Från Wien till Hollywood VG

Från Wien till Hollywod – Sommarmusik på Hallwyhlska.

Var: Hallwyhlska museets innergård

När: 24/7 2013

Betyg VG

Årets sommarmusik på Hallwyhlska under Rimma Gotskosiks fantastiska ledning och med underbara artister som Niklas Andersson, Annika Edstam, Annika Listén, Maria Matyazova, Kaj Hagstrand, Tilda Henriksson och med Carina E Nillson vid pianot bjuder som vanligt på många pärlor från musikalens och operettens värld. I år minns jag särskilt ”I dina kvarter” och ”Det vore välan f´r underbart” ur My Fair Lady men även en fantastisk ”Dont Cry For Me Argentina” ur Evita och även avslutningsnumret ”Tonight” från West Side Story. Det finns många andra godbitar att njuta av och om något visar dessa varma sommarkvällar på den stora bredd som finns i dramatisk musik, alltifrån storslagna operor till fantastiska musikaler och det finns något att njuta av för alla smaker. Att premiärkvällen även bjöd på en av sommarens bästa kvällar vädermässigt gör ju sitt till för att det hela ska bli en storslagen kväll.

Cats Uk tour in Woking. MVG+

Cats Uk tour in Woking

Var: New Victoria Theathre, Woking, SE of London.
När: 10/7  2013 Båda föreställningarna.
Betyg: MVG+

I min favoritmusikal Cats väljs en av katterna ut för att få uppleva alla undren i Heaviside Lair och personligen känner jag som att varje besök på Cats är en resa upp till detta katternas paradis efter livet, och på något sätt fick denna underbara ensemble under ledning av Old Deutoronomy (Nicholas Pound) mig att känna mig utvald att genom all interaktion med katterna ta del av allt detta under de två och en halv timme föreställningen varade. För Cats är en av få musikaler där skådespelarna verkligen interagerar med oss i publiken som de katter de utger sig för att vara och i den här uppsättningen gör de regelbundet små utflykter ut i publikhavet, vilket ger i alla fall mig en fantastisk närvaro och deltagarkänsla.

Gemensamt för alla är att de verkligen är katter och även om det är för många för att nämna dem alla förtjänar Joanna Ampils Grizabella och Clare Richards Jellylorum/Griddlebone att nämnas speciellt då den förra gjorde en helt underbar Memory och den senare var lysande som en av mina favoritkatter, nämligen Lady Griddlebone i Growltigers Last Stand.

Wicked MVG

Wicked - The untold story of the Witches in Oz.

Var: Apollo Victoria Theathre, West End,  London.
När: 11/7 2013
Betyg: MVG

Wicked är den fantastiska berättelsen om häxorna från Oz i den fantastiska trollkarlen från Oz och deras oväntande vänskap. Hör möter vi Elphaba (Louise Dearman) och Glinda (Gina Beck) och trollkarlen (Keith Barthlet) och här får vi reda på hur alla figurerna i Oz blev som de blev. Huvudrollen har den grönhyade häxan Elphaba, mer allmänt känd som "The Wicked Witch of the West" och hon sjunger några av mina absoluta favoritlåtar, från den underbara Defying Gravity via den kraftfulla No Good Deed till den underbara duetten For Good, som hon sjunger tillsammans med Glinda. Tillsammans med alla andra låtar gör det Wicked till en av musikalvärldens starkaste låtlistor och även om det finns en del svagare låtar och en låt jag inte tycker passar in (As Long as Youre Mine) så är det överlag väldigt bra musik som blir ännu bättre i sitt sammanhang på scen.

Wicked är en kraftfull musikal som har ett starkt tema och många fans, gillar ni sagan om Oz och dess invånare så gillar ni Wicked. Dessutom fick jag äran att se Louise Dearman som både Elphaba och som Glinda (2011) vilket i sig var en intresant upplevelse eftersom dessa båda karaktärer är väldigt olika i allt, men hon gjorde det bra och jag vågar påstå att hennes Elphaba är väl i paritet med den jag såg 2011, Rachel Tucker.

Måste ses om ni är i London och gillar fantasymusikaler.

Uppdatering: Det tog tio år men nu finns Wicked i en svensk version som går på Göteborgsoperan fram till våren 2024. För alla er som vill se denna musikal rekommenderas detta väldigt mycket.

Lejonkungen (The Lion King) MVG

Lejonkungen (The Lion King)

Var: Lyceum Theathre, West End, London.
När: 9/7 2013
Betyg: MVG

Lejonkungen är en musikal som bygger på Disney filmen med samma titel och handlar om lejonet Simbas liv från liten prins till Lejonkung över hela Lejonriket. Hans far Mufasa (Shaun Escoffery) är rikets mäktiga kung vars tron brodern Scar (George Asprey) vill åt mer än allt annat. Den unga Simba luras att tro att han har del i faderns oväntade död och tvingas hals över huvud fly Lejonriket och lever ett kringflackande liv tillsammans med de båda skojarna Timon (Richard Frame) och Pumbaa (Keith Bookman) tills han en dag återfinns av sin gamla väninna Nala (Nokubonga Kjuzwayo mfl) och den trogne apan Rafiki (Brown Lindiwe Mkhize) och beslutar sig för att återvända till Lejonriket.

Förutom en hel mängd fantastiska karäktärer och underbara låtar som Circle of Life, I Just Cant Wait to Be King, Be Prephered och Can You Feel The Love Tonight är Lejonkungen först och främst en musikal som handlar om underbara kostymer och fantastisk dans. Många i den mångfasciterade och färgstarka ensemblen har i stort sett kostymbyten i var och varannat nummer och många av dessa är helt magnifika kombinationer av dockor eller masker och skådespelare, som dessutom ofta har färgrik make up på sig. Det finns helt enkelt ett överflöd av fantastiska saker att titta på genom hela musikalen och detta enbart gör den till en fantastisk upplevelse för alla sinnen. Och trots detta förlorar musikalen aldrig fokuset från vare sig skådespelarna (som alltid syns och aldrig göms) och karaktärerna som driver historien vilket i sig måste vara en stor prestation av skaparna bakom den.

Lejonkungen är ett måste för alla som gillar dans och kostym musikaler, samt för alla barn och ungdomar som gillar en färgglad familjemusikal model Disney.

Jag hoppas verkligen att Lejonkungen kommer till sverige framöver så att även den svenska publiken får uppleva denna fantatiska skapelse. Högsta betyg!

Kåldolmar och Kalsipper VG

Kåldolmar och Kalsipper

Var: Parkteatern - Galärparken under eken.


När: 5 Juni 2013


Betyg: VG



Kåldolmar och Kalsipper är en härlig familjemusikal som egentligen borde kännas väldigt mossig och väldigt 70 tal/progg men som i Kajsa Isaksons härliga och uppdaterade regi blir en riktig nostalgitripp ibland Nationalteaterns välkända hits som Yllet och Vi reser runt i världen. Det hela börjar med att Yllet (Maria Sundbom) träffar Gubben (Shebly Niavarani) och ber honom om hjälp att befria hennes vänner som hålls fångna av de tre kungarna i västan (referens till OZ, möjligen?) På vägen får de hjälp av allehanda figurer som Spöket, Sjörövar Jenny (Malin Halland) och Tjänaren (Lisa Larsson) och tillsammans ställer de allt tillrätta lagom till finalen och det är egentligen först när en bakgrundsaffisch talar om hur viktigt det är att "våga rösta" som musikalen börjar kännas rätt mossig, bättre hade varit att slopa den delen och enbart fokusera på de härliga låtarna som framförs på ett underbart sätt av bandet Club Killers. Jag hoppas verkligen att denna härliga musikal återkommer på någon av stadsteaterns scener framöver, det förtjänar den!

Något om mig...

Är kanske inte den bästa på att skriva om mig själv, men jag är lite över 40 år och fann mitt musikalintresse när underbara Cats gick på Cirkus år 2009 och efter det har jag sett det mästa i musikalväg i Stockholmrådet. Jag har även träffat många av dem som var med i Cats (tack för autograferna!) och finner stort nöje vid att samtala med bekanta och andra vid olika sceningångar när jag tittar på musikal. På så vis har jag utan att skryta träffat många musikalartister och andra kändisar som alla har det gemensamt att de är väldigt vänliga och verkar tycka att det är kul att prata med någon som uppskattar och brinner för det de har som yrke och eller passion. Det är framförallt roligt att ha träffat många av dem man har sett i tv rutan genom åren och få ett ansikte och en röst till många av de duktiga artister jag ser på scen. Det är inte ofta jag blir "star strucked" med jag hade ett sådant ögonblick när jag träffade Benny Andersson (DEN Benny, ja) På sjung tills du stupar med Tommy Körberg för ett par månader sedan, det var ett riktigt wow ögonblick, eller som Elphaba i Wicked skulle ha sagt: "Did that really just happen?"

Jag tenderar att gilla musikaler som är en fest för både ögat och örat och gärna musialer med fantastiska och kreativa kostymer som de i Cats och Lejonkungen. Till skillnad från film där man verkligen kan göra allt och lite till karaktäriseras teatern mycket av en här och nu känsla och då är det extra roligt att genom kostymer och bra skådespeleri kunna tas till fantastiska sagovärldar utan att för den skull tekniken tar överhanden och förminskar de ack så viktiga rollfigurernas spel och relationer till varandra. Det var nästan risk för det på Dirty Dancing och deras stora tv skärmar, men den härliga uppsättningen räddades mycket av fantastiska insatser från skådespelare och icke minst dansarna i bakgrunden. Jag är ingen bakåsträvare, men jag tycker stora tv skärmare ska användas mycket sparsmakat på teatern av idag då dessa annars riskerar att ta överhanden över det som sker på scenen, istället för att bara vara bakgrundsdekor och framhäva skådespelarnas spel. Låt teater vara teater och inte wanna be film, tack!

Jag har ännu inte träffat på en musikal jag har ogillat, även om en del kanske inte har varit fullt så bra som jag hade förväntat mig och jag hoppas inte att jag får se det heller.

Bad Girls - Kulturama VG

Bad Girls – Kulturama.

Var: Kulturama

När: 19/5

Betyg: VG

Detta är så bra att jag har svårt att se hur en proffsteater skulle kunna göra det så mycket bättre och det ska bli intressant att följa denna avgångsklass från Kulturama i Hammarby sjöstad framöver då jag är övertygad om att de flesta kommer att synas i rollistorna till de stora musikalerna framöver. Ska man peka ut någon höjdpunkt i denna lysande ensemble måste det bli Carl Sohlberg (Jim Bagge) då han känns som gruppens klarast lysande stjärna och verkligen vet hur han ska spela sin skurkroll till det yppersta. Jag har inte svårt att se honom ta huvudroller i de stora musikalerna framöver.

Bad Girls handlar om en stor grupp intagna kvinnor på ett fängelse  och alla dessa verkar ha en historia att berätta, vilket gör att man stundtals kan tycka att denna musikal tappar något i fokus, även om karaktärerna liksom i andra rapsodiska musikaler som Cats är tillräckligt intressanta och mångfasiterade för att bära upp en sådan löst sammanhållen historia. Dock hade den mått bra av en viss fokusering, Cecilia Blombergs Rakel Ågren får till exempel en lysande start när hon blir minst sagt illa behandlad av Sandra Bomans Ann Green och hennes räviga kompis men försvinner sedan totalt in i den stora gruppen av kvinnor som håller till i bakgrunden, bättre hade kanske varit att fokusera något på henne och hennes relationer till övriga karaktärer och låta deras särart komma fram genom deras förhållande till henne.

Med detta sagt är denna musikal riktigt bra, och har många intressanta och tänkvärda låtar. Jag hoppas verkligen att någon av de stora proffsteatrarna sätter upp denna framöver nu då den har en suveränn översättning att falla tillbaka på.