Ghost

Ghost

Var: China, Stockholm.

När: 13/9 2018

Jag tror inte på spökhistorier. Då är det bäst du börjar tro nu för du är med i en! - Pirates of the Carribian.

Ghost är en musikal om odödlig kärlek och spöken men det är ingen skräckmusikal utan en varm och kärleksfull komedi med triangeldramat mellan Molly, Sam och Carl i centrum. Den är full av teatralisk magi men denna hålls ändå på en väldigt bra nivå och är inte fullt lika beroende av teaterteknik som jag kanske hade trott innan.

Peter och Bruno (Rock of Ages, Rock of 80ties med mera) gör de två manliga huvudrollerna och de gör dem väldigt bra med samma fina personkemi som jag ibland ser oss Reine Mirro och Karl Dyall. Det märks att de är parhästar som trivs i denna typ av huvudroller och på denna teater.

Jag tycker även att China teaterns kreativa team gör stora framsteg i användandet av scenteknik och tv skärmar och det jag första gången tyckte var skrikig tv spels grafik har nu mognat och utvecklats till en fullt integrerad del av scenografin där allt är möjligt.

För Ghost är ingen lätt musikal scenografi och propsmässigt. Den innehåller mycket ”scenmagi” och kräver en teater med avancerad scenteknik för att kunna genomföra de fina spökscenerna. Men man låter aldrig tekniken ta överhand från berättelsen och karaktärerna – Det vill säga det teatraliska grundarbetet och det är jag väldigt glad för.

Som vanligt gör China teatern en uppsättning som känns som en gedigen succé som jag varmt och helhjärtat kan rekommendera även till alla dem som inte har sett filmen ännu. Den har mycket humor och är berättad med glädje och berättarlusta.