Skönheten och Odjuret (2017 Film)

Skönheten och Odjuret (2017 Film)

Var: Filmstaden Scandinavia - MAS
När: 19/3 2017
-Jag gillar Romeo och Julia bäst. -Varför är jag inte förvånad? Skönheten och Odjuret.


Detta är hur Disney borde ha gjort alla live action remakes på de klassiska musikal filmerna för detta är så bra som det går att göra en ny version av ett klassiskt (Nåja, 1991) mästerverk. Man är trogen originalet men tillför ändå allt vad modern cinematik förmår i form av specialeffekter och Motion Capture animeringar. Man gör det dessutom så bra att det stundtals är svårt att se vad som är "äkta vara" i form av kostym och make up och vad som är dator generade bilder. Jag kan till exempel inte avgöra om Odjurets dräkt är CGI eller en ovanligt välgjord kostym och det är då denna typ av saga fungerar bäst.


Man har behållit alla gamla sånger och det mesta av scenografin från originalet vilket gläder en älskare av den tecknade musikal filmen mycket. Man har dessutom lagt till tre helt nya sånger som rundar av karaktärernas utveckling och tillför mycket djup i berättelsen. Jag såg den svenska versionen och det måste erkännas att den svenska castingen med Emmi Christensson (Belle) i täten är ovanligt lyckad och röstmässigt inte långt efter de originallåtar man spelade i eftertexterna. Jag skulle rentav förorda denna casting till nästa svenska Skönheten och Odjuret produktion om någon ämnar sätta upp detta mästerverk på scenen efter biofilmens framgångar.


Bäst minns jag öppningsscenens "Belle", skurksången Gaston och naturligtvis titelsången Skönheten och Odjuret men scenografi och dansmässigt var "Var vår gäst!" svårslagbart. Men det finns mycket annat att se och gilla i denna ovanligt mörka Disney film. Det var på samma nivå som den senaste Star Wars filmen (Rouge One: A Star Wars Story) eller hur man kan tänka sig att en kommande Wicked film skulle kunna te sig på vita duken.


Jag hoppas att Disney tar lärdom av detta inför kommande live action re makes. Det skulle till exempel vara helt underbart att se Lejonkungen gjord efter samma modell. Det man har lyckats med här är att göra något enormt bra mycket bättre och det är svårslaget. Gå och se och se gärna den svenska versionen.

Hemsöborna

Hemsöborna

Var: Kulturhuset Stadsteaern, Stockholm

När: 15/3 2017

Han kom som ett yrväder om våren med ett Höganäskrus runt halsen – Hemsöborna

Det är glädjande att se Stadsteatern presentera en sådan här helgjuten föreställning som med enkla och finurliga hjälper visar upp den stockholmska skärgården på ett helgjutet sätt. Det blir ännu mer glädjande när man förstår att det är en schwetiare som står för regin ((Stefan Metz) och ändå har lyckats sätta pulsen på detta klassiska mästerverk på ett suveränt sätt.

Man har lyckats göra en scenografisk lösning som är flexibel och enkel att flytta runt där några lådor blir en båt, en säng, ett bord och en ö bara genom att man flyttar runt dem på olika sätt och ska man vara ärlig behöver man egentligen inte göra scenografi mer  komplicerat än så eftersom vi i publiken ändå fullföljer miljön i vår fantasi.

Castingen är mycket lyckad i denna uppsättning och framförallt är Claes Malmborg klockren i rollen som Carlsson – Föreställningens huvudperson.  Även Ann Petrén är mycket bra som Madam Flod och det känns som att man har hittat rätt skådespelare till alla roller även om jag gärna hade sett att Lotti Törnros Direktör Diethoff hade kunnat få vara en kvinna.

Ska man nämna något negativt kan det vara att jag misstänker att man har strukit en nyckelscen någonstans eftersom jag inte riktigt hängde med på varför det var så upprörande för Carlsson och Flod att sonen Gusten uteblev från bröllopet. Dessutom  kan man tycka att det idoga viftandet med skjutvapen och knivar under föreställningens gång inte kapitaliserades i faktisk användning mot någon av huvudpersonerna eftersom en gammal god teaterregel säger att ”Visar man en pistol på scen ska det smälla någon gång!” och visst skjöt man – Men inte mot någon av personerna på scen utan snare diverse villt. Detta förstärktes ännu mer av att man vid minst ett tillfälle hotade en av huvudpersonerna med sagda vapen utan att detta senare kom till användning.

Men jag är ändå glad att att ha sett Hemsöborna då denna tillhör raden av klassiska mästerverk varje teaterintresserad person bör ha sett någon gång i sitt liv och denna uppsättning är trots allt ovanligt bra och välspelad. Gå och se!

Marinchefens konsert

Marinchefens konsert

Var: Berwaldhallen (Stockholm)


När: 5/3 2017


Som inte går undan för nån eller blundar. - Pekes and Pollicles, Cats.


Jag gillar de regelbundet återkommande militärkonserterna i Berwaldhallen för att de innehåller bra och blandad musik och för att de ofta har bra och välkända gästartister som solister. Det gällde i högsta grad gårdagens Marinchefens konsert där man hade bjudit in Niklas Asknergård fd Andersson som solist och alla som har följt mig vet hur högt jag håller honom som sångare.


Han fick tillfälle att sjunga några för honom ovanliga sånger och främst bland dessa sätter jag Ut mot ett hav ur Kristina från Duvemåla (Där han spelade Robert på Cirkus under 90 talet) och My Heart Will Go On från Titanic. Det var gåshudsvarning direkt. Klassikern Bridge Over Troubled Water gjorde han också strålande och mycket minnesvärd.


Temat för kvällen var havets skepnader och det gavs även prov på lite mer okända havsmelodier så som 1943 och Where Eagles Sing men även Evert Taubes klassiker Så skimrande var aldrig havet. Dock skulle jag gärna sett en solistinsats i den senare som har en hel underbar text.


På minussidan kan man tycka att slutet var lite mer utdraget än vad programmet gjorde sken av eftersom man inte hade annonserat de i traditionen ingående "Flottans Defilereringsmarsch" (Med reservation för stavning) och sjungandet av nationalsången som kom som extra nummer utöver det utmärkta extranumret. Bättre hade kanske varit att utannonsera dessa i programmet och avsluta med ett regelrätt extranummer.


Men det var ändå ett fantastiskt sätt att spendera en kylslagen söndagseftermiddag på och jag rekommenderar varmt kommande shower med militärmusiken.

Peter och Bruno On Tour

Peter och Bruno On Tour

Var: China teatern (Stockholm)

När 3/3 2017

Va äre mere? – Peter och Bruno On Tour

Det hela började med en serie loge filmer där Peter och Bruno spelade valda och önskade låtar i pauserna på musikalen Rock Of Ages för några år sedan. Detta har sedan utvecklats till att bli konserter på China teatern och nu en sverigeturné med de båda musikalartisterna i centrum för ett rockband det verkligen svänger om.

De börjar kvällen med en första akt i deras ”loge” på China teatern och fortsätter med en regelrätt rock and roll show i andra aktern. Således är den första akten lugnare och mer akustiskt lagd med låtar som A Love Song och Miss You Tonight samt ett avslutande Jersey Boys medley (efersom båda två var med där).

I andra akten får arena rockarna sitt lystmäte när grabbarna drar av rock and roll hits på löpande band och spelar sånger som I Want To Break Free, Hotell California och We Are The Champions. Det är fullt ös och hörselskydd rekomenderas för personer med känsliga öron.

Bruno och Peter vet sannerligen hur man ska sjunga och hantera en gura (gitarr) samtidigt men överraskar även som talangfulla trumspelare. Det är inte att undra på att man sitter och undrar hur bra de skulle kunna hantera huvudrollen i Andrew Lloyd Webbers senaste musikal ”School Of Rock” eftersom de spelar musik med sådan pondus och inlevelse.

Detta är mycket bra gjort och den fullsatta China teatern gungade i slutet av andra akten vilket tyder på att det var fler än jag som hade en lyckad helkväll på China. Det uppskattas även att Peter och Bruno stannade kvar i foajén efteråt för signering och den långa kön tyder på att detta är något man önskar att flera teatrar kunde satsa på vid musikalshower med kända artister i huvudrollerna. Jag tror nämligen att publiken uppskattar en chans att möta med och träffa artisterna de har sett på scen efteråt.

Stand Up - Sit Down

Stand Up – Sit Down

Var: Intiman, Stockholm

När: 16/2 2017

Häng med katten, det här svänger ju! – Djungelboken

Man kan inte annat än att bli imponerad av Robert Wells (Så ska det låta, Rhapsody in Rock) och han är precis lika bra på scen som han är i tv. När han går lös på något av de tre pianona på scenen då vet man att nu blir det åka av. Så det är mer än en gång man sitter och undrar över hur han och de andra i Robert Wells trio hinner med i svängarna. Han vet helt enkelt hur han ska få en publik att njuta hela kvällen. Jag skulle gärna stoppa in Robert i valfri musikal som behöver en driven pianist av högsta klass som dessutom kan tilltala publiken med underhållande mellansnack.

Lennie Norman står för stand up delen i titeln och det gör han väldigt bra trots att hans ämnesval säkert kan vara lite svårsmält för de kräsmagade delarna av publiken – Men det är precis som det ska vara i gammal god Stand Up. De låtar han är med och lirar i är förvånansvärt bra och oavsett vad han säger själv så har han definitivt en framtida karriär som artist i valfri genre.

Skulle man som musikalälskare önska något av dessa herrar är det en mer sammanhållen historia som utvecklas under kvällen. För hur mycket jag än skrattar åt Normans skämt får jag ibland känslan av att han och Robert nästan har två olika föreställningar under samma kväll. Därför önskar man nästan att Norman hade kunnat få en mer uttalad conferensier roll med ”comic relief” möjlighet istället för att då och då ta över föreställningen.

Jag kan oavsett detta rekomendera denna föreställning till alla även om jag tror att man har ett större utbyte av denna om man har god koll på musiken som var het under 1900 talets mitt. Detta är nämligen gammal hederlig swing på högsta musikaliska nivå och den som tror eller önskar sig något annat lär nog bli en smula besviken. Men alla andra lär gå hem med ett nostalgiskt leende på läpparna.

Billy Elliot

Billy Elliot

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

När: 7/2 2017 (Repetition)

Everybody wants to be a cat! – Aristocats

Det här är en av stadsteaterns bästa musikaler på mycket länge och väl I nivå med sådana succéer som Sweeney Todd och De tre musketörerna. Man har i mitt tycke hittat musikalens ton och uttryck perfekt och jag förväntar mig att Billy Elliots succé från Malmö fortsätter när den flyttas över till stadsteatern.

Eftersom Billy inte trivs särskilt väl med sina boxningslektioner hamnar han istället på dansläraren Sandra Wilkinsons (Sara Jangfeldt) balettklass och upptäcker snart tjusningen med dans i allmänhet och ballett i synnerhet vilket inte är det lättaste i 1980 talets England där en stor gruvarbetarstrejk just har inletts. För i denna gruvtäta del av England är dans inget som en gruvarbetarson bör befatta sig med alls ens under mer normala omständigheter än en fullt pågående strejk. Billy dras mellan faderns (Jakob Englund) vilja och den glädje han finner i dansandet och det är nog en konflikt många utövare av kreativa konstformer kan känna igen sig i.

Det kreativa teamet klarar här av den svåra konsten att balansera mellan den mörka bakgrunden i det engelska gruvarbetarsamhället och den avancerade dansen på ett väldigt bra sätt utan att det känns det minsta konstgjort eller ansträngt. För här är balettflickornas (barn från Base 23) balettdans en lika självklar del av berättelsen som att en avgörande batalj mellan polisen och de strejkande gruvarbetarna blir ett fullfjädrat dansnummer.

Billys kamp att lyckas i danslivet blir en varm och gripande berättelse med många humoristiska inslag i stil med scenen där Billy och hans vän Michael provar klänningar och av denna anledningen en strålande anledning till att ta med de något äldre barnen och ungdomarna på en musikal med allvarlig bakgrund. Men det är samtidigt en realistisk och rå föreställning där det förekommer rikligt med grova ord, slagsmål och rökning. Av denna anledning skulle jag kanske inte ta med de yngsta barnen på denna utmärkta familjeföreställning utan vänta tills de är runt skolåldern.

Men för alla andra rekommenderas denna dansmusikal varmt och helhjärtat. Det är många barn med i föreställningen och de är alla mycket duktiga och uträttar stordåd med både sång och dans.

La La Land (Film)

La La Land (Film)

Var: Filmstaden Scandinavia
När: 1/2 2017
I Got Life, brother! Hair


La La Land är en musikal film som utspelar sig i änglarnas stad - Los Angeles. Det är ett charmant stycke musikal film där vi får följa ett älskande par där hon drömmer om en karriär som skådespelare och han drömmer om att öppna en egen jazzklubb.


Det är flera bra sångnummer och bäst är öppningsnumrets dans på och kring bilarna under morgonens rusningstrafik. Fotot är snyggt och scenen där det älskade paret dansar under en konstgjord stjärnhimmel är magnifik.


Men slutet lämnar en del övrigt att önska och jag tycker trots den fina tanken med att använda ett års årstider som medel att föra handlingen framåt inte att man knyter ihop alla trådar riktigt bra. Dessutom saknar jag trots den fina berättelsen om flickan som badar i Seine ett riktigt bra avslutningsnummer som gör att man dansar hela vägen hem. Tråkigt nog blir det mer en känsla av "Jaha, är det slut nu?" som man går hem med efteråt och det tyckte jag inte filmen som helhet förtjänade. För man bygger upp till något väldigt bra och gråtmilt utan att riktigt kunna leverera det på den nivå man förväntar sig efter inledningens magnifika dansnummer.


Men filmen i helhet är ändå riktigt bra och hade jag inte sett den med alla goda recensioner och omdömen i färskt minne hade kanske slutbetyget blivit något bättre än jag lyckas förmedla nu. Jag hade helt enkelt förväntat mig något ännu bättre - Framförallt i andra halvan av filmen.


Men är den trots det sevärd och mycket rekommendabel? Ja, absolut. Är den trots det en film som kommer att göra succé på världens musikalscener framöver? Förmodligen - Helt säkert om den får ett något annorlunda slut med ett magnifikt avslutningsnummer.