torsdag 19 december 2019

The Rise of Skywalker spoilerfri recension.


The Rise of Skywalker Spoilerfri recension.


Var: Filmstaden Scandinavia, Solna


När: 18/12 2019


Det här är inte slutet, det är inte ens början på slutet, men det kanske är slutet på början – Churchill.


Efter att ha följt med i diskussionen bland andra Star Wars fans under de senaste två åren hade jag fjärilar i magen innan jag såg denna film. Men jag är glad att konstatera att jag är mycket mer nöjd med denna avslutande (kanske?) del i den nio filmer (eller tio om man räknar med Rouge One) långa Skywalker sagan än jag hoppades på i förhand och att den är mycket bättre än jag fruktade i mina mörkaste stunder. Man kan alltid lita på att JJ Abrams (Star Trek, The Force Awakens) gör en bra och robust film.


Denna film känns mycket mer som en fortsättning på TFA en som en avlutande del av en sammanhållen trilogi och det för mig in på den största kritiken jag har mot denna filmsvit och det är att filmskaparna inte hade någon sammanhållen tanke kring hur trilogin skulle läggas upp utan överlät det helt till de två eller som det var tänkt tre regissörerna att tänka ut. Den föregående filmen The Last Jedi känns därför mer eller mindre frikopplad från denna och TFA vilket visar tydligt på att man som filmskapare behöver ha en klar och gemensam bild av vart ens verk syftar, även om det är olika regissörer och manusförfattare i de olika delarna.


Det märks att JJ kan sin sak och att han har en förmåga att både känna av och tillfredsställa fansens förväntningar även om en del av hans val fick mig att ta mig för pannan. Men jag tycker ändå att det i filmens kontext blev så bra som det hade kunnat bli även med andra val. Här finns gott om saker som kan få oss inbitna Star Wars fans att mysa av nostalgikänslor utan att alla som inte har sett de andra trilogierna missar något väsentligt för den sakens skull.


För mig är det viktigaste när jag ser på en film att det är en kul och underhållande resa jag bjuds på och det är det verkligen i denna film. Jag kan leva med mycket så länge jag blir underhållen av det jag ser och det blev jag med råge när jag satt i salongen och njöt.


Det enda tråkiga med denna film är att vi nu får vänta i minst två år på nästa film men för att göra denna väntan kortare finns allt annat detta universum har att erbjuda oss så som den otecknade serien The Mandalorian. Men till dess tål denna films att se om och om igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar