Spök - Går igen 30 år senare. G

Spök - Går igen 30 år senare.

Var: Cirkus, Stockholm

När: 19/9

Betyg: G

Spök är en uppdaterad version av musikalen som Björn Skifs och Bengt Palmers skrev och satte upp på Maxim teatern för 30 år sedan och som handlar om hur en ung  artist (Björn Skifs i originalet, nu Måns Zelmerlöw) kommer till ett stort hus för att skriva låtar och där möter butlern Bernhard (Loa Falkman) och de spökande systrarna Giljotina (Lena Philipsson) och Salmonella (Sussie Eriksson) samt deras yngre jag Nettan (Marit Eriksson) och Tina (Liza Sandberg) som bokstavligen vill ta livet av Dante eftersom det är deras enda chans att bli fri från sitt liv som spöken.

Denna musikal är svår att sätta betyg på då allt är bra och roligt, ja stundtals riktigt bra och mycket roligt till exempel när Dante och Bernhard ska laga mat i låten Kittelsprittarn, men grundkänslan är att det aldrig lyfter och blir riktigt bra, ja rentav att det saknas något. Och jag tror att det som saknas är att huvudpersonen Dante inte har någon passion eller drivkraft som gör att han vill något mer än att överleva i musikalen  och det räcker inte för att bära denna annars utmärkta historia där alla andra huvudkaraktärer verkligen vill något och således hade funkat bättre som huvudpersoner än Dante i sin nuvarande form. Visserligen vill Dante skriva låttexter och koppla av, men inte ens det gör han särskilt passionerat utan mer som ett tidsfördriv vid sidan av. Bättre hade kanske varit att låta spöksystrarna fånga Dantes söta flickvän Anna (Ulrika Ånäs, tidigare Liljeroth) för att få Dante till huset i ett försök att frita henne, eller att ge honom en uppgift som att hitta någon släktings gömda notskatt, då hade han haft en viktig uppgift att engagera sig i, och en anledning att stanna kvar i huset trots alla faror och fasor där.

Allt är bra gjort och det finns kvalité och förmåga i berättelsen, vilket gör att jag inte kan låta bli att tycka att det är synd att inte herrarna Skifs och Palmers fortsatte på musikalskrivarbanan då detta känns väl i klass med de framgångsrika musikalskaparparet Webber och Rices första riktiga musikal Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat och således hade även detta par kunnat nå oanade höjder med några fler musikaler innanför västen.

Bör man då gå och se denna musikal? Kan man leva med den stundtals enkla och rätt förutsägbara historien och dessutom gillar liknande musikaler som Skönheten och Odjuret, absolut. Det är mycket bra musik och dialogen är underhållande och välskriven och det funkar som en stunds tidsfördriv, men det känns inte som en musikal som kommer att få väldigt många superfans om 30 år eller så.