De 39 Stegen MVG

De 39 Stegen – En thrillerkomedi

Var: Intiman, Stockholm

När: 27/9 (Premiär)

Betyg: MVG

De 39 Stegen är teaterversionen av Alfred Hitchcocks film som i sin tur bygger på en bok med samma namn. I pjäsen blir Richard Hannay (Robin Stegmar) oskyldigt anklagad för ett mord i Londons West End (Det klassiska teaterdistriktet) och blir jagad ända till Skottland där han får uppleva en mardrömslik jakt undan både falska poliser och hemliga agenter där flera roller spelas utmärkt av Cecilia Forss, Peter Dalle och Morgan Alling, totalt blir det cirka 140 roller för alla skådespelare ihop vilket är en ren njutning i sig eftersom det ofta sköts på ett så bra sätt att man knappt märker att det är samma skådespelare som spelar alla roller, även om det ibland blir stor komik av rollbytandet när en av herrarna flera gånger byter både hatt och sinnestämning totalt på ett lysande sätt. Det krävs begåvade komiker för att gå i land med detta och är det något dessa herrar (och dam) är så är det just begåvade komiker. Dialogen är lysande och rapp, även om den stundtals får en något gammaldags känsla av repliker i linje med ”Det är någon vid dörren!” vilket är ett stor no – no i dagens manuskrivande, men man kan leva med det i en pastisch komedi som denna.

Det är många minnesvärda sekvenser och själv är jag extra förtjust i hur begåvat de löser sekvenserna på tåget och i bilen där skådespelarna ger sken av rörelse genom att helt enkelt röra sig själva fram och tillbaka på ett lysande sätt. Detta görs konstant genom hela pjäsen och man får därigenom en känsla av att det förekommer mycket mer specialeffekter än vad som verkligen är fallet. Jag älskar när man genom dessa små och enkla knep gör sådant som om man hade velat göra det annorlunda hade krävt mycket av specialeffekter och teknisk utrustning för att se naturtroget ut. Teater när den är som bäst helt enkelt. Det märks att det är en gammal teaterräv som Reinne Mirro som har koreograferat det hela då det hela tiden blir många geniala rörelser som har perfekt koll på den komiska pulsen.

Är det något jag saknar skulle det vara att jag gärna hade sett mer av Morgan Allings talang i fall komedins ädla konst, men det kan jag leva med då han gjorde ett sent inhopp i ensemblen på grund av Johan Ulvesons avhopp på grund av sjukdom.

En bra och välskriven pjäs som brås en smula på den klassiska musikalen Singing in the Rain och gör det bra. Ett måste för alla som vill skratta gott och underhållas i höstmörkret, och låt er inte avskräckas av att den kallas thrillerkomedi, det är betydlig mer komedi än thriller.