Jesus Christ Superstar Arena Show
Var: Filmad i O2 Arena.
När: 10 april 2020
Om du inte fanns till, vad gjorde jag då? - Du måste finnas, Kristina från Duvemåla.
Jesus Christ Superstar är en av ALWs bättre musikaler och trots att jag inte är särskilt religiös av mig så återkommer jag ständigt till denna fantastiska berättelse om Jesus sista dagar under påsken. Det finns något mycket mänskligt i denna berättelsen om en superstjärnas uppgång och fall som jag tror att många kan relatera till även om de inte tror på Gud och Jesus som religion.
Men det som verkligen gör denna berättelse bra är den fantastiska sången och den underbara rock musiken som väver in hela denna berättelse och som aldrig tycks upphöra under hela föreställningen eftersom den är genom sjungen och denna form av musikal är något som ALW är allra bäst på och en mästare av - Det finns andra musikaler så som EVITA, Fantomen och CATS som också är i stort sätt genom sjungna och även om inte så många musikaler skrivs så idag så är de klassiska musikalverken som finns i denna genre väldigt bra.
Det centrala temat här är konflikten mellan Jesus och Judas och det krävs två bra artister i dessa båda huvudroller för att bära fram denna musikal och det har man verkligen lyckats med i denna arena show. Men även sångerna som bär fram den stora ensemblen av både lärjungar, präster och stadsfolk är mycket bra och jag hör inte en enda svag röst i hela denna skara av fantastiska artister.
Jag vet inte om jag kan hitta något mindre bra i denna musikal men det skulle vara att lärjungarna förflyttas till sidlinjen allteftersom musikalen fortgår och att det bara är en handfull av dem som får någon större fördjupning. Dessutom är det en musikal med ganska få kvinnor i och på det viset en sinnesbild av vad Dröse och Norbergs Robin Hood hade kunnat bli om de valt att använda manliga artister som soldater. På det viset är jag tacksam för att Adam Gardelin har valt att visa oss vad man kan göra med en nästintill helt kvinnlig ensemble där alla utom Kajafas och Annas är kvinnor.
Men trots detta är det en riktigt bra musikal som har åldrats väldigt väl genom årtiondena och haft en ganska intressant resa från att ha varit hatad av kristendomen till att bli en favoritmusikal i kyrkornas körer under främst påsken. Bara det gör den sevärd och älskar man rockmusik är det ett måste.
Efter vad jag har förstått ska SVT visa denna musikal i morgon lördag och jag är tacksam att man äntligen har valt att frångå filmen från 1973 som man har visat i en herrans massa år och istället satsar på en version från 2018 med en svensk artist som en av lärjungarna.
Jag har väldigt svårt för det tema man har valt i 1973 års film då det känns som att man har klippt ihop en massa olika teman och tidsåldrar in i något som helt enkelt inte känns bra. Visserligen har JCS alltid blandat och gett mellan mordent och gammeldags men jag tycker att det kreativa teamet ska ha en grundidé som man håller fast vid igenom hela filmen och i 1973 års film hade man vunnit mycket på att välja antingen de medeltida ruinerna med tillhörande dräkter eller hippieeran och då välja dess atribut även i scenografi och props eller så hade man kunnat valt de mer fantasy betonade dräkterna som prästerna har och då gått all in på det temat även i Jesus och lärjungarnas dräkter. Nu blev det varken hackat eller malet utan en blandning av allt och det har aldrig känts lika bra som senare tiders filmatiseringar och de scenversioner jag har sett.
Jag vet inte om jag kan hitta något mindre bra i denna musikal men det skulle vara att lärjungarna förflyttas till sidlinjen allteftersom musikalen fortgår och att det bara är en handfull av dem som får någon större fördjupning. Dessutom är det en musikal med ganska få kvinnor i och på det viset en sinnesbild av vad Dröse och Norbergs Robin Hood hade kunnat bli om de valt att använda manliga artister som soldater. På det viset är jag tacksam för att Adam Gardelin har valt att visa oss vad man kan göra med en nästintill helt kvinnlig ensemble där alla utom Kajafas och Annas är kvinnor.
Men trots detta är det en riktigt bra musikal som har åldrats väldigt väl genom årtiondena och haft en ganska intressant resa från att ha varit hatad av kristendomen till att bli en favoritmusikal i kyrkornas körer under främst påsken. Bara det gör den sevärd och älskar man rockmusik är det ett måste.
Efter vad jag har förstått ska SVT visa denna musikal i morgon lördag och jag är tacksam att man äntligen har valt att frångå filmen från 1973 som man har visat i en herrans massa år och istället satsar på en version från 2018 med en svensk artist som en av lärjungarna.
Jag har väldigt svårt för det tema man har valt i 1973 års film då det känns som att man har klippt ihop en massa olika teman och tidsåldrar in i något som helt enkelt inte känns bra. Visserligen har JCS alltid blandat och gett mellan mordent och gammeldags men jag tycker att det kreativa teamet ska ha en grundidé som man håller fast vid igenom hela filmen och i 1973 års film hade man vunnit mycket på att välja antingen de medeltida ruinerna med tillhörande dräkter eller hippieeran och då välja dess atribut även i scenografi och props eller så hade man kunnat valt de mer fantasy betonade dräkterna som prästerna har och då gått all in på det temat även i Jesus och lärjungarnas dräkter. Nu blev det varken hackat eller malet utan en blandning av allt och det har aldrig känts lika bra som senare tiders filmatiseringar och de scenversioner jag har sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar