är riktigt van vid att se vuxna spela barn i allehanda teaterpjäser. Men det är på det hela taget en mindre sak i sammanhanget och inget som hindrade mig från att njuta fullt ut av pjäsen och det vägdes mer än väl upp av Momos härliga scennärvaro, Polly var verkligen som klippt och skuren för denna roll.

Momo rekomenderas från sju år i vuxens sällskap och det är en befogad åldersgräns med tanke på att de grå männen ständigt röker sina tids ciggarer och dessa härligt sminkande herrar under Lars Edströms ledning nog kan verka lite skrämmande för riktigt små barn.

Jag har inte läst boken och kan därför inte uttala mig om hur pjäsen står sig i jämförelse, men jag tycker på det hela taget att detta är en mycket bra pjäs som väl kan rekomenderas alla barn och vuxna oavsett om man har läst boken eller inte. Med det sagt kanske det kan vara klokt att låta sina barn läsa denna bok innan man ser pjäsen så att barnen hänger med på vad som händer och vilka de olika karaktärerna är.

Cats i Blackpool

Cats i Blackpool

Var: Wintergarden Opera House - Blackpool UK


När: 25-26 aug 2015


Let the Memory live again! - Memory, Cats.


Som alla vet har jag ett mycket varmt förhållande till min favoritmusikal Cats och det här var 26, 27, och 28 gångerna jag såg den. Trots det var jag mycket nervös och spänd innan eftersom det delvis var en helt ny version som sattes upp där två av mina favoritlåtar hade fått ett helt nytt utförande och de bilder och youtube klipp jag hade sett innan verkade inte så lovande.


Men jag är glad över att kunna konstatera att Cats fortfande är samma totalmagiska helhetsupplevelse som det var innan och att jag faktiskt kan gilla de nygjorda sångerna ganska mycket även om de inte riktigt når upp till orginalets nivå. Men det kanske inte är att vänta heller eftersom jag sett den versionen 25 gånger och älskar den över allt annat?


Till att börja med har Rum Tum Tugger besökt Heaviside Lair och kommit tillbaka som Rapp artist. Det funkar riktigt bra även om jag inte är det största rapp fanset som finns och har rätt svårt för den typen av musik överlag. Det är bra gjort och de flesta/alla katterna får vara med och sjunga en eller ett par av replikerna i hans poem istället för att några få ska få sjunga hela som det var tidigare. Det tillsammans med originalets verser gör att jag faktiskt kan gilla denna sång trots allt. Dock har jag lite svårt med avslutningen där Tugger tar över och börjar rappa om att han är "The Jellicoolest cat" vilket trots att det är utmärkt utfört och väldigt svängigt inte riktigt platsar in i musikalen eftersom det är en nyskriven sekvens som inte finns med i TS Elliots diktsamling. Cats bygger nämligen nästan helt på hans diktverk och att ta med en helt nyskriven sekvens som inte är hans dikter känns lite sådär hur bra gjort det än är. Men totalt sätt är Tugger väldigt mycket bättre än jag fruktade eller ens hoppade på att det skulle kunna vara efter all kritk som fansen har riktat mot ändringarna. Men jag saknar hans showande och dansande ute i publiken enormt mycket.


Den andra stora ändringen är att en av mina favoritlåtar Growltiger har fått ett helt nytt utförande och utseende. Den färgglada och tidlösa piratparodin som jag älskade har förvandlats till en jämngrå och mer realistisk "Cat militia" grupp och dessutom har balladen om Billy McCaw helt utgått vilket gör att min favoritfigur Lady Griddlebone har fått se sin scentid kraftigt reduserad. Vilket gör ett stort fans av henne ganska ledsen. Dessutom gör hon inte längre sina entreer från publiken utan kommer in från en stegliknande anordning på scenen vilket nästan får mig att börja gråta av saknad. Hennes entreer var det jag såg mest fram emot under andra akten och jag har den goda ladyn som en absolut favoritkaraktär. Hon är fortfarande lika rolig och numret är mycket bättre än jag trodde men trots allt saknar jag hennes sprudlande livsglädje och publikinteraktion enormt.


Cats är en musikal som lever högt på interaktion och ännu mer i england än i sverige och då är det synd att ta bort två av de mest klassiska momenten och göra den mer "svensk". Hade jag kunnat ändra något i denna nya version så hade det just varit att ta tillbaka dessa två publikinteraktioner.


Men på det hela taget är Cats en helhetsupplevelse jag även i fortsättningen kommer att njuta varje gång jag ser. Jag hoppas och ber till den eviga katten att Cats kommer till Stockholmsområdet föramöver nu när det finns en nygjord version att visa upp. Det vore en sann önskedröm att få se vad nya och gamla skådespelarbekanta kan göra med denna variant och vi behöver dessutom ha en ny översättning som kan ta över efter Ingela Pling Forsmans underbara översättning. Vem vågar ge sig i kast med detta?

Den allvarsamma leken - Långholmen

Den allvarsamma leken - Långholmen

Var: Långholmen (Parkteatern)
När: 4/8 2015


Känn en doft av kärleken - Lejonkungen
Detta är tredje gången jag har sett Den allvarsamma leken. Första gången var i soppteatern och de två senaste gångerna i två lika fullsatta parkteaterföreställningar. Jag var imponerad nog när man lyckades fylla Under Eken scenen i Galärparken förra året men i år lyckades man fylla den betydligt större Långholmen scenen till absolut sista picknick plats och det var enligt uppgift runt 2000 personer där. Vilket inte blir mer imponerande av att det skedde samtidigt som Skansen höll på att fyllas inför Allsången på Skansen.


Att Den allvarsamma leken fyller en sådan stor arena en solskenskväll i augusti tyder på att det finns ett verkligt behov av detta mästerverk och att det inte bara är jag som tycker denna lilla pärla är magiskt bra. Det är något universallt allmängilltig över denna Söderberg historia om två älskades öde som gör att den tåls att spelas om och om igen. För egen del skulle jag mer än gärna se den på Stadsteaterns stora scen framöver även om den kanske är i kortaste laget för en helkväll. Men jag är helt övertygad om att den skulle göra en stor succé även där och att det skulle kunna gå att kombinera denna med gängets andra föreställning Orfeus och Eurudyke efter pausen. På något sätt hör dessa två föreställningar ihop och spinner tillräckligt på samma tema för att kunna höra ihop i en dubbelföreställing och det är dessutom med samma gäng och av samma skapare.


Det är urbra och tåls att ses igen och igen. Ända nackdelen är väl att dess enorma popularitet gör att man måste vara på plats rejält tidigt men det är det värt att ta för att få njuta av en sådan underbar historia. För er som ännu inte har sett den finns ytterliggare en chans i dag onsdag (5/8 2015) på Långholmen och även den 6/8 2015 på Hägerstensåsen. Gå och se, ni blir inte besvikna!

Hellsingland - En vuxen version

Hellsingland - En vuxenversion

Var: Under Eken,Galärparken (Parkteatern)


När: 23/7 2015


Its a whisper down the line at 11:39 - Skimbleshanks, Cats.


Hellsingland är kort och gott valda delar av Lennart Hellsings omfattande diktverk med soppteaterns egen "dynamic duo" - Albin Flinkas och Fredrik Meyer och många av dikterna är tonsatta av Fredrik. Man har valt dikter som passar en vuxen publik istället för att fokusera på de många barnvisor Lennart är mer känd för.


Det hela är riktigt bra gjort och man småler och skrattar mest hela tiden åt de underfundiga och underhållande ordlekarna som i bästa Robert Broberg anda gör stor konst av helt vardagliga ämnen som skola, mat, geografi och historia. Det är helt enkelt en väldigt kul tur man som besökare i Galärparkens solsken möts av vilket gör denna kväll mycket lyckad trots att man kanske borde ha valt den större Galärparken scenen eftersom publiktrycket gjorde det svårt för många att hitta bra sittplatser. Men Under Eken scenen ger ändå en intim känsla som passar denna typ av föreställning väl. Det blir lite som att komma hem till någons utomhusterass och se på god och underhållande teater en kväll i juli.


Att många av soppteaterns föreställningar gör sig ovanligt bra på just parkteatern visar man återigen här och det är tydligen en riktig hit att låta dessa två verksamheter samverka. Jag misstänker att det mycket har att göra med att soppteatern av naturliga skäl tvingas hålla sig till ett kort och intensivt format där man ofta får en fullvärdig teaterföreställning, koncert eller minimusikal till livs på knappa timmens speltid och det är ungefär vad man som parkteaterbesökare mäktar med om man nu inte har turen att se något ovanligt bra. Så jag hoppas att vi även kommande år får se mer av soppteaterns föreställningar på parkteatern - För det jag sett hittils är mycket lovande.


Rekomenderas varmt för de som vill skratta gott och ha en stunds trevlig underhållning men den spelas bara idag fredag även om jag hoppas på fler tillfällen under soppteaterhösten. För även om inte herr Gurka dansar här är detta en given succé för alla rimsugna.

Elvis på svenska med fröken Elvis

Elvis på svenska med fröken Elvis

Var: Kungsträdgården (Parkteatern)




När: 20/7 2015




There is a light at the end of the tunnel. - Starlight Express.




Ibland möts man som ivrig teaterbesökare av föreställningar som hade kunnat vara så mycket mer än de är. Man flyger bland trädtopparna när man hade kunnat lyfta till skyarna och bli riktigt, riktigt, riktigt bra.


För potential finns där i form av fröken Elvis och hennes tjejband. De rockar ordentligt och man bjuds på en riktig nostalgitrip i de mer kända Elvis låtarna som Jailhouse Rock men det finns även mer okända godbitar i form av Räkan som tog en räkbåt och låten som fått den svenska titeln "Vem är Johanna?" och en som hade Elvis som ungdomsidol måste finna detta mycket tilltalande när till och med undertecknad bjöds på en riktig nostalgitrip.


Men det är också allt man får. För det mellansnack som likt From Sammy With Love hade kunnat fyllas av allehanda fakta kring Elvis och hans legendara leverne parat med inlägg om kvinnliga musikers situaton på femtio talet blev mest en rejäl egoboost från fröken Elvis sida. Visserligen helt i linje med hur Elvis var som karaktär men ändå inte alls vad det hade kunnat vara.


För det finns så mycket att berätta om Elvis liv och leverne där man hade kunnat plocka fram både kända och okända detaljer som tar fram människan bakom legenderna och myterna på ett sätt som återkopplade till bandets egna upplevelser om man bara hade hade valt att skippa Selfie och Groupie pausen och istället lagt mer fokus på the king himself - Vilket är synd på sådan enorm begåvning och potential.

Broadway Ladies

Broadway Ladies

Var: Boulevardteatern – Pride at Boulevard.

När: 17/7 (Premiär)

I got life, brother! – Hair.

För att göra en bra föreställnings behövs egentligen ingenting utom bra artister, en scen, kläder och några props att leka med. Den gamla sanningen har Trojkan Nöje visat gång på gång genom produktioner som Razzle Dazzle, Misfit och nu i år Broadway Ladies. För vem behöver egentligen ha en stor mångmiljonproduktion när man kan göra precis lika bra teater med hjälp av artister som Sara Birgén, Rebecka Gustafsson, Malva Lardén, Eli Ledenvik, Matilda Randin och Annika Uppenberg?

 

Temat för kvällens föreställning är kvinnor inom musikalteatern i allmänhet och kvinliga kärleksrelationer i synnerhet och detta görs genom att artisterna berättar fakta blandat med låtar från olika kända musikaler i vad som kan betraktas som en konsert men som ändå inte är långt ifrån en fullfjärdad musikalföreställning. Miljön är en torkvind där en grupp kvinnor samlas för att hänga och torka tvätt och samtidigt tala om det som berör dem mest, nämligen kvinnor och deras roller i modern musikalteater.

 

För i dagens teatervärld finns många konventioner och mallar om hur kvinnor och deras karaktärer ska vara och framförallt hur de ska förhålla sig till sina manliga huvudrollsinnehavare och många av dessa konventioner görs det parodi på främst i ett mycket underhållande Broadway medley.

 

Här finns även fantastiska sånger och duetter som sjungs av kvinnliga karaktärer i olika musikaler och en av dem är underbara Take Me Or Leave Me från RENT – En av få musikaler som har en lesbisk kärleksrelation som en betydande del av handlingen.

 

Sammantaget en riktigt bra föreställning och jag har alltid tyckt att Trojkans föreställningar spelas alltför få gånger för att artisterna ska få en chans att utveckla föreställningen och lära känna sina roller på ett sätt som man bara kan genom en lång speltid vilket även ger publiken många möjligheter att se dem. Som läget är nu gäller det att skynda för den spelas bara 17, 18, 24 och 25 Juli men om ni hinner med att se dem rekomenderas denna föreställning varmt och helhjärtat!

Sjung med Pettson och Findus

Sjung med Pettson och Findus

När: 11/7 2015
Var: Skeppsholmen


Greenified. - Wicked.


Jag är alltid förtjust i att se människor spela katter på scen och mitt hjärta värmdes därför extra mycket av att se Pettson och Findus i Skeppsholmen. Dock kan man tycka att lokalen var i minsta laget eftersom det var väl trångt och så populärt att de fick sätta in en extra föreställning direkt inpå för att möta intresset från alla barn som ville se. Nog kan man tycka att en större scen eller någon av parkteaterscenerna hade varit passande i det fina vädret som var?


Jag har ingen större erfarenhet av dessa barnbokskaraktärer mern än att jag känner till böckerna men det bästa med denna föreställning är att man absolut inte behöver veta något om dem i förväg eftersom hela berättelsen är självförklarande så snart man vet det minsta lilla om vilka Pettson och Findus är och det torde alla som sökte sig ut på Skeppsholmen denna dag ha gjort. Sångerna är trallvänliga och hålls på en barnvänlig nivå och man dras med i sjungandet och spexandet även som vuxen.


Pettson och Findus är en riktig fullträff och jag skulle gärna se dem som fullfjädrad familjemusikal eller rentav som parkteaterföreställning nästa år då detta har något som kan gillas av många, inte bara barn.


Varmt tack för den fina bilden efteråt, det värmer en gammal katt!