Parkteatern 75 år

Parkteatern 75 år

Var: Vitabergsparken
När: 11/6 2017
Den 11 juni 1942 hängde regnet i luften - Sissela Kyle.


När Parkteatern bjuder in till 75 års jubileum i Vitabergs parken gör man det med gratis popcorn till alla som vill ha och en underhållande festföreställning i sann parkteateranda där den nuvarande Parkteater chefen Sissela Kyle bjuder upp alla de tidigare Parkteater cheferna som ännu är i livet.


Mellan detta bjuder man på en stor variation av gamla och nya artister även om fokuset delvis verkar ligga på årets program och de artister som är med i detta. Men man bjuder ändå på några riktiga pärlor och främst bland dessa är Ayla Kabacas Min Soldat ur Stockholm - Staden som växer samt det magiska öppningsnumret ur Hair framfört av elever från SMU (BASE 23) tillsammans med Riltons vänner. Ja - Parkteatern har faktiskt satt upp en av mina favoritmusikaler Hair en gång i tiden och jag önskar så att man kunde göra det igen - ännu mer som att den verkar vara en av Sisselas favoriter.


Förutom detta bjuder man på flera programpunkter från Parkteaterns "Samarbetspartners" så som Cullbergs baletten, Unga på Operan och trollkarlen Manne. Unga på Operan framför ett stycke som blev inställt på grund av regn när det begav sig i början av 2000 talet och sådant är alltid uppskattat.


Dock kan jag inte låta bli att tycka att Cullberg balettens nummer kräver en utförligare förklaring än vad som erbjuds i deras 15 minuter långa öppningsnummer. Det är väldigt begåvade och duktiga dansare men jag får ändå känslan av att man saknar en kontext, ett sammanhang som ger numret stadga och lyskraft.


Men på det hela taget en bra föreställning som bjuder på god blandning av det som är Parkteaterns signum - Nämligen att erbjuda något för alla och det ger man onekligen många prov på under denna fantastiska kväll i Vitabergs parkens sommargrönska. För alla kanske inte gillar allt under denna festkväll - Men alla gillar helt säkert något och alla går lika säkert hem nöjda med dagen.

Stockholm - Staden som växer.

Stockholm – Staden som växer.

Var: Vitabergs parken – Stockholm. (Turné)

När: 8/6 2017

Det är den ökända hästen från Troja, som nu åter spelar sin gamla hjälteroll – Den ökända hästen från Troja.

Mattias Enn och Ayla Kabaca bjuder tillsammans med Carina E Nilssons orkester in till en vandring bland Stockholmsmelodier och kuppletter från förr som alla med nostalgiskt minne kan vara med och nynna i. Det är gjort med värme och Mattias Enn har en klockren förmåga att gestalta alla revykungar från tiden det begav sig.

Vi får höra allt ifrån Karl Gerhadts Den ökända hästen från Troja till Jag diggar dig – Povel Rammels raplåt och allt görs strålande bra. Men störst glädje har jag nog ändå av Aylas framförande av Min Soldat eftersom den har en speciel plats i mitt hjärta.

Det är en bra blandning mellan låtarna och mellansnacket men finge man önska något vore det att man höll fast vid någon eller några av de trådar man tar tag i under resans gång. Jag skulle till exempel gärna vilja höra mer av och omkring Aylas påpekanden kring hur ”vanligt folk” och kvinnorna skildras i de gamla sångarna –För där finns en verklig guldgruva att gräva ur om man valt att hålla fast vid ett genusperspektiv på framförandet.

Men det är ändå en varm och nostalgisk kväll som får högsta gillande och varmt rekomenderas till alla som var med förr och längtar tillbaka till en mindre polariserad tid då telefonerna hade sladdar och man behövde gå till en telefonkiosk för att ringa ett samtal ute på den växande stadens gator.

Potatisrevoltörerna - Parkteatern

Potatisrevoltörerna

Var: Blecktornsparken, Stockholm (Parkteatern)

När: 1/6 2017

Lite snö har väl aldrig stört mig? Let It Go – Frozen.

Ibland råkar man som teaterälskare ut för en föreställning som är något annorlunda än vad man förväntade sig på förhand. Potatisrevoltörerna är en sådan föreställning trots att den utlovade potatisrevolten ändå dyker upp i slutet och rundar av en alldeles utmärkt föreställning.

Nej detta är mycket mer en berättelse om hur den oansenliga knölen vi kallar potatis fann sin väg från sydamerika till var mans bord i hela europa. Man gör ett par väl valda nedslag hos spanska Conqistadorer och det engelska hovet på vägen till den stora finalens potatisrevolt och har hela tiden vår älskade knöl i centrum.  Man sjunger en i dagens värld mycket tänkvärd vaggvisa till potatisen och man gör det hela mycket bra.

Trots att man hoppar över vår egen potatis monark Jonas Alströmmer och hans betydelse för potatisens succé i sverige blir detta ändå en varm och underhållande krönika som ger en god inblick i konsten att skapa en succé av något som inledningsvis betraktades som ”djävulsmat” av bönderna. Det är en välkomnande familjeföreställning där den unga delen av publiken dras in i och får medverka i föreställningen vilket jag uppskattar mycket.

Så trots att denna utmärkta föreställning inte riktigt blev vad man utlovade på förhand är det ändå en gedigen och underhållande föreställning omkring vårt mest uppskattade livsmedel  som man älskar fullt ut och helt och fullt kan rekomendera till alla som vill veta mer om potatisens märkliga historia.

Parkteatersommaren 2017

Parkteatersommaren 2017

Var: Stockholms parker.

När: Juni – Augusti.

I Sverige har de sommar två veckor om året, men då är det verkligen sommar.

Som vanligt bjuder Parkteatern på ett vitt och brett program runt om i stadens parker och parklekar under hela sommaren 2017 och allt är som vanligt helt gratis och öppet för alla.

Parkteatern firar 75 år i år och det märks både på en stor födelsedagsfest den 11 juni och i Mattias Enns föreställning Stockholm – Staden som växer med premiär den 8 juni.

Förutom detta bjuds det på nyskriven teater i form av Potatisrevoltörerna med premiär den 1 juni och ett firande av Finland 100 år med Arja Saijonmaa i spetsen den 8 och 9 juli.

Men det finns som vanligt mycket för barnen och främst märks Pettson och Findus, Trollkarlen Manne och dockteatern Var är vargen? Från Marrionett teatern.

För fullständigt program och alla tider och platser rekommenderas en titt i Parkteaterns program eller ett besök på Kulturhuset Stadsteaterns hemsida där Parkteatern finns som en del. För det skulle förvåna mig mycket om inte alla hittar någonting i detta digra program.

Baseland - Into The Woods

Baseland – Into The Woods

Var: Oscarsteatern, Stockholm (Base 23s SMU)

När: 14/5 2017

Det var en gång... – I stort sätt alla sagor som finns.

Into The Woods är något så unikt som en musikal som går att köra med antingen en eller två akter utan att historien blir haltande. Man skulle kunna säga att andra akten är en uppföljare på första aktens klassiska sagoberättelse. Enligt uppgift föredrar till exempel många skolor att berätta enbart första akten eftersom den är barnvänligare.

I Into The Woods får man följa ett antal klassiska sagofigurer så som  Askungen, Snövit och Jack som tillsammans med ett bagarpar, två häxor och två prinsar ger sig in i en skog. Bagarna är på jakt efter några saker som varje figur har för att kunna häva en förbannelse och därigenom kunna skaffa barn.

Det är rappt skrivet och underhållande framfört och man får många tillfällen till skratt i denna varma men ändå tragiska musikal och artisterna håller överlag en fullfjärdad och proffesionell nivå som väl motsvarar det jag förväntar mig av en proffs uppsättning. Jag är helt säker på att vi kommer att få se många av dessa artister som nu har gått klart sin treåriga SMU utbildning på Base 23 runtom på landets teaterscener redan i höst.

Man har valt en bra och underhållande koreografi och jag gillar upplägget att alla artisterna siter runt den på Oscarsteaterns scen uppbyggda scenen medan man väntar på sina entréer. Det man skulle kunna önska är mer agerande och interagerande bland de artister som nu sitter rakt upp och ner och väntar. Dessutom hade jag önskat att man hade klätt in teater scenen i mer utförlig scenografi bättre då denna typ av musikal bygger mycket på att man ska ”dras in i” och engageras i den värld man bygger upp på scen.

Jag har velat se denna musikal länge och den var precis lika bra som jag hoppades att den skulle vara. Det är egentligen märkligt att denna musikal mig veterligen inte spelas mer runt om i teatersverige. Den har allt en riktigt bra musikal ska ha och kan spelas på flera olika sätt beroende på vilka som sätter upp den och vem man vänder sig till. En akt varianten skulle gott kunna vara en huvudprodukion på Parkteatern någon sommar och två akts varianten skulle lätt kunna sättas upp Stadsteaterns stora scen. Jag ser mer än gärna denna igen många gånger.

Tredje besöket på Skönheten och Odjuret.

Tredje besöket på Skönheten och Odjuret.

Var: Filmstaden Scandinavia - Solna.
När: 5/5 2017
Hon är inte alls som andra den där Belle! - Skönheten och Odjuret.


Med besök på både den svenska och den engelska versionen av Skönheten och Odjuret bakom mig kan jag nog ta mig friheten att jämföra de olika ensemblerna något. Generellt kan säga att det i den engelska original ensemblen har satsats mycket mer på välkända namn än man har gjort i den svenska där man snarare har castat musikalartister - Vilket i sig är logiskt eftersom de engelska artisterna  också måste skådespela. Men eftersom detta är en renodlad musikal film kan jag inte låta bli att tycka att det bästa hade varit att casta även den engelsk språkiga versionen med några av de många begåvade musikalartister detta språkområde har att erbjuda.


Skådespelarmässigt levererar den engelska ensemblen på toppnivå och med tanke på vilka välkända namn man hittar i rollistan tillsammans med Emma Watson är detta inget att förvånas över. Det är därför ett sant nöje att se de engelska skådespelarna agera samtidigt som man hör de svenska artisterna tala och sjunga även om man någon enstaka gång noterar en och annan missad matchning mellan röst och munrörelse - Men det är på det hela taget mycket mindre av den varan än man kan befara med tanke på dessa två språks olikheter.


Handlings och karaktärsmässigt tycker jag att denna version är något bättre än originalet, mycket tack vare den fantastiska scenografin och de tre nya sånger man har tillfört i denna version. Det märks att filmtekniken har tagit stora kliv framåt sedan år 1991 när originalversionen släpptes eftersom man nu kan ha CGI generade figurer tillsammans med verkliga skådespelare i en green screen baserad miljö på ett helt annat sätt än man kunde då - Vilket bevisas av att originalet var animerat. Det är så bra gjort att man ibland har svårt att se om till exempel Odjurets dräkt är gjort med hjälp av Motion Capture teknik eller är en riktig kostym och mask. Jag gissar på det förra alternativet men bara det faktum att jag alls behöver tveka är ett betyg gott nog åt skaparna av denna film.


Den svenska ensemblen är klockren och jag håller alla tummar och tassar för en svensk Skönheten och Odjuret produktion med denna cast som bas framöver - Eller i varje fall en konsertversion på till exempel Göta Lejon. För sångmässigt har denna ensemble allt jag kan begära och lite till. Varmt tack till alla inblandade för en produktion som har fått mig att göra tre besök på en och samma film - Vilket är något av ett rekord för mig.

Smile

Smile

Var: Kulturama vuxenmusikal, Stockholm

När: 3/5 2017

Skönheten är hon –Skönheten och Odjuret.

Ibland hamnar jag på föreställningar som jag tycker saknar något för att bli så bra som det har potential att kunna vara. Kulturama Vuxenmusikals Smile är just en sådan. För Smile är en lovvärd historia kring en amerikansk skönhetstävling där skolungdomar från hela landet inbjuds att delta och det är en fin tagning på kroppslig kontra själslig skönhet och vem som definierar vad som är vackert. Inga problem så långt och artisterna på Kulturama gör (som vanligt) ett strålande arbete med produktionen i sig och lyckas leverera musikalmagi med små resurser.

Det jag kan sakna är någon avgörande vändning på slutet där det förväntande ställs helt över ända och gör så att alla bitar och lösa trådar faller på plats i en lyckad helhet. För trots en lyckad räddning från arrangören Bobs (Marcus Cederberg) frus sida blir många trådar kring ”Lill Bobs” (Albin Sundström) och en av tävlingsdeltagarnas agerande olösta och det lämnar mig med en känsla av otillfredsställelse – Vilket jag tror är en av orsakerna till att denna i övrigt mycket förtjänstfulla musikal inte blev en hit på Broadway.

Vilket gör denna musikal väldigt ”amerikansk” i och med att man landar i att en känsla av att det är viktigare att tjäna pengar och vinna än att delta och ”kämpa väl” och man gör inte direkt något för att konkretisera eller problematisera detta vilket jag kan tycka är synd.

Men det hindrar inte att denna eminenta föreställning ändå laverar musikal magi på hög nivå och ännu än gång slår fast varför jag är ständig stamgäst på Kulturama Vuxenmusikals årliga produktioner. För det man levererar på scen är ändå så pass bra som jag någonsin kan förvänta mig av en skolas slutproduktion och det gör att jag till syverne och sist ändå kan rekommendera detta varmt och helhjärtat – Om inte annat för de superduktiga artisternas och musikernas skull. Gå och se!