Det sjunde inseglet

Det sjunde inseglet

Var: Uppsala Stadsteater

När: 17/11 2018

En överbetald musikalartist tar en okänd välgörare – Karl Bertil Jonsson.

Det sjunde inseglet är en del av Uppsala Stadsteaters Bergman år och det är en kombination av dansteater och tal teater vilket i sig är ett lovvärt försök men i slutändan blir lite av det sämsta från båda världarna. Man säger sig vilja ha 100 procent teater och 100 procent dans och därigenom skapa ett helt nytt uttryck för dansen – Vilket man inte lyckas med alls.

Som dansteater är det snyggt gjort och man har valt en intressant postmodern miljö för dansarna att röra sig i där kostymer och scenografi bildar en slags dystopiskt nutidsmiljö med döden i fokus. Man använder ett rullband på ett väldigt snyggt sätt och de stora lyktstolparna bildar en intressant och tänkvärd miljö som ofta används av dansarna för att skapa variation i det som visas på scen. Det är dessutom väldigt skickliga dansare som är mästerliga i att skildra dansrörelserna koreografen ber dom göra. Hade man lanserat detta som en dansproduktion med vissa repliker hade detta varit lysande gjort.

Men man lanserar det som något nytt – Som en kombination av dans och teater där båda konstformerna ska vara närvarande hela tiden och eftersom jag älskar musikal med mycket dans borde denna kombination ligga nära det jag älskar mest av allt.

Men man är långt ifrån att integrera dans och skådespelande på samma sätt som man lyckas göra i till exempel West Side Story, Cats och Hair. Det är som att man är rädd för att tala när man dansar trots att dessa musikaler visar att man kan både sjunga och tala samtidigt som man dansar.

Jag har länge önskat att Benke Rydman (regissören) skulle sätta upp en dansmusikal som de ovan nämnda och jag tror att det skulle ge en bra ingång i konsten att kombinera dans med tal och sång och det önskar jag än mer efter att ha sett detta försök att kombinera dans med teater.

Sedan undrar jag vad de i och för sig snygga kostymerna från tv serien A Handmaids Tale gör i denna föreställning? Jag väntade på någon slags återkoppling till denna serie från den prästfigur som verkade leda de kloster lika statisterna som ofta sågs i dessa dräkter men någon sådan kom aldrig. Jag tror det hade behövts för att man skulle kunna få ett helhetsperspektiv på detta dräktval.

Är då detta värt att gå och se på? Är man lika passionerad på dans som jag är på musikal är det nog ett måste och kombinationen av en modern tolkning och snygga dansnummer gör denna föreställning sevärd. Men jag tror ändå att man hade kunnat förmedla Bergmans film bättre genom att välja mellan dans och tal teater och genom att lägga detta i den riddartid filmen utspelar sig i. Nu blir det lite för mycket varken eller för min smak.