This Is It - After Dark

This Is It – After Dark

Var: Oscarsteatern, Stockholm

När: 12/9 2017

I had the time of my life! – Dirty Dancing

Efter 40 år på scenen I Dragshow gruppen After Dark bjuder Christer Lindarw farväl med en suverän sammanfattning av fyra deceniers svensk showbuisness historia. Det blir en underbar kavalkad av imitiationer av kända artister blandat med egna nummer som har ett gemensamt – Män iförda kvinnokläder.

Det bjuds på mycket humor och värme men framförallt många härliga kostymer och snabba kostymbyten under två och en halv timmas fantastisk underhållning av bästa märke. Christer vet hur man ska sätta samman en bra show och få publiken att gå hem med ett leende på läpparna efteråt. Även sådan publik som kanske inte uppskattar män klädda i klänningar fullt ut till vardags torde njuta av denna show och ge artisterna all den credit de förtjänar.

Det bjuds på många sångnummer som man nynnar med i och mycket underhållande dans och artisteri men framförallt är detta de fantastiska klädernas afton. Jag tappade räkningen på hur många kostymbyten som hans med men det är egentligen rätt otroligt hur ofta en artist kan byta kläder under en och samma show.

Det är svårt att välja ut enstaka nummer ur denna kavalkad av gamla och nya klassiker men när Christer imiterar kända kvinnliga sångare samtidigt som han byter kläder i en rasande fart smälter till och med ett hjärta av sten och ett musikalfans kapitulerar totalt.

Det mest hjärtknipande ögonblicket kommer när Christer minns alla artistkollegor som har gått bort genom åren samtidigt som han sjunger en tårdrypande ballad och det är just i denna nostalgiska tillbakablick på det som är vår moderna Gay historias avigsidor alla bitar faller på plats och showen blir komplett.

För visst behöver varje bra humorshow ett litet drag av svärta för att inte bli alldeles dötrist? Liksom varje stentungt drama behöver sina stråk av humor för att inte publiken ska bryta ihop. Och till sist är det denna blandning av roligt och dramatiskt i lagom doser som är en riktigt bra artisktgrupps kännemärke. Gå och se – Låt er inte avskräckas av att det är män i kvinnokläder som agerar på scen för detta är mycket mer magiskt än det är avskräckande (för en del).

Billy Elliot Besök 2

Billy Elliot Besök 2

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
När: 6/9 2017
Alltid tillsammans, en enad front - Billy Elliot


Efter att ha sett Stadsteaterns uppsättning av Billy Elliot måste jag erkänna att denna eminenta dansmusikal är en av Stadsteaterns bättre musikaluppsättningar gernom åren. Berättelsen om en ung pojke med dansdrömmar berör mig dessutom djupt och man lyckas blanda skitig realism med ljuva dansdrömmar på ett väldigt bra sätt. Hatten av för det kreativa teamet som har skapat en klockren föreställning alla borde se.


Billy Elliot handlar om en ung pojkes drömmar om att bli balletdansare mot en bakgrund av den engelska gruvarbetarstrejken på 1980 talet. Det jag gillar mest är att man liksom i West Side Story låter dansen vara med och driva berättelsen frammåt och att den hela tiden finns med som ett berättarelement trots att miljön egentligen inte borde bjuda in till så mycket dans.


Men framförallt är denna musikal alla begåvade barns chans att få vara med i rampljuset - Både vad det gäller pojkarna som spelar Billy och hans vän Michael men även alla balettflickor som gör ett stort arbete i denna musikal. Detta visar om något att vi har många begåvade artister som väntar på att få växa upp och ta plats i vårt avlånga lands alla musikal, dans och operaensembler. Det ger även bevis för att det borde finnas utrymme att sätta upp musikaler som har många barn i rollerna, till exempel School of Rock i sverige.


Ska man klaga på något litet i denna i övrigt fulländade musikal vore det en av Billys "drömscener" där de manliga dansarna är iförda baletkjol och inget annat då det drar onödigt fokus från berättelsen som sådan i den scenen utan att man tillför något. Lättlklätt är bra och behövligt i vissa sammanhang, men i denna scen hade jag nog hellre sett en snyggt målad dans unitard till Tutun - Gärna målad med djurmotiv och tillhörande svans.


Denna musikal har så många aktuella beröringspunkter vad det gäller maktkampen mellan "överklassen" och "arbetarna" som försvarar det som har varit deras värld i så många generationer. Detta borde i sig vara skäl nog att se denna musikal om man nu inte håller dansmusikalen lika högt som jag gör. Rekomenderas oavsett detta väldigt varmt och helhjärtat.

Elvis, Cash, The Killer and me

Elvis, Cash, The Killer and me

Var: Göta Lejon – Stockholm

När: 2/9 2017

Det börjar verka kärlek banne mig.

Detta är både väl inkört och inovativt på samma gång. Väl inkört på så sätt att man tar en välkänd rock and roll artist (Brolle) och låter honom berätta en historia kring en eller flera kända artisters liv varvat med dessa artisters liv och gärna speglat i den svenska artistens liv. Artisterna man berättar om är i denna föreställning Elvis, Johny Cash och Jerry Lee Lewis.

Det är innovativt i så måtto att man förutom Brolle och hans band har Elvis, Johny och Jerry med som tecknade karaktärer Brolle med flera interagerar med under showen vilket ger ett väldigt fräscht och nyskapande intryck – I synnerhet som man tydligt visar att man inte har någon ambition att göra de tecknade figurerna ”livs levande” genom sättet de är tecknade på, vilket uppskattas.

För med modern teknik kan man göra mycket med special effekter för att göra datoranimerade karaktärer livs levande på scen och ibland är jag rädd för att man försöker göra lite ”för mycket” – Till exempel genom att ge sken av att en avliden artist uppträder på scen snarareän att spelas av en skådespelare som jag tycker man ska göra.

Nu balanserar man detta på ett väldigt bra sätt och det är jag tacksam för eftersom man låter de många och ofta välkända låtarna stå i fokus tillsammans med den spännande berättelse ensemblen framför. För dessa tre amerikanska rock legender har mycket mer gemensamt än man först kan tro och de kommer alla ur fattiga och enkla förhållanden trots att de var med och formade rock musiken som vi känner den idag.

Ska man ge denna gedigna show någon kritik ur ett musikalfans perspektiv är det att man satsar mycket på ”berättande teater” istället för gestaltande dito. Man tar heller inte chansen att låta musiken vara med och driva berättelsen särskilt ofta även om man har lånat många andra uttryck från musikalens värld så som skådespelare som gestaltar olika roller.

Det är helt klart en rock show och en väldigt bra sådan som rekomenderas varmt. Men som musikalfans kan jag ändå inte låta bli att fundera något över vad som hade kunnat blivit om man hängett sig åt musikalgenren fullt ut. Men det hindrar mig inte från att njuta i fulla drag och rekomendera detta varmt till alla som gillar klassisk rock and roll musik av bästa märke.

Pettson och Findus på Parkteatern

Pettson och Findus på Parkteatern

När: 27/8 2017
Var: Vitabergsparken, Stockholm. (Parkteatern)
Välkomna hit till Pettsons gård - Pettson och Findus


Jag såg Pettson och Findus på Skeppsholmen för två år sedan och jag kände direkt att detta kunde vara en föreställning för Parkteatern. Den magkänslan bekräftades mer än väl i söndags när det var absolut fullsatt i Vitabergens amfiteater. Jag tror knappt det hade gått att få in en barnvagn till i området och alla verkade stortrivas.


Pettson och Findus får sällskap av Blåsarsymfonikerna och de är passande nog utklädda till hönorna på Pettsons gård med dirigenten som tuppen i hönsgården. Det ger en perfekt inramning till denna något uppskalade version av föreställningen jag såg på Skeppsholmen.


Förutom sångerna som fanns med i den lite mindre föreställningen (utan orkester) på Skeppsholmen hade man här lagt till en sång där man gick igenom de olika instrumenten i en blåssymfoniorkester på ett pedagodiskt sätt. Jag gillar att man kan ha denna föreställning i två olika format vilket är perfekt både för de större amfiteaterna och de mindre parklekarna.


Jag älskar denna show och jag hoppas att vi får se mer av detta gäng nästa sommar. Gärna som en turné ute i stadens parker och parklekar. Böckerna om Pettson och Findus är populära och detta gäng förvaltar känslan och stämningen i dem på ett väldigt bra sätt. Man ligger helt rätt i takt och ton och man håller språket enkelt och rättframt, just det som många yngre barn uppskattar och gillar.


Men detta är inte enbart en föreställning för barn - Det finns en lekfullhet och spelglädje här som jag tror kan uppskattas av alla åldrar bara man har barnasinnet kvar och gillar tanken på människor utklädda till katter. Vilket jag som bekant gör.

Kulturhuset Stadsteaterns höstsamling och öppet hus

Kulturhuset Stadsteaterns höstsamling och öppet hus

Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
När: 15/8 2017
Det är kul att se mig igen? Svara inte, det var en retorisk fråga. Glinda, Wicked.


Som brukligt är bjuder kulturhuset Stadsteatern in till Höstsamling i mitten av augusti och i år kombinerades denna även med ett öppet hus. Det är alltid roligt att få en liten inblick i höstens teaterprogram och få lite smakprov över vad som kommer framöver.


Storsuccén Billy Elliot fortsätter även till hösten men med en delvis ny barnemsemble. Den rekomenderas varmt till alla som ännu inte har sett denna magnifika dans musikal.


Även monologen Leif fortsätter i höst. Den handlar om skådespelaren Leif Andrées uppväxt och liv och ger en mycket intressant uppväxt i skapandet av en framgångsrik skådespelare.


Bland höstens nya uppsättningar märks dramatiseringen av Fågelströms Stad serie och den klassiska musikalen My Fair Lady främst. Båda har många aktuella bottnar och det ska bli intressant att se hur man gestaltar en episk Stockholms skildring som det tog fem böcker att berätta i en och samma teaterpjäs.


My Fair Lady tillhör de stora musikalklassikerna och är en musikal jag har velat se länge vilket gör att jag ser fram emot denna uppsättning. Dock kan jag inte låta bli att ha en del fjärilar i magen inför denna då jag misstänker att man vill försöka "aktualisera" och "lokalisera" denna mer än som är tänkt. Det kan bli väldigt bra om det görs rätt. Men det kan också - Gud förbjude - Bli väldigt dåligt om det kreativa teamet har vaknat på den "experimentglada" sidan utan att ha full koll på vad verket kräver och vill. Därav fjärilarna i magen. Men jag håller tummarna för att detta blir lika bra som jag hoppas på att det kan bli.


En annan intressant föreställning är dansföreställningen Because I Am Worth It som behandlar för och nackdelarna med ett "öppet förhållande" i dansform. Det är ett tema man sällan ser i dagens teatervärld och bara detta gör föreställningen intressant och tänkvärd eftersom jag gillar föreställningar som vågar experimentera med nya teman och ingångar som inte tillhör mainstream genren - Om det görs med stor känsla och respekt för vad verket kräver.

Prides avslutningskonsert

Prides avslutningskonsert

Var: Gröna Lund, Stockholm
När: 6/8 2017
I am Singing in the rain - Singing In The Rain.


Prides avslutningskonsert på Gröna Lund under musikalisk ledning av Carina E Nilsson bjöd på en ovanligt blöt avslutning av Pride veckan då vädergudarna behagade kasta vatten på i stort sätt hela tillställningen.


Trots det något kylslagna vädret bjöds det på värmande sjönsång från många begåvade artisker så som Inger Nilsson, Niklas Asknergård och Gunilla Backman.


Vi fick höra låtar som Fattig Bonddräng, Come What May, My Heart Will Go on och en underbar version av Cell Block Tango från Chicago - Bland annat. Det värmde i musikalhjärtat och gjorde kvällen mer än värd besväret.


Regn kan man inte styra över - Men alla som avstod ett Gröna Lund besök på grund av detta missade en storslagen och mycket väl framförd avslutningskonsert av bästa märke. Den något blöta omgivningen undantagen då.


Ett hjärtligt krya på dig till Rickard Söderberg som var tvungen att utebli från konserten på grund av halsfluss. Dock kan noteras att hans ersättare Niklas Asknergård (som vanligt)höll högsta tänkbara nivå.


Varmt tack till en underbar konsert som var en fin avslutning på en Pride vecka som verkligen behövs i all sin färgstarka utblomning - Nu mer än någonsin.

Innan paraden - Pride at Bouleward

Innan paraden - Pride at Bouleward

Var: Boulewardteatern - Stocholm
När: 4/8 2017
Its been a long time - Getting from here to there. Star Trek Enterprise


Efter att inte ha gått på något musikalrelaterat på över en månad känns Adam Gardelins show Innan Paraden som en välkommen abstinenslindring så här i sommarvärmen. Liksom förra året kombineras en intressant musikalshow med fler duktiga artister än jag kan räkna upp med en specialversion av Club Corner in the sky - Som också bildar fond till showdelens uppträdanden.


Showdelen var riktigt kul med många intressanta låtar sjungna av en stor grupp artister och en ordentligt manstark orkester under Johan Mörks ledning. Orkesterns storlek gjorde mycket till för att höja nivån på arrangemangen och gav ett mycket större musikaliskt djup än som är brukligt i flertalet musikaluppsättningar nu för tiden. Den gav nästan samma känsla av djup jag får när jag lyssnar på musikalmusik framförd av en symfoni orkester.


Artisterna var riktigt bra och flera av dem har under våren deltagit i musikaler så som Book of Mormon, Billy Elliot och Fun Home. Vi fick se en trio "Äldste" från Book of Mormon framföra en totalt oväntad men mycket passande sång och vi fick se Frida Modén Treichl framföra en sång ur Fun Home.


Fun Home skulle platsa väl in som musikal under en framtida Pride at Bouleward eftersom det är en av få lesbiska musikaler skriven av enbart kvinnor och den handlar om ett ämne som borde ligga alla Pride besökare varmt om hjärtat.


Club Corner delen gav som vanligt prov på en blandad repertoar med låtar från bland annat Chess, Les Miserablés, Kristina från Duvemåla och Wicked framförda på ett sätt som stundtals rörde mig till tårar - Vilket är ganska ovanligt i musikalsammanhang.


Som näst sista låt i show delen framfördes Heaven On Theyre Mind ur Jesus Christ Superstar och med denna sång annonserades även att nästa års Pride at Bouleward uppsättning kommer att bli en "gender bender" version av Jesus Christ Superstar vilket jag ser fram emot mycket då jag tror att en sådan kommer att kunna bli stapelvara i landets musikalskolor framöver. Denna ska bli mycket intressant att se och jag längtar redan till nästa sommar.


Varmt tack - Det var underbart att få sträcka på musikalbenen så här i sommarvärmen.