Så som i himmelen

Så som i himmelen

Var: Oscarsteatern, Stockholm

När: 12/9 2018

Skulle jag bli så mycket större om jag dog? – Getshemane, Jesus Christ Superstar.

Så som i himmelen är en musikal byggd på filmen med samma namn och även om jag aldrig har sett filmen i sin helhet har ett väldigt varmt förhållande till dess mest kända låt – Gabriellas sång. En låt som jag ofta har dubbat till ”Sveriges bästa musikallåt som inte är med i en musikal.”

Så som i himmelen är liksom Jägarna en berättelse om en utflyttad huvudperson som återvänder till sin gamla hembygd. I detta fall är det den berömda dirigenten Daniel som återvänder till sin hemby någonstans i Norrlands inland. Han möts av beundran, stolthet och främlingsfientlighet tills han ombeds ta hand om byns kyrkokör.

I denna ingår flera intressanta karaktärer så som den pratglada Arne, den misshandlade Gabriella och butiksföreståndaren Lena som Daniel blir förtjust i. Där finns även en överviktig som Arne har mobbat genom hela livet – Vilket berör mig extra mycket – och en förståndshandikappad som söker och får gemenskap med kören trots att han visar upp en imponerande förmåga att sjunga falskt i början. Det är efter vad jag har förstått ungefär lika svårt för en som kan sjunga rent att sjunga falskt som det är för en som inte kan sjunga att sjunga.

Kören och dess medlemmar utvecklas från en okänd kyrkokör till att vara med i en stor körtävling i Wien och det är något som Daniel motsätter sig eftersom det är hans utbrändhet från kändislivet som drev honom tillbaka till sin hemby. Utvecklas gör också ett antal mycket skavande relationer i kören och dess familjer. Relationer som både rör och berör mycket djupt.

Man använder kulisser på ett bra sätt även om det stundtals känns en smula ”överarbetat” med ständiga kulisbyten fram och tillbaka. Dock går dessa väldigt fort och drar aldrig ner tempot i berättelsen trots att jag kanske hade önskat att man skar ner på antalet ibland.