Ringaren i Notre Dame

Var: Disney Plus

När 9/8 2022

For the first time in my life I feel… Wicked. – Elphaba I Wicked.

 

Ringaren I Notre Dame heter egentligen Quasidimo och fick en fristad i den berömda kyrkan Notre Dame i Paris en gång för länge sedan när stadens onda domare tvingades att ta på sig ett slags mentorskap över denna krympling. Han har sedan dess sett ner på Paris gator långt under det klocktorn där hans herre låter honom leva medan domaren berättar allt värre saker om de onda människorna i staden utanför.

Allt förändras under ”uppochnerdagen” då parisarna klär ut sig till och firar de utstötta och marginaliserade som under denna enda dag på året får en chans att bli utsedda till ”Narrarnas kung” och det är en chans som Quasidimo inte kan motstå trots att han vet att stadens befolkning egentligen bara vill ha ännu en chans att mobba och reta de utstötta.

Bland de utstötta finns zigenarflickan Esmeralda som egentligen uppfyller alla krav på att vara en Disney prinsessa utom att ha ett kungarike – Hon har till och med ett husdjur som hon alltid har med sig i form av en get. Efter att både ha räddat och räddats av Quasidimo blir Esmeralda kär i honom vilket retar den onda domaren så till den grad att han slår ner på alla Paris utstötta och det leder i sin tur att Esmeralda och Quasidimo försöker rädda dem. Detta tema får mig att uppskatta denna redan bra film ännu mer.

Att den dessutom innehåller flera bra sånger med introduktionens Bells of Notre Dame i täten gör inte saken bättre. Efter att ha sett denna film blir längtan efter att se en scenversion av denna ännu större än den redan var efter Göteborgsoperans version där delar av publiken fick sitta på scenen och se på.

Finge man önska sig något vore det att den utstötta Quasidimo fick sin prinsessa på slutet. Utan att spoila slutet för mycket hade det varit skönt om den utstötta för en gång skull hade kunnat få vinna både prinsessan och halva kungariket som i de gamla sagorna. De utstötta behöver få känna att även de kan hitta en tunna guld i slutet av regnbågen någon enstaka gång.

Men det är oväntat bra och det konstiga är väl bara att jag har missat att se denna tecknade musikalfilm så länge trots att den visar sig vara så bra. Jag förstår att Quasidimo är en roll som lockar manliga musikalartister väldigt mycket och hans öde berör mig minst lika mycket. Ni som inte har sett denna bör ta chansen och se den nu.