Cats - London Palladium

Cats - London Palladium

Var: Palladium Theathre, London West End.


När: 10-11 november 2015


Unashamed felinity - Jellicle Songs for Jellícle Cats - Cats.


Det som gladde mig mest denna gång var att de har fortsatt arbeta med de omgjorda numren i Cats och bland annat kortat ner "Jellicoolest Cat" biten i Rum Tum Tugger och lagt till "Una Bena Note" i Growltiger. Jellicoolest Cat är nu mer en övergång mellan Kattungarnas skrik delen och Grizabellas första entré vilket är bra eftersom denna del av låttexten inte är med i TS Elliots poem. Det är förvisso inte Una Bena Note (även känd som The Aria) men jag är mer än glad över att min favoritkaraktär Lady Griddlebone har fått mer scentid tack vara denna sång. Jag måste villigt erkänna att både Tuggers nya sång och den nya versionen känns bättre och bättre och att denna nya version av Cats är nästan lika bra som den tidigare vilket gör att jag lugnt kan fortsätta att se min favoritmusikal och njuta fullt ut av alla nummer - även om jag fortfarande saknar Lady Griddlebones (Clare Rickard) entré från publiken.


Det jag gillar bäst med att se Cats i England är att de engelska katterna är mycket piggare på publikinteraktion och oftare springer ut i salongen än de svenska som mest gör det i öppningsnumret och när Profetikus gör entré. Jag älskar denna del av Cats och många av de ögonblick jag minns mest kommer just från tillfällen när katterna interagerar med mig.


Jag fick även en bild med Cassandra och Jellylorum efter en av föreställningarna och en bild med Cassandra är något som jag har velat ha ända sedan jag såg Cats i Hamburg för några år sedan. Cassandra har alltid varit en av mina favoritkatter eftersom jag sett henne ligga ner i gångarna i vissa av numren. Varmt tack till Danni och Clare för de fina bilderna!


Jag har numera loggat 31 Cats besök och detta besök befäste återigen min stora kärlek till denna fantastiska musikal som jag verkligen hoppas kommer till sverige framöver och gärna i en stor professionell produktion i Stockholmsområdet så att man kan se dem ofta.

West Side Story Uppsala

West Side Story Uppsala

Var: Svandamshallarna Uppsala

När: 5/11 2015 (Premiär)

I couldnt be happier! Glinda, Wicked

Sätter man upp West Side Story (WSS) i en idrottshall i Uppsala blir valet att göra musikalens båda gäng Jets och Sharks till två lag i en idrottsarena rätt självklart och väldigt träffsäkert. Scenen blir en upphöjd basket eller innebandy plan och sportvärldens kostymer lånar sig oväntat bra till all den dans som är WSS kännetecken. För det är dansen som driver denna Romeo och Julia inspirerade berättelse framåt och för att bli riktigt bra fodrar WSS många dansanta gängmedlemar och det har med råge i en mycket begåvad uppsättning ungdomar som är precis så dansanta man kan begära i en av världens bästa dansmusikaler.

Huvudrollerna i WSS innehavs av Tony (Rasmus Mononen) och hans älskade Maria (Maria Hartman) som möts under en skoldans och blir upp över öronen förälskade i varandra. Musikalen kräver att både Maria och Tony är försedda med rejält bra röster och detta krav uppfyller både Rasmus och Maria med råge. Det gäller även Bernandos (Nils Närman – Svensson) flickvän och Marias förtrogne Anita (Frida Modén Treichl) och resten av ensemblen. Man blir ständigt överraskad över hur bra denna blandning av proffs och amatörer agerar tillsammans och hur de lyfter hela musikalen till en klass väl i nivå med vad jag kan förvänta mig av en proffsuppsättning i Stockholm.

Till det positiva bör även nämnas musiken som spelades av Kungliga Akademiska Kapellet under ledning av Stefan Karpe och denna orkester bekräftar ännu en gång min tes att musikalmusik blir ännu bättre om man har en stor orkester. Akustiken är också utmärkt och man njuter av djupet och tyngden i musiken.

Det finns egentligen inget att klaga på i detta mästerverk men ska jag ändå framhålla något är det att golvet i arenan gungade rejält under alla ensemblenummer på ett sätt som gjorde att man kände varenda danssteg mycket tydligt.  Dock är jag inte helt säker på att det i sig är alltigenom dåligt då man genom detta fick ytterligare en dimension av närkontakt med dansen som är omöjlig att få i ett fast scengolv. Men känsliga bör kanske tänka på detta.

Sammanfattningsvis en mycket bra uppsättning som jag varmt kan rekomendera till alla som vill njuta av en ständigt aktuell musikal och samtidigt se hur bra man kan lyckas med en nytänkande uppsättning om man är ärlig mot värket och har en väl fungerande uppsättningsidé anpassad till den miljö man befinner sig i. Bra gjort!

Snövit

Snövit

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 29/10 2015 – Publikrep

Det känns som att jag aldrig mer får se er! – Dorothy, trollkarlen från Oz.

Efter Dröse och Norbergs förra succé Trollkarlen från Oz som jag hade äran att få se hela sex gånger trodde jag inte att Snövit skulle kunna vara vara så bra. Men efter att ha sett ett publikrep kan jag nöjt konstatera att man återigen lyckats producera en familjevänlig musikal för alla åldrar som har potential att bli en stor succé, vilket inte är så konstig eftersom detta är andra gången denna sätts upp.

Som vanligt hos Dröse och Norberg berättar man den välbekanta sagan om Snövit (Ellen Bergström) på ett eget och något annorlunda sätt med helt andra sånger än vad man är van vid från Disney filmen men jag kan ändå tycka att det är skönt att höra nya melodier som Snövit är här istället för att göra en ren Disney musikal. Men detta är ändå något man bör ha i minnet och kanske berätta för alla barn som förväntar sig något annat än man får.

I denna uppsättning har man ett par mycket välkända namn och den elaka styvmorden spelas av icke helt okända Nanne Grönvall som gör ett bra och gediget jobb. Yohioo gör rollen som prins Eric och även om han är precis så charmant och lätt att gilla som en sagoprins ska vara är hans scentid ändå väl kort för att vara en huvudroll och det är kanske något värt att minnas om man har barn som är ett stort Yohioo fans. Hans totala scentid är ungefär jämförbart med Grizabellas i min älskade Cats.

Detta är ändå Snövits musikal och Ellen Bergström (Känd från Jakten på Julia) gör ett bra jobb och är liksom Dorothy i Trollkarlen med nästan hela tiden och jag kan inte annat än att tycka att hon som klippt och skuren för denna roll. Det vore rentav kul att se vad hon skulle kunna göra med Belle i Skönheten och Odjuret.

Till min odelade förtjusning upptäckte jag även att min favorit från Trollkarlen Emma Rickfjord är med och hon gjorde ett lika bra jobb som en av dvärgarna här – Den karaktär som är mer känd som Toker även om alla dvärgarna gemensamt kallas för Konrad här.

För att sammanfatta är denna musikal en god stunds underhållning för alla barnfamiljer som vill njuta av en klassisk saga på nytt sätt och det är en musikal jag gärna ser igen om inte annat för alla trevliga djurroller som dyker upp här och var – främst i form av svarta korpar och vita kaniner. Gå och se!

 

Kristina från Duvemåla besök 2

Kristina från Duvemåla

Var: Cirkus huvudarena – Stockholm

När: 22/10 2015

Everybody deserves a chance to fly! Wicked

Tack vare Blixtens generositet är det andra gången jag ser Kristina från Duvemåla och det är tacknämligt då det förutom att vara en av mina favoritmusikaler är en episk berättelse med många detaljer att se och ta in och det har det kreativa teamet bakom denna uppsättning lyckats osedvanligt bra med. Jag såg originaluppsättningen på slutet av 90 talet och här har man glädjande nog lyckats förtydliga och förstärka flera scener på ett sätt som gör en väldigt bra musikal ännu bättre. Detta förstärks även att man använder skådespelarna i den stora och osedvanligt begåvade ensemblen mer och minst en roll har strukits när indianhövdingens repliker i slutet har tagits över av pälsjägaren Samuel Nöjd (Rolf Christiansson) och på så sätt förtydligat dennas roll som vän av ursprungsbefolkningen – som allmänt kallas för indianer.

Men denna musikal lever på dess underbara melodier och sånger som har skrivits av det kreativa teamet bakom ABBA – Björn och Benny. Det märks på låtar som Hemma, Min Astrakan, Ulrika i Westergöhl, Tänk att män som han kan finnas och inte minst musikalens mest kända nummer Guldet blev till sand som på ett begåvat sätt framförs av Oskar Nilsson (Robert). Men bra sånger kräver bra artiser för att komma till sin rätt och det har man inte minst i form av titelpersonen Kristina (Maria Ylipää) och hennes käresta Karl Oskar (Robert Noack).

Denna uppsättning kommer från Helsingfors svenska teater och det märks genom att  främst Maria sjunger med en påtaglig finlandsvensk dialekt vilket jag kan tycka är skönt eftersom det då blir tydligt att det inte är originalets Helen Sjöholm som gör denna roll utan blir en helt egen tolkning.

Detta är en av mina favoritmusikaler och den första musikal jag tyckte var tillräckligt bra att se flera gånger. Jag är glad över att kunna konstatera att den är precis lika bra eller rentav ännu bättre 20 år senare. Ska man nämna någon nackdel är det att den är lång (en bra bit över 3 timmar med paus) och kräver total koncentration nästan hela tiden. Men kan man leva med detta är det en underbar berättelse som varmt rekomenderas till alla som gillar musikaler med en stark historia och alla vänner av bra musikalmusik.

Morgan Alling Show

Morgan Alling Show

- En föreställning om kärlek.

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 14/10 2015

If that’s love, it come with way to high a cost – Defying Gravity, Wicked

Efter att ha sett två avsnitt av “Morgans Mission” på SVT kunde inte tajmingen att se denna föreställning vara bättre. För detta är berättelsen om Morgans liv och hans uppväxt berättad av Morgan Alling själv och den rekomenderas varmt till alla som någon gång undrat om det ligger en sanning i uttrycket ”den gråtande clownen”.

Detta är Morgans show från början till slut och det beror inte bara på att han är mer eller mindre ensam på scen (bortsett från ett litet inhop av scentekniker Anton och agerande från några ur publiken) utan även på att hans föreställning handlar om hans liv och hans väg från mobbad fosterhemsunge till en av sveriges största och mest begåvade skådespelare och regissör.

Morgan är den sanna mästaren i en av mina absoluta favoritgrenar i teaterns mångskiftande värld (interaktion med publiken) och han lyser när han för föreställningen framåt genom att agera med och mot publiken och det gör ofta att hans monolog blir mer dialog än vad man någonsin skulle kunna begära av en ensam person på scen. Det är helt enkelt teater när den är som allra bäst och att ämnet berör mig djupt gör inte saken sämre.

Undertiteln på denna föreställning är ”Underbar och älskad av alla” vilket sannerligen inte är det lättaste ens för någon av Morgans kaliber, men efter att ha sett denna föreställning kan man inte mer än att älska Morgan för alla hans galna infall på scen och hans totala vänlighet utanför denna. Showen har en blanding av humor och allvar som gör att jag verkligen rekomenderar denna varmt till alla och ännu mer till alla de som någon gång har mobbat eller blivit mobbad. Gå och se, ni blir inte besvikna!

Cabaret enligt Stadsteaatern

Cabaret enligt Stadsteatern

Var: Kulturhuset Stockholms Stadsteater

När: 23/9

Tid? Det här är inte tiden att bråka om tid, det har vi inte tid med! Uh, vad sa jag? Star Trek – First Contact.

Cabaret bygger på boken Farväl till Berlin och är trots att den utspelar sig i 20 talets Tyskland en av de aktuellaste och därför mest skrämmande musikaler som finns. Jag såg Cabaret redan när den gick i Uppsala förra året och den har definitivt inte förlorat något av sin brännheta puls på samtiden under året som gått.

20 talets Tyskland och dess huvudstad Berlin var som musikalens huvudperson Clfford Bradshaw (Albin Flinkas) upptäcker ett mecka för fri kärlek och dekadent leverne vilket i musikalen framställs genom nattklubben Kit Kat Club och dess galleri av färgstarka personligheter under Konferensierns (Robert Flux) vakande ögon. Cliffs blickar faller omedelbart på den charmanta nattklubbssångaren Sally Bowles (Sarah Dawn Finer) och tycke uppstår. Men inbakat i denna till synes enkla och rättframa kärlekshistoria finns hela tiden ett finger på denna eras politiska landskap och inte minst Nazisternas frammarsch och främst andra akten blir mycket mer politiskt än den förstas glädjefulla nattklubbsliv och denna växling från positiv framtidstro till mörker och krigsmuller slås an av den vemodiga I morgon är världen vår och just denna sång ger en väldigt tydlig bild över hur nazisterna såg sig själva åren innan kriget bröt ut.

Allt är väldigt bra gjort och det är skönt med en upsättning som är helt annorlunda jämfört med den jag såg i Uppsala förra året. Här har man tagit ett helt annat grepp på scenografin och låter scenen i Kit Kat Club spela huvudrollen vilket ger musikalens musiker en naturlig och träffsäker plats att spela på. Denna scenografi är något som verkligen passar denna musikal och jag gillar känslan av att sitta i en teatersalong och titta in på en scen där det finns en liknande salong – Eller i varje fall en nattklubbs möbler och scen.

Däremot kan jag ha en del synpunkter på vissa av de scenkläder man valt att sätta på dansarna och konferenciern i denna uppsättning. För i Cabaret är det bästa momentet när man sätter den varma och inbjudande nattklubbstämningen i akt ett i halsen en bit in akt två. Här lyckas man stundtals vara väldigt nära gränsen till att förstöra denna känsla genom ett antal mindre lyckade kläduppsättningar som är på gränsen att bli för La Cage Aux Follies vulgärt. Var för sig hade man inte märkt vare sig nakenkläderna, de guldgrittiga tangatrosorna eller lösbröstkorsetterna men tillsammans med en del andra påhitt i samma stil ger de ungefär samma känsla som man får efter att ha ätit för mycket godis för snabbt. För egen del hade jag nog hellre velat titta på de stilsäkra scenkläder man valde i förra årets Chicago än vad man nu fick sig till livs. Men dessa synpunkter vägdes mer än väl upp av suveräna artister och en härligt underbar historia som gör att man lätt kan bortse från detta för den goda sakens skull.

Denna musikal är helt klart riktad till en vuxen publik och rekomenderas därför inte till den yngre delen av befolkningen även om jag varmt rekomenderar alla högstadie och gymnasieklasser att gå och se denna. Bland annat röks det ivrig (vilket man ofta gjorde i denna era) på scen och det faktum att musikalen till stora delar utspelas på en dekadent nattklubb gör att detta mer än väl utspelas i språket och många av de kläder som artisterna har på scen. Men kan man leva med detta är det en väl sevärd och mycket aktuell musikal som varmt rekomenderas.

Att se lista.

Tänkte ta tillfället i akt och göra en lista över de musikaler jag främst vill se av dem jag ännu inte sett och en särskild lista för dem jag har sett men vill se i Sverige/Stockholm. Tar inte med Cats eftersom alla vet att jag älskar denna!


Musikaler jag vill se:

Avenue Q (Underbart rolig och väldigt aktuell dockmusikal)
Starlight Express (Hög tid att denna spelas i Sverige!)
Chess
School of Rock (Borde vara perfekt för China teatern.)
Frozen/Frost 
Back To The Future (Finns äntligen som scenmusikal!)
Måndag Hela Veckan (Missade tyvärr Karlstad uppsättningen.)

Disneys Newsies (Scenversionen på Disney Plus var enormt bra.)

Disneys Ringaren i Notre Damé (Sorglig historia om utstött person)

Musikaler jag vill se i Sverige men har sett utomlands:

Lejonkungen (Klassikernas klassiker med många färgade artister i originalet)


Musikaler jag älskade och vill se mer av:

De tre musketörerna (Alexander Mörk Eidems underbara version!)
Kristina från Duvemåla (Var fantastiskt både gångerna på Cirkus.)
Hair (Denna tribe musikal har mycket av det jag älskar mest med Cats i sig.)
West Side Story (Dansen i denna är underbar!)
Trollkarlen från Oz (Mest eftersom Elphaba var med)
Pippin (Älskade den på Kulturama och vill gärna se en stor proffsproduktion!)
Joseph and the amazing... (Tror denna skulle kunna bli suverän fest för både ögon och öron!)
Fantomen på operan(Cirkus uppsättningen var sagolikt bra)
Les Miserablés (Underbar i Karlstad och i Avicii.
Jesus Christ Superstar (Stark berättelse.)
Something Rotten (En riktigt vass musikalkomedi! Vem sätter upp i Stockholm?)
Big Fish (Fantastisk sago musikal.)
Skönheten och Odjuret (En av de bättre Disney musikalerna.)
Annie (En klassisk Broadway musikal som var riktigt charmig.)
Book of Mormon (Satirmusikal av det bättre slaget, jag har sällan skrattat så mycket)

Firebringer (Älskade Robins version och det känns som en bra skolmusikal)

Djur som hatar människor. (Alltså vad kan man inte gilla med denna?)

A Chorus Line (Var lika bra som jag trodde.)

Matilda (Var oväntat bra på Stadsteatern.)

Wicked (Göteborgs uppsättningen var hur bra som helst! Filmen med. Stockholm nästa, tack!)

We Will Rock You (Så bra kostymer!)

Moulin Rouge. (Stockholms o Göteborgs versionen var helt fantastisk)

Miss Saigon.

Charlie and the Chocolade Factory (Kalle och Chockladfabriken)

Filmer och annat jag tror skulle bli bra musikaler:

Arn (Första boken i första akten och tredje boken i andra med hänvisningar till den andra)
Zootopia (Disneyish djurberättelse om kanin som vill bli polis.)
Moana (Älskar filmen och är klockren om någon skulle komma på hur man gör den på scen.)
Star Wars Originaltrilogin. (Vilket barn vill inte se Star Wars på scen?)
Lego City.  (Lego har så mycket annat så varför inte en musikal?)
Aristocats (Disneys kattfilm tror jag skulle bli en bra scenmusikal - Men den behöver göras om en del.)

En del av mitt hjärta. (Känns som en väldigt bra scenmusikal.)

Kapten Sabeltand och den magiska diamanten (Bra barnmusikal.)

Pelle Svanslös (Den senaste filmen gör sig väldigt bra på scen tror jag.)

Kommande filmer och filmer det ryktas om:


Finns säkert fler men får jag se dessa framöver blir jag mer än nöjd!