Tjärdalen

Tjärdalen

Var: Riksteatern, Norsborg
När: 19/9 2016, offentligt genomdrag


Det är ovanligt varmt i år, är det int? Tjärdalen


Precis som med vårens Swedish History X är detta en föreställning som alla borde se men många av dem som helst borde se dem aldrig kommer att se. Lisette Pagler och de andra skådespelarna sätter tummen på många svåra frågor om ansvar, konsekvens och allas rätt till likabehandlande när de gör Sara Lidmans berättelse från en liten by i Västerbotten där en raserad Tjärdal utgör grund en mustig berättelse om ansvar och konsekvens. Vilket i sig gör berättelsen aktuell, tänkvärd och krävande ur ett samtidsperspektiv.


Det är intressant hur man lyckas skapa en episk och levande berättelse av ganska små medel genom att använda en avskalad scenografi och låta skådespelarna göra flera roller bara genom att byta kroppsspråk och röst. På så vis får man en berättelse som funkar lika bra i det stora formatet på en stor scen likväl som i det lilla formatet på en skola. Det blir väldigt lätt för publiken att själva fylla ut allt som inte visas i dekor och kostym. Samtidigt vänder sig skådepelarna ofta mot publiken och ställer frågor som kräver att denna börjar fundera på vad som är rätt och fel, gott och ont.


Detta i sig gör att jag gärna skulle se denna föreställning på turné i landets skolor efter att Riksteatern turnén är avklarad. Dagens barn behöver föreställningar som vågar ställa frågor och inbjuda till debatt utan att alla svar ges i pjäsen.


Är det något jag saknar i pjäsen så är det en tydligare diskussion och frågeställning till "Rävens" agerande och om denna är skyldig eller inte även om det tydligen inte framgår i boken som pjäsen bygger på heller. Man hade kunnat vinna ytterligare djup och problematisering om man någon gång stigit ut ur den givna förlagan och låtit karaktärerna eller någon utomstående fundera över om "Räven" verkligen gjort det alla tagit för givet att han gjort eller kanske var vid Tjärdalen av en annan anledning än alla tog för givet. Det hade kunnat fördjupa pjäsens teman och ytterligare förhöjt de grundläggande frågorna man vill ta upp och problematisera. Jag tror även att man skulle kunna vinna en del på att ha med "Räven" som egen karaktär eftersom det är han som är berättelsens huvudsakliga antagonist i och med att det är han som drar igång dramat.


Men på det hela taget en mycket bra och välspelad pjäs som jag varmt kan rekommendera till alla och envar som vill se en stark och tänkvärd berättelse med fingret på många dagsaktuella frågor.