Förklädet besök 2

Förklädet besök 2

Var: Göta Lejon - Stockholm
När: 27/11 2015


Jag var och såg premiären av förklädet och hade turen att vinna en tävling på sociala medier (Tack Åsa Holmgren!) där vinsten var fyra biljetter till denna underbara musikalparodi.


Jag kan nöjt konstatera att denna föreställning var precis lika bra som förra gången och att alla på scen verkade ha lika roligt som under premiären vilket bidrar till att den har satt sig på ett väldigt bra sätt.


Alla gör ett mycket gott hantverk och av den månghövdade ensemblen vill jag gärna nämna Björn Kellman, Maria Lundqvist, Reinne Mirro och Alexander Larsson speciellt. Det finns egentligen inget att klaga på vilket gör en kritikers jobb både lätt och svårt eftersom vi gärna gillar att hitta små och stora saker att peka ut som mindre bra om det alls går, vilket det inte gör i detta fall. Det är väl i sig ett gott betyg till dem som har rollbesatt och regiserat denna musikalpärla.


Skulle man ändå få göra något annorlunda är det att jag gärna hade sett Aviatrixen spelad av en färgad skådespelare som i originalet eftersom det hade gjort hennes lilla roll brutit ännu mer mot den gällande musikalmallen för hur en pilot ska vara och för att det hade inneburit ännu ett arbetstillfälle för denna grupp skådespelare. Därmed inte sagt att den nuvarande Aviatrixen på något sätt gör ett dåligt jobb, tvärtom.


Rekomenderas varmt för alla som älskar en stunds god underhållning och många skratt och jag skulle mer än gärna gå och se denna en gång till.

We love Disney

We Love Disney

Hur kan vi nu göra män av er? - Mulan


Att teater Najkit kan utföra mirakel visste jag redan efter mitt första besök på We Love Disney och det bekräftades än en gång av att de lyckades genomföra denna på ett strålande sätt mitt i dessa förkylningstider. Jag hoppas att man fortsätter spela denna föreställning om inte annat i landets alla skolor vilka behöver sådana här föreställningar som en god inkörsport till teatervärldens magi via alla de underbara Disneyfilmer som jag numera betraktar som musikalfilmer mer än barndito.


Här får vi följa med på strövtåg genom Disney succeér som Lejonkungen, Skönheten och Odjuret, Mulan, Hercules och Frost och underbara låtar som Jag ska göra man av dig, Snart är det jag som är kung och inte minst Slå dig fri ur Frost. Låtar som man njuter helhjärtat av och det finns flera filmer som jag innerligt önskar kunde leta sig hit i en proffesionell uppsättning framöver - Jag tänker främst på Lejonkungen och Frost, men även Mulan vore kul att se som scenmusikal.


Allt teater Najkit tar i blir magiskt bra och det säger jag inte på grund av denna föreställnings undertitel - Magisk Musikalshow. Det ska bli mycket intressant att se vad man tar tag i framöver och jag skulle mer än gärna se dem ge sig på någon av mina favoriter som Cats eller varför inte Disneys kattfilm Aristocats som mig veterligt ännu inte satts upp på en svensk musikalscen?


Varmt tack till Anna Karin Blomberg för biljetten och alla andra på teater Najkit för den fina föreställningen i höstmörkret.

Cats - London Palladium

Cats - London Palladium

Var: Palladium Theathre, London West End.


När: 10-11 november 2015


Unashamed felinity - Jellicle Songs for Jellícle Cats - Cats.


Det som gladde mig mest denna gång var att de har fortsatt arbeta med de omgjorda numren i Cats och bland annat kortat ner "Jellicoolest Cat" biten i Rum Tum Tugger och lagt till "Una Bena Note" i Growltiger. Jellicoolest Cat är nu mer en övergång mellan Kattungarnas skrik delen och Grizabellas första entré vilket är bra eftersom denna del av låttexten inte är med i TS Elliots poem. Det är förvisso inte Una Bena Note (även känd som The Aria) men jag är mer än glad över att min favoritkaraktär Lady Griddlebone har fått mer scentid tack vara denna sång. Jag måste villigt erkänna att både Tuggers nya sång och den nya versionen känns bättre och bättre och att denna nya version av Cats är nästan lika bra som den tidigare vilket gör att jag lugnt kan fortsätta att se min favoritmusikal och njuta fullt ut av alla nummer - även om jag fortfarande saknar Lady Griddlebones (Clare Rickard) entré från publiken.


Det jag gillar bäst med att se Cats i England är att de engelska katterna är mycket piggare på publikinteraktion och oftare springer ut i salongen än de svenska som mest gör det i öppningsnumret och när Profetikus gör entré. Jag älskar denna del av Cats och många av de ögonblick jag minns mest kommer just från tillfällen när katterna interagerar med mig.


Jag fick även en bild med Cassandra och Jellylorum efter en av föreställningarna och en bild med Cassandra är något som jag har velat ha ända sedan jag såg Cats i Hamburg för några år sedan. Cassandra har alltid varit en av mina favoritkatter eftersom jag sett henne ligga ner i gångarna i vissa av numren. Varmt tack till Danni och Clare för de fina bilderna!


Jag har numera loggat 31 Cats besök och detta besök befäste återigen min stora kärlek till denna fantastiska musikal som jag verkligen hoppas kommer till sverige framöver och gärna i en stor professionell produktion i Stockholmsområdet så att man kan se dem ofta.

West Side Story Uppsala

West Side Story Uppsala

Var: Svandamshallarna Uppsala

När: 5/11 2015 (Premiär)

I couldnt be happier! Glinda, Wicked

Sätter man upp West Side Story (WSS) i en idrottshall i Uppsala blir valet att göra musikalens båda gäng Jets och Sharks till två lag i en idrottsarena rätt självklart och väldigt träffsäkert. Scenen blir en upphöjd basket eller innebandy plan och sportvärldens kostymer lånar sig oväntat bra till all den dans som är WSS kännetecken. För det är dansen som driver denna Romeo och Julia inspirerade berättelse framåt och för att bli riktigt bra fodrar WSS många dansanta gängmedlemar och det har med råge i en mycket begåvad uppsättning ungdomar som är precis så dansanta man kan begära i en av världens bästa dansmusikaler.

Huvudrollerna i WSS innehavs av Tony (Rasmus Mononen) och hans älskade Maria (Maria Hartman) som möts under en skoldans och blir upp över öronen förälskade i varandra. Musikalen kräver att både Maria och Tony är försedda med rejält bra röster och detta krav uppfyller både Rasmus och Maria med råge. Det gäller även Bernandos (Nils Närman – Svensson) flickvän och Marias förtrogne Anita (Frida Modén Treichl) och resten av ensemblen. Man blir ständigt överraskad över hur bra denna blandning av proffs och amatörer agerar tillsammans och hur de lyfter hela musikalen till en klass väl i nivå med vad jag kan förvänta mig av en proffsuppsättning i Stockholm.

Till det positiva bör även nämnas musiken som spelades av Kungliga Akademiska Kapellet under ledning av Stefan Karpe och denna orkester bekräftar ännu en gång min tes att musikalmusik blir ännu bättre om man har en stor orkester. Akustiken är också utmärkt och man njuter av djupet och tyngden i musiken.

Det finns egentligen inget att klaga på i detta mästerverk men ska jag ändå framhålla något är det att golvet i arenan gungade rejält under alla ensemblenummer på ett sätt som gjorde att man kände varenda danssteg mycket tydligt.  Dock är jag inte helt säker på att det i sig är alltigenom dåligt då man genom detta fick ytterligare en dimension av närkontakt med dansen som är omöjlig att få i ett fast scengolv. Men känsliga bör kanske tänka på detta.

Sammanfattningsvis en mycket bra uppsättning som jag varmt kan rekomendera till alla som vill njuta av en ständigt aktuell musikal och samtidigt se hur bra man kan lyckas med en nytänkande uppsättning om man är ärlig mot värket och har en väl fungerande uppsättningsidé anpassad till den miljö man befinner sig i. Bra gjort!

Snövit

Snövit

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 29/10 2015 – Publikrep

Det känns som att jag aldrig mer får se er! – Dorothy, trollkarlen från Oz.

Efter Dröse och Norbergs förra succé Trollkarlen från Oz som jag hade äran att få se hela sex gånger trodde jag inte att Snövit skulle kunna vara vara så bra. Men efter att ha sett ett publikrep kan jag nöjt konstatera att man återigen lyckats producera en familjevänlig musikal för alla åldrar som har potential att bli en stor succé, vilket inte är så konstig eftersom detta är andra gången denna sätts upp.

Som vanligt hos Dröse och Norberg berättar man den välbekanta sagan om Snövit (Ellen Bergström) på ett eget och något annorlunda sätt med helt andra sånger än vad man är van vid från Disney filmen men jag kan ändå tycka att det är skönt att höra nya melodier som Snövit är här istället för att göra en ren Disney musikal. Men detta är ändå något man bör ha i minnet och kanske berätta för alla barn som förväntar sig något annat än man får.

I denna uppsättning har man ett par mycket välkända namn och den elaka styvmorden spelas av icke helt okända Nanne Grönvall som gör ett bra och gediget jobb. Yohioo gör rollen som prins Eric och även om han är precis så charmant och lätt att gilla som en sagoprins ska vara är hans scentid ändå väl kort för att vara en huvudroll och det är kanske något värt att minnas om man har barn som är ett stort Yohioo fans. Hans totala scentid är ungefär jämförbart med Grizabellas i min älskade Cats.

Detta är ändå Snövits musikal och Ellen Bergström (Känd från Jakten på Julia) gör ett bra jobb och är liksom Dorothy i Trollkarlen med nästan hela tiden och jag kan inte annat än att tycka att hon som klippt och skuren för denna roll. Det vore rentav kul att se vad hon skulle kunna göra med Belle i Skönheten och Odjuret.

Till min odelade förtjusning upptäckte jag även att min favorit från Trollkarlen Emma Rickfjord är med och hon gjorde ett lika bra jobb som en av dvärgarna här – Den karaktär som är mer känd som Toker även om alla dvärgarna gemensamt kallas för Konrad här.

För att sammanfatta är denna musikal en god stunds underhållning för alla barnfamiljer som vill njuta av en klassisk saga på nytt sätt och det är en musikal jag gärna ser igen om inte annat för alla trevliga djurroller som dyker upp här och var – främst i form av svarta korpar och vita kaniner. Gå och se!

 

Kristina från Duvemåla besök 2

Kristina från Duvemåla

Var: Cirkus huvudarena – Stockholm

När: 22/10 2015

Everybody deserves a chance to fly! Wicked

Tack vare Blixtens generositet är det andra gången jag ser Kristina från Duvemåla och det är tacknämligt då det förutom att vara en av mina favoritmusikaler är en episk berättelse med många detaljer att se och ta in och det har det kreativa teamet bakom denna uppsättning lyckats osedvanligt bra med. Jag såg originaluppsättningen på slutet av 90 talet och här har man glädjande nog lyckats förtydliga och förstärka flera scener på ett sätt som gör en väldigt bra musikal ännu bättre. Detta förstärks även att man använder skådespelarna i den stora och osedvanligt begåvade ensemblen mer och minst en roll har strukits när indianhövdingens repliker i slutet har tagits över av pälsjägaren Samuel Nöjd (Rolf Christiansson) och på så sätt förtydligat dennas roll som vän av ursprungsbefolkningen – som allmänt kallas för indianer.

Men denna musikal lever på dess underbara melodier och sånger som har skrivits av det kreativa teamet bakom ABBA – Björn och Benny. Det märks på låtar som Hemma, Min Astrakan, Ulrika i Westergöhl, Tänk att män som han kan finnas och inte minst musikalens mest kända nummer Guldet blev till sand som på ett begåvat sätt framförs av Oskar Nilsson (Robert). Men bra sånger kräver bra artiser för att komma till sin rätt och det har man inte minst i form av titelpersonen Kristina (Maria Ylipää) och hennes käresta Karl Oskar (Robert Noack).

Denna uppsättning kommer från Helsingfors svenska teater och det märks genom att  främst Maria sjunger med en påtaglig finlandsvensk dialekt vilket jag kan tycka är skönt eftersom det då blir tydligt att det inte är originalets Helen Sjöholm som gör denna roll utan blir en helt egen tolkning.

Detta är en av mina favoritmusikaler och den första musikal jag tyckte var tillräckligt bra att se flera gånger. Jag är glad över att kunna konstatera att den är precis lika bra eller rentav ännu bättre 20 år senare. Ska man nämna någon nackdel är det att den är lång (en bra bit över 3 timmar med paus) och kräver total koncentration nästan hela tiden. Men kan man leva med detta är det en underbar berättelse som varmt rekomenderas till alla som gillar musikaler med en stark historia och alla vänner av bra musikalmusik.

Morgan Alling Show

Morgan Alling Show

- En föreställning om kärlek.

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 14/10 2015

If that’s love, it come with way to high a cost – Defying Gravity, Wicked

Efter att ha sett två avsnitt av “Morgans Mission” på SVT kunde inte tajmingen att se denna föreställning vara bättre. För detta är berättelsen om Morgans liv och hans uppväxt berättad av Morgan Alling själv och den rekomenderas varmt till alla som någon gång undrat om det ligger en sanning i uttrycket ”den gråtande clownen”.

Detta är Morgans show från början till slut och det beror inte bara på att han är mer eller mindre ensam på scen (bortsett från ett litet inhop av scentekniker Anton och agerande från några ur publiken) utan även på att hans föreställning handlar om hans liv och hans väg från mobbad fosterhemsunge till en av sveriges största och mest begåvade skådespelare och regissör.

Morgan är den sanna mästaren i en av mina absoluta favoritgrenar i teaterns mångskiftande värld (interaktion med publiken) och han lyser när han för föreställningen framåt genom att agera med och mot publiken och det gör ofta att hans monolog blir mer dialog än vad man någonsin skulle kunna begära av en ensam person på scen. Det är helt enkelt teater när den är som allra bäst och att ämnet berör mig djupt gör inte saken sämre.

Undertiteln på denna föreställning är ”Underbar och älskad av alla” vilket sannerligen inte är det lättaste ens för någon av Morgans kaliber, men efter att ha sett denna föreställning kan man inte mer än att älska Morgan för alla hans galna infall på scen och hans totala vänlighet utanför denna. Showen har en blanding av humor och allvar som gör att jag verkligen rekomenderar denna varmt till alla och ännu mer till alla de som någon gång har mobbat eller blivit mobbad. Gå och se, ni blir inte besvikna!