Jesus Christ Superstar enligt Club Corner och WES

Jesus Christ Superstar enligt Club Corner och WES

Var: Pygmeteatern, Stockholm

När: 19/4 2019

Min gud, jag är törstig - Jesus Christ Superstar.

Club Corner of the Sky tar hjälp av West End Stockholm och gör upp Adam Gardelins Gender Bender version av Jesus Christ Superstar i Open Mic format några påskvällar i april och det är så underbart att se denna version igen med de flesta av solisterna kvar från sommarens Eric Ericssson uppsättning.

Eftersom Jesus Christ Superstar är genom sjungen gör den sig riktigt bra i detta format och man får i princip höra hela musikalen med hjälp av solisterna och West End Stockholms kör. Det formatet påminner mycket om Göta Lejons konsert version med Ola Salo som Jesus fast med kvinnliga artister i de flesta rollerna. 

Det är på det hela taget ganska litet jag saknar från de fulla versionen och det är på grund av att Jesus Christ Superstar lever väldigt högt på sina sånger och sin musik. Med dessa begåvade solister sjungandes musikalen näst intill komplett blir det inte annat än fantastiskt trots att man inte ser de faktiska scenerna utspelas framför sig. Men det tycker jag inte är någon större förlust i just denna musikal.

Däremot försvinner solisternas sång ibland i musikens ljud där jag satt och det var stundtals svårt att höra vad som sjöngs - Framförallt i första akten. Det är inget ovanligt när det är premiärkväll inför publik och det är också lätt hänt när man sitter nära orkestern i en liten lokal som Pygméteatern men man önskar att det på något sätt gick att hantera den ljudmässiga över föringen från en tom replokal till en fullsatt salong på ett annorlunda sätt. Men det är trots allt sådant som hör tidiga rep och första föreställningar till och det är något som alla som ofta går på rep är vana vid att uppleva.

Men det är på det hela taget en mycket bra Open Mic av en mycket bra musikal som är alldeles förträfflig att framföras just i påskhelgen. För är det någon musikal jag som musikalfans vill höra en långfredag så är det just denna. Ni som inte har sett denna version ännu bör skynda er att  se denna och jag lovar er att ni inte kommer att bli besvikna om ni alls har något tycker för Andrew Lloyd Webbers mästerverk.

Legally Blonde enligt SMU

Legally Blonde enligt SMU

Var: Maximteatern, Stockholm

När: 12/4 2019

It takes a fool to remain sane – Ola Salo.

I Legally Blonde kämpar blondinen Elle för att komma igenom det amerikanska topuniversitet Harvard trots att hon är en blondin som slår knockout på männen genom sitt utseende mer än sin kunskap i juridik. Detta gör hon för att hon är kär i killen som dumpade henne för att ”gå vidare” – Warner.

Om detta låter som en musikal som inte har åldrats med välbehag är det inte förvånande och första akten innehåller flera delar som borde få vilken Me Too kvinna som helst att ta sig för pannan. Den söta och Playboy inspirerade kanindräkten Elle använder när hon tror att hon ska på en maskerad ger ytterligare vatten på denna kvarn.

Men musikalen tar sig efter hand som Elle förvandlas till en begåvad och kunnig advokat och när hon på slutet använder sina skönhetskunskaper för att bräcka åklagaren i en rättegång känns den modern och samtida. Vilket räddar denna musikal från att vara förlegad i den samtida musikalvärlden. Här finns trots flera snedsteg en kvinnlig frigörelse kamp och kämpaglöd för allas rätt att vara sig själva även om det innefattar att vara en blondin som gör att denna musikal går att spela på ett framgångsrikt sätt även i vår jämställda tid.

Musikalen har bra musik och många av låtarna är både underhållande och komiska vilket förstärks av de duktiga artister SMU har detta år. Artisterna är med på noterna när de guidar oss i publiken från stränderna i Los Angeles området till lektionssalarna i Harvard och man gör det på ett självsäkert och distanserat sätt som förstärks av att den hårda advokaten Callahan spelas som en kvinna och att man använder mobiltelefoner istället för de fasta telefoner man annars använder i denna musikal.

Däremot känns denna musikal väl amerikansk när Elles mentor drömmer om ”irländska” säckpipor och när rättegångsdeltagarna försöker avgöra om en poolskötare är ”europé eller gay” vilket vi från Europa kan tycka känns mindre kul det komiska anslaget till trots. Här skulle skaparna av denna musikal ha behövt förtydliga att det (om så är fallet) är avsett som ironi istället för seriös komik.

Bör man gå och se denna musikal om man får chansen? Kan man leva med dess svagheter är det självklart och de duktiga artisterna på SMU är i sig värda en resa som Guide Michelin säger. Den är kul och underhållande och det finns många bra låtar som är både underhållande och sevärda.

Shakespeare In Love på Dansens hus

Shakespeare In Love på Dansens hus.

Var: Dansens Hus (Stadsteatern) Stockholm.

När: 11/4 2019

Det är en musikal! - Musikal, Something Rotten.

Shakespeare In Love har flyttat till Dansens hus på grund av Kulturhusets renovering och förutom en chans att se om en mycket bra föreställning så var detta framförallt en chans att besöka Stadsteaterns nya huvudscen.

Det var intressant och själva scenutrymmet verkar ha mycket likheter med stora scenen på Kulturhuset och det känns nästan som att man har använt denna scen som förlaga när man gjorde Kulturhusets scen. Jag kände också historiens vingslag eftersom det var här på Dansens hus som Stadsteatern föddes en gång i tiden och jag tror att Stadsteatern kommer att trivas bra här.

Själva föreställningen var lika bra som förra gången och det var kul att se om denna efter att ha sett Something Rotten i Karlstad - En föreställning som vore mycket kul att se på Stadsteatern. Båda föreställningarna handlar om teaterikonen William Shakespeare och hans verk och båda är mycket underhållande och roliga även om Something Rotten tar priset i skrattfest kategorin.

Man väver in en av Shakespeares mest älskade pjäser Romeo och Julia väldigt bra i handlingen i och med Wills försök att skriva denna succé i en värld där kvinnor inte tillåts uppträda på en offentlig scen. Vilket i sig gör denna föreställning mycket aktuell. Huvudpersonen Viola får kämpa mot både fördomar och förtryck och hennes kamp för att få stå på en scen tillsammans med sin älskade är lika berörande som Romeo och Julia är.

Finns det något negativt är det att denna föreställning är på den längre sidan. Man har med flera musikstycken i föreställningen men det är ett upprepande av samma poem i samband med flera scenbyten och tillför egentligen inget till berättelsen i sig. Det skulle vara intressant att se vad man skulle kunna göra med denna föreställning i musikalform och jag tror att det då skulle gå att kunna korta ner föreställningens längd genom att effektivisera handlingen och minska tiden som går åt till scenbytena.

Men det hindrar som sagt inte att denna föreställning är mycket intressant för alla oss som älskar Romeo och Julia och dess musikalversion West Side Story. Det finns många intressanta meta nivåer att hålla reda på och njuta av här vilket förhöjer upplevelsen rejält för en teaternörd som jag är. 

Songs From The Shows

Songs From The Shows

Var: Engelska Kyrkan, Stockholm

När: 30/3 2019

Kan du höra folket sjunga? – Les Misérables

Våren är en högtid för alla oss som gillar musikalkonserter och det finns allt som oftast minst en sådan att gå på för de som vill ha prov på musik från olika musikaler.

I Songs from the shows bjöd de tre solisterna och två körer oss på en palett av sånger från bland annat Les Misérables, Chess, Mamma Mia och The Greatest Showman. Min favorit var utan tvekan I Dreamed A Dream från just Les Misérables – Som för övrigt går att se som tv serie format på SVT.

Kyrkor som Engelska kyrkan bjuder för övrigt på ovanligt bra akustik och det alltid ett nöje att höra skönsång i sådana lokaler. Det måste vara något i lokalernas utformning som bär fram ljud ovanligt bra och därför önskar jag att man kunde sätta upp passande musikaler i stadens många kyrkor oftare. Jag har bara sett två musikaler i tre uppsättningar – Joseph And The Amazing Technicolor Dreamcoat och Jesus Christ Superstar och jag skulle gärna se fler just på grund av akustiken.

För alla er som vill höra bra musikalmusikalmusik till en låg kostnad är det väl värt att titta på om det finns en musikalkonsert i ert område. Det bjuds ofta på en palett av musik från många kända och okända musikaler och det är ett bra sätt att hitta nya favoriter man vill se när de sätts upp – Eller höra gamla favoriter igen.

Det syns inte

Det syns inte

Var: Scalateatern, Stockholm

När: 26/3 2019

Kan jag bara vara jag? Lejonkungen 2

Det syns inte är en föreställning som tar upp många bra ämnen för både unga och vuxna. Det handlar om skolflickan Hannah som blir alltmer frånvarande i skolan vilket ökar pressen på hennes kamrater, lärare, föräldrar och syskon som samtidig har att hantera sina vardagsproblem. Problem som ofta har att göra med hur vi kommunicerar med varandra i dagens era av mobiltelefoner och sociala medier.

Man håller en bra nivå för unga och det är många referenser från företeelser som unga gillar med allt från danserna i Fortnite (ett dataspel) till sociala medier vilket gör att man som vuxen måste vara ganska väl insatt i dagens ungdomsvärld för att ha fullt utbyte av denna musikal.

Föreställningen tar cirka en och en halv timme med några minuters avslutande föreläsning av en av skaparna på slutet och det kändes att det var ungefär på gränsen av vad den ungdomliga skolpubliken hade tålamod till för denna typ av föreställning.

Ska man önska något av denna utmärkta föreställning vore det att ge några av karaktärerna kring huvudpersonen Hannah lite mer utskurna karaktärsdrag än de har nu. De är visserligen fint porträtterade men blir kanske lite väl skissartade för att jag ska kunna investera mina känslor i dem fullt ut.

Men på det hela taget är detta en bra och aktuell föreställning som många unga behöver se mer än man kan tro. Man tar upp aktuella och berörande frågor på ett varmt och underhållande sätt ungefär på samma sätt som Avenue Q gör – Men utan att vara så fullt med vuxenhumor.

Rekommenderas varmt till alla som vill ha en bra och underhållande ungdoms musikal att se på och gärna då i sällskap med sina ungdomar. Det kan även vara en bra ”diskussionstart” för skol och fritidsklasser som vill ta upp dessa ämnen på skolschemat.

Big Fish

Big Fish

Var: Uppsala Stadsteater.

När: 9/3 2019

Alla bra lögner har ett korn av sanning i sig – Talesätt.

Man tar en åldrande far som genom hela livet har berättat de mest häpnadsväckande skrönor för sin familj och det har gått så långt att denna familj inte längre vet vad som är sant och falskt kring fadern liv. Lägg till fantastiska kostymer och underhållande musik och du har Uppsala Stadsteaters uppsättning av Big Fish.

För detta är en musikaluppsättning som håller högsta klass – Vilket Uppsala Stadsteaters uppsättningar nästan alltid gör – och skulle inte skämmas för sig vare sig i Stockholm eller på någon av de stora Broadway och West End scenerna. Det är precis så färgglatt som denna typ av sagomusikal behöver men det är samtidigt inget som går över gränsen och blir för mycket.

Kort sagt märks det att man har en förstklassig regissör i Ronny Danielsson och ett mycket begåvat kreativt gäng i denna uppsättning och att dessa har full koll på vad denna sagolika musikal kräver när det gäller scenografi och kostymer. Även artisterna på scen håller högsta klass och tillsammans har man fått ihop en mycket bra version av en mycket bra musikal.

Man har även hittat ett bra sätt att göra de sjöjungfrur som förekommer i föreställningen och detta sätt skulle jag kunna tänka mig i en framtida Den Lilla Sjöjungfrun uppsättning. Artisterna som spelar sjöjungfrur har svarta leggings på sina ben och fiskstjärtar vid sidan av sig som rör sig väldigt fint när de dansar.

Ska man hitta något negativt är det att jag trodde att det var mer av en skrattmusikal i linje med Something Rotten och Book Of Mormon än det visade sig vara. Känslan efteråt är att den har mer likheter med Pippi på de sju haven och Billy Elliot i det hänseendet.

Ska man då gå och se denna? Är man som jag en stor vän av kostym och fantasy musikaler ska man definitivt det och gärna gå flera gånger. Denna uppsättning är så bra att denna musikal har klättrat högt upp på min lista över favoritmusikaler jag kan tänka mig att se om och om igen – Om uppsättningen är så bra som den är i Uppsala.

Hugh och Nancys många världar

Hugh och Nancys många världar

Var: Dramaten Elverket, Stockholm.

När: 6/3 2019

Livet är fullt av möjligheter Stig Helmer – Sällskapsresan.

Det här är en lyckosam kombination av en väldigt bra musikal och en god lektion i grundläggande dramaturgi eller rättare ett bevis på varför de flesta musikaler har en längre första akt. Detta då den andra akten känns för lång i förhållande till den första och jag tror att man skulle vinna mycket på att flytta pausen till en punkt som är minst halvvägs in i handlingen.

Med detta sagt är detta en väldigt underhållande och givande nyskriven musikal för alla oss som gillar fysik och militärtekniska diskussioner. Kan man inte tåla något av dessa ämnen bör man undvika denna musikal men för oss andra blir det både roligt, underhållande och sorgsamt på en och samma gång.

Nancy är en kuvad hemmafru som lever vardagsliv med titelns Hugh vilken var en forskare berömd för sina teorier kring kvantfysik och multipla världar – Eller ett universum för varje tänkbar händelse som de säger i musikalen. Det leder till att huvudpersonen Nancy (Helen Sjöholm) möter sig själv (Vanna Rosenberg) och får en inblick i en alternativ värld som blir ett slags mentorskap för henne.

Det är kul och spännande för oss som gillar liknande berättelser i Sci Fi genren men kan stundtals vara lite svårt att följa med och det blir till slut hart när omöjligt för undertecknad att hänga med i vad som sker i vilket universum – Även sedan man har lärt sig se skillnad på vilken av de båda Nancy som är vilken. Jag tror man skulle kunna vinna på att genom detaljer i klädseln och ändrad ljussättning göra större skillnad på i vilket av de två universumen man för tillfället befinner sig i. Då hade det varit lättare att hänga med i hur de olika elementen i berättelsen påverkar respektive Nancy. Dessutom hade man gott kunnat ha med en andra Hugh enligt samma idé.

Däremot var jag väldigt förtjust i sättet man hade ordnat scenografin på. Detta då man använde sig av en stor vridscen varpå man hade monterat Hugh och Nancys hus med alla dess rum. Det gjorde att man lätt och smidigt kunde växla mellan de olika scenografierna utan tidsödande scenbyten som fallet var i till exempel Fun Home. Det var således en både innovativ och intressant scenografilösning som jag hoppas kan återanvändas även i andra sammanhang med liknande behov.

Summa summarum en mycket intressant berättelse och ett mycket lyckat försök att skriva en modern svensk musikal som visar vad musikalteatern av idag förmår i form av spännande handling och lyckad scenografi. Rekommenderas varmt till alla som inte har några problem med tunga ämnen som kärnvapenkrig och kvantfysik och som kan stå ut med den relativt långa längd (Knappa 3 timmar med paus) som denna musikal har.