Djungelboken enligt Dröse och Norberg

Djungelboken enligt Dröse och Norberg

Var: Stockholm Waterfront hotell och kongress

När: 10/11 2018

Jag vill ju va en människa som du! – Disneys version av Djungelboken.

I Djungelboken har Dröse och Norberg (Trollkarlen, Aladdin, Snövit mfl) slagit på stort i både kostym och scenografi och bjuder i sin version av Djungelboken in oss i en magisk värld av storslagen scenografi och häftiga djurkostymer. Men det är inte Disneys version av denna klassiska saga vi får se utan en helt egen tagning med det engelsmännen kallar Pantomi i fokus.

För mig som älskar sago och fantasy musikaler med mycket djurroller och häftiga kostymer är detta en ren ögonfröjd att se. Jag njuter av alla karaktärer som huvudpersonen Mowgli möter under sin vistelse i djungeln och jag trivs med hur regissören och koreografen har hittat unika rörelse och talmönster för varje djur i den månghövdade ensemblen.

Detta är helt enkelt ett par timmars fest för alla musikal och teatervänner med barnasinnet i behåll och det händer hela tiden mycket som alla barn i publiken gillar. Det verkar som att oavsett vad Dröse och Norberg sätter upp så hittar man ett anslag och ett koncept som är glatt, färgsprakande och fascinerande och man har även lyckats få in fler kvinnliga roller än i den klassiska ”Disney versionen” vi ser på julafton.

Man håller också på att växa in i den stora kostym som Waterfront och de stora arenorna ute i landet erbjuder men det innebär också att många i den månghövdade publiken hamnar långt ute på kanten där man ser scenen från sidan och eller långt ifrån. Detta är lite tråkigt i en musikal som Djungelboken där man liksom i Cats har mycket att vinna på att se de fantastiska kostymerna och den utsökta make upen på nära håll. Den är dock inte lika interaktiv som Cats och man har god hjälp av de stora tv skärmar som visar bilder föreställningen på nära håll – Men jag förlorar lite av teaterkänslan när jag sitter så långt ifrån scenen att man tittar på skärmarna lika mycket som man tittar på scenen. För mig är teater här och nu och det är viktigt att svepas in i den värld man vill presentera uppe på scen, vilket man delvis missar när man ser delar av föreställningen på tv skärmen.

Därför tror jag att denna föreställning kanske hade gjort sig bättre på en teater som Cirkus, China eller Maxim där man har förhållandevis nära till allt som sker på och omkring scenen. Men samtidigt innebär detta val av arena att många fler barn och vuxna får chansen att gå och se denna föreställning vilket naturligtvis är tacknämligt ur ett ekonomiskt perspektiv.

Men det är ändå roligt att denna typ av pantomi teater kan sättas upp på ett storslaget sätt i ett arena format som annars är förbehållet de stora artisterna och publikdragande jätteproduktionerna. Man har dessutom många skådespelare som har hängt med i ensemblen ända från Trollkarlen från Oz och det har även tillkommit många nya namn i den ständigt växande Dröse och Norbergsfamiljen. Det skapar en familjär känsla på scenen där alla artisterna verkar trivas med sina roller på och bakom scen och man skapar även speciella kostymer åt den delar av den månghövdade foaje personalen vilket uppskattas. På det hela taget en föreställning väl värd att se och se om för alla barn och vuxna.