Panik i tomteverkstaden - Årets julkalender i SVT

Panik i tomteverkstaden - Årets julkalender i SVT

Var: SVT.

När: 1-24 december 2019

Inget är omöjligt, mirakel tar bara lite längre tid - Talesätt.

Panik i tomteverkstaden är en av de bättre julkalenderna genom åren och den lever högt på samspelet mellan Tomten (Per Andersson), Tomtemor (Pernilla Wahlgren och Snögubben (Per Andrée). Dessa komedienner har så härligt samspel att barnen i kalendern bokstavligen spelar andra fiolen genom hela serien trots att de ibland puffas fram i rampljuset.

Jag är glad över att det inte var barnen som räddade tomtevärlden i slutändan även om det såg så ut när flickan i tomtefamiljen skulle rädda världen undan den förhatliga julbocken som dess bättre visade sig ha ganska lätt att förlåta de felsteg Urtomten hade gjort mot honom när han snodde ett av hans rim.

Det gör på det hela taget att denna julkalender har ett för dessa tider väldigt passande och bra budskap i att alla förtjänar en andra chans om man är beredd att be om ursäkt för det onda man har gjort - Vilket alla inte har lika lätt som vare sig bocken, Urtomten eller Dalai Lama att göra. Däri finns helt säkert något att lära för både barn och vuxna.

Miljön är bra uppbyggd och tomtens hus och verkstad är trovärdigt gjort utan att verka överdrivit kitschig och man hade lätt kunnat gå "over the top" i julprydnader i tomtevärlden.

Det dåliga i denna serie är ironiskt nog det som samtidigt är seriens styrka - Det att man tack var fokuseringen på humorn saknar en karaktärsuppbyggnad som gör det möjligt för någon av huvudpersonerna att vara den som räddar tomtevärlden på ett trovärdigt och engagerande sätt. För trots många försök känns det inte som att någon av huvudrollerna är trovärdig räddare av "allt som är gott i denna värld" som de sa i Sagan om ringen. 

Jag fruktade att denna komedi eller fars skulle sluta med en av Molières mindre lyckade "Dux ex Macina" genom att någon genom ett trollslag kom på hur tomtevärlden skulle räddas och det lyckades man tack och lov att undvika genom att Tomten och Urtomten gemensamt frambringande den starkt skinnande ljusets lyckta till Tomtens hus där Bocken just var på väg att ta över hela världen vilket var det som möjliggjorde slutet. Det är som i Star Wars filmen "Det bästa av det som kunde ha blivit" även om det inte är det ultimata slutet om man ser detta ur en dramaserie synpunkt.

Hur bra står sig då denna julkalender i jämförelse med senare års julkalendrar? Lika bra som Selmas Saga och Jakten på Tidskristallen är den inte men jag vill ändå ge denna kalender en topp tre placering tack vare det underbara samspelet mellan trion av huvudpersoner understödda av skaran av tomtenissar. Väl sevärd och jag tycker att SVT har tagit ett par kliv upp i sin förmåga att göra bra julkalendrar som även vuxna kan se och njuta av de senare åren.

Club Corner sjunger in julen

Club Corner sjunger in julen

Var: Pygmeteatern, Stockholm.

När: 20/12 2019.

Nu är det jul igen i både slott och koja - Nu är det jul igen.

Även om det märktes på publikintresset att det var dagarna innan jul så bjöd CC oss som tog sig dit på en välbehövlig dos julmusik från musikalernas värld och det finns sådan även om det inte är så vanligt med specifika jullåtar i vår stora musikalskatt.

Det var många för mig okända låtar man bjöd på och den enda som var mig riktigt bekant var Merry Christmas Margret Thatcher ur Billy Elliot men den var o andra sidan väldigt bra gav nostalgiska minnen av en väldigt bra musikal som jag gärna skulle se fler uppsättningar av.

Den andra akten var tack var det lilla publikintresset inte alltför lång men jag minns med välbehag Martins framförande av I Hate Cats från Relativitetsteorin och även om det är en titel jag absolut inte ställer mig bakom så är sången en av pärlorna från den musikalen.

Med det sagt vill jag ta tillfället i akt och önska alla teater och musikalvänner en riktigt god jul och ett riktigt gott nytt år. Detta år har som vanligt bjudit på en hel rad magiska musikalupplevelser och jag kommer att behöva återkomma med någon slags sammanfattning av årets teatermagi när vi närmar års det nya året.

Men jag minns med glädje Häxorna i Eastwick, En värsting till Syster och Spelman på taket. Denna trio musikaliska mästerverk visar hur bra musikalgenren kan vara när är som bäst och är goda exempel på varför jag älskar live teater över allt annat.

Jag minns även flera riktigt bra musikalfilmer med Aladdin och Lejonkungen i topp och jag minns framförallt en fantastisk Orlando resa där jag fick uppleva allt vad Walt Disney World har att erbjuda i både teater och karaktärsmöten. Jag önskar att vi hade något liknande i Stockholm.

Jag minns också många möten och fantastiska samtal och det får mig att minnas att det trots allt är alla underbara människor som gör denna genre möjlig. Utan all personal på och bakom scenen blir det helt enkelt ingen teatermagi för mig att njuta av i teatersalongen och därför vill jag framföra mitt djupaste tack till alla jag har sett, mött och recenserat under året.

Jag tycker och tänker gärna om det jag ser och jag har den fullaste respekt för allt ni gör oavsett vad jag skriver i mina recensioner - Glöm aldrig det.

The Rise of Skywalker spoilerfri recension.

The Rise of Skywalker Spoilerfri recension.

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna


När: 18/12 2019


Det här är inte slutet, det är inte ens början på slutet, men det kanske är slutet på början – Churchill.


Efter att ha följt med i diskussionen bland andra Star Wars fans under de senaste två åren hade jag fjärilar i magen innan jag såg denna film. Men jag är glad att konstatera att jag är mycket mer nöjd med denna avslutande (kanske?) del i den nio filmer (eller tio om man räknar med Rouge One) långa Skywalker sagan än jag hoppades på i förhand och att den är mycket bättre än jag fruktade i mina mörkaste stunder. Man kan alltid lita på att JJ Abrams (Star Trek, The Force Awakens) gör en bra och robust film.


Denna film känns mycket mer som en fortsättning på TFA en som en avlutande del av en sammanhållen trilogi och det för mig in på den största kritiken jag har mot denna filmsvit och det är att filmskaparna inte hade någon sammanhållen tanke kring hur trilogin skulle läggas upp utan överlät det helt till de två eller som det var tänkt tre regissörerna att tänka ut. Den föregående filmen The Last Jedi känns därför mer eller mindre frikopplad från denna och TFA vilket visar tydligt på att man som filmskapare behöver ha en klar och gemensam bild av vart ens verk syftar, även om det är olika regissörer och manusförfattare i de olika delarna.


Det märks att JJ kan sin sak och att han har en förmåga att både känna av och tillfredsställa fansens förväntningar även om en del av hans val fick mig att ta mig för pannan. Men jag tycker ändå att det i filmens kontext blev så bra som det hade kunnat bli även med andra val. Här finns gott om saker som kan få oss inbitna Star Wars fans att mysa av nostalgikänslor utan att alla som inte har sett de andra trilogierna missar något väsentligt för den sakens skull.


För mig är det viktigaste när jag ser på en film att det är en kul och underhållande resa jag bjuds på och det är det verkligen i denna film. Jag kan leva med mycket så länge jag blir underhållen av det jag ser och det blev jag med råge när jag satt i salongen och njöt.


Det enda tråkiga med denna film är att vi nu får vänta i minst två år på nästa film men för att göra denna väntan kortare finns allt annat detta universum har att erbjuda oss så som den otecknade serien The Mandalorian. Men till dess tål denna films att se om och om igen.

The Rise Of Skywalker - Första intryck - SPOILER ALERT!!!!

The Rise Of Skywalker - Första intryck - SPOILER ALERT!

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna

När: 18/12 2019

Tusen generationer lever i dig nu, Rey!

Jag hade fjärilar i magen när jag såg denna sista del i Skywalker sagan. Efter den förra filmen fanns det så många saker som hade kunnat fallit platt som en pannkaka och även om jag tog mig för pannan vid ett par tillfällen så var denna Star Wars film snygg, välgjord och ett värdigt avslut på en nio filmer lång saga.

Det känns som att skaparen bakom The Force Awakens avslutade denna film på ett sätt han hade tänkt från början utan att fästa sig alltför mycket på det som hände i The Last Jedi men han lyckades ändå hålla allt som hände där i huvudet så pass mycket att inget kändes redconat eller ändrat på grund av det som hände där.

Det jag gillade mest av allt var att huvudpersonen Rey både fick försöka och misslyckas mer än hon gjort i de två senaste filmerna sammantaget och denna frustation gjorde att man för ett tag var allvarligt rädd för att hon genom sin ilska skulle ta steget fullt ut och bli en Sith. Det visar att JJ har tagit till sig kritiken kring att hon framstod som "Mary Sue" i de två tidigare filmerna för många och att han verkligen ville visa hur hon kämpade med problem och till och med misslyckades rejält både när hon tror att hon får Chewie dödad och när hela gänget hamnar i kvicksand. Sådant gör en bra karaktär bättre.

Man fick dessutom reda på en hel del om huvudkaraktärerna som man inte visste tidigare, ace piloten Poe Dameron var till exempel en framgångsrik smugglare av kryddor innan han blev stjärnpilot i motståndsrörelsen vilket till viss del förklarar en del av hans hetsiga "klarar allt själv" temperament i de två första filmerna.

Det som jag är mest glad över är att general Leia fick en snygg och värdig död där hon offrade sig för att rädda sin son Ben ur Kylo Rens klor. Men det jag saknade var någon form av begravning eller minnescermoni för den största kvinnliga förebilden genom alla Star Wars filmer. Dessutom blev jag lite förvånad över att hon helt plötsligt fick en egen ljussabel och visade sig ha en historia av att ha tränat med Luke Skywalker vilket visserligen var en fin touch och förklaring till hennes rymdpromenad i TLJ men ändå kändes lite för oplanterad för min smak, det borde man kunnat bygga upp bättre tidigare i trilogin.

Not: När man tänker efter över en natts sömn så var den sista scenen på Tantonie ett slags avslut lika värdigt för både Rey, Luke och Leia. Det och scenerna med Lukes X vinge är nog de scener som kommer att göra flest fans nostalgiska så att det räcker och blir över.

En rolig detalj var att det var flera Stormtroopers som visade sig ha gjort uppror mot The First Order vilket var både överraskande och kul eftersom dessa annars ganska ansiktslösa karaktärer nu fick både personlighet och namn. 

Rymdstridscenerna var snyggt gjorda och vi som sett hela sagan belönades genom att både Lukes X vinge var med och genom att flera av de mest klassiska Jedi karaktärerna pratade med Rey på slutet. Dock hade jag gärna sett att Anakins spöke fick en större betydelse på slutet genom att han till exempel stod bredvid Luke och Leia i sista scenen eller något. Det är i mångt och mycket hans saga och då är det synd att han inte har varit med nästan alls i denna trilogi.

Ska man då gå och se denna om man gillar Star Wars? Självklart om ni frågar mig, det är en snygg och välgjord film och även om man inte håller med om alla val eller ogillade TLJ så är det dryga två timmars kul underhållning i en galax, långt, långt borta och det räcker och blir över för mig.

Änglaljus 2019

Änglaljus 2019

Var: Gustav Vasa kyrkan, Stockholm


När: 6/12 2019


Vår julskinka har rymt och det tycker vi är grymt – Vår julskinka har rymt.


John Kluge bjuder för 26 året in till ”Julotta på vakentid” och det blir skönsång på många håll och kanter med en musikkavalkad som spänner från Fantomen på Operan till Stad i Ljus via en stor mängd av våra mest älskade julsånger.

Som varandes en stor musikalälskare uppskattar jag givetvis titelsången ur Fantomen på Operan bäst även om jag är väldigt svag för Pys underbara tolkning av Stad i Ljus med. Bara dessa två sånger räcker för att göra mig nöjd med kvällen.

Men grunden i en julotta är självklart de många älskade julsångerna som framförs på ett väldigt bra sätt och ofta med hjälp av den skönsjungande kören. Körmusik i en kyrka är aldrig fel och det är något med kyrkor som gör underverk för akustiken. Jag tycker att fler borde utnyttja dessa rum till uppträdanden och föreställningar på grund av detta.

Dessutom är Gustav Vasa kyrkan en av Stockholms (Eric Ericssonhallen oräknad) kyrkor och bara det är värt ett besök. Men detta är en turné och vad jag vet finns det fortfarande chansen att se dem runt om i landet och skulle ni missa detta år går det gissningsvis bra att planera in ett Odenplan besök nästa december – Detta är alltid väldigt bra och väl rekommendabelt.

Club Corner sjunger villains

Club Corner sjunger Villains

Var: Pygméteatern, Stockholm

När: 29/11 2019

Madame Gaston, jag ber - Skönheten och Odjuret.

Club Corner fortsätter att vara en trygghet för oss musikalfans och ger oss en stor dos av det vi gillar allra bäst så här i höstmörkret. Denna gång var temat skurksånger och det levererade man som vanligt med den äran - Varmt tack till alla inblandade musiker och solister.

Skurksånger är ofta en bortglömd musikskatt i musikalvärlden och några av mina absoluta favoritsånger kan tillerkännas denna kategori. Ibland kvällens öppnings akt njöt jag mycket av Gastons Jag från Skönheten och Odjuret samt Var Beredd från Lejonkungen och den senare var extra lyckad med tanke på att man gjorde den längre och bättre än i senaste filmen.

Även andra aktens open mic bjöd på många guldkorn som flankerade de stående inslagen på CC - Johans improvisationssång och tonartshöjningen vilka båda är roliga och annorlunda inslag i denna klubb. Det skulle på det hela taget vara kul att se om Johan och kompani skulle kunna improvisera fram en hel musikal med enbart förslag från publiken.

Club Corner är ett format jag tycker mycket om och som behövs i musikalvärlden - Det enda tråkiga är att det lilla formatet som Pygméteater erbjuder inte ger fler chansen att komma att besöka detta. Men jag tycker ändå att någon som någon gång har gillat en musikal bör besöka detta evenemang minst en gång och det fasila biljettpriset på ett par hundra kronor lär ju inte avskräcka många heller.

Gå och se - Nästa gång sjunger man julsånger dagarna innan julfirandet. 

Snövit enligt Dröse och Norberg omgång 2.

Snövit enligt Dröse och Norberg omgång 2

Var: Göta Lejon, Stockholm

När: 20/11 2019

Hennes hy är vit som snö och hennes hår svart som ebenholt - Snövit.

Detta är en ny uppsättning av Dröse och Norbergs version av Snövit och det är även andra gången jag ser denna eminenta musikal. Det finns mycket som jag gillar och jag hade glömt att de förutom de söta gosse djuren har med både kaniner och olyckskorpar vilket tillför flera djurroller vilket jag alltid uppskattar.

Förutom flera nya huvudrollsinnehavare har man här valt att återgå till att ha den drottning som rollen ursprungligen skrevs för - Anna Norberg och det var kul att se. Hon är perfekt som den elaka häxan och glänser i sin oro över att inte vara vackrast i landet.

Det jag kan önska är att man hade gjort Snövits prins till en mer återkommande figur som dök upp genom hela berättelsen istället för att som nu dyka upp några minuter på sluttampen. Det finns trots allt så mycket att utforska kring hans motiv och bakgrund att det är synd att inte utnyttja en så begåvad artist mer än vad som nu görs.

Det övervägs dock av att man har valt att göra dvärgarna helt annorlunda än i Disneys berömda version och det är faktiskt det jag njuter mest av i denna berättelse. Man kan säga att de har utvecklats till en helt ny nivå och tagit steget in i vuxenvärlden vilket gör att de känns som en ovanligt vanlig familj på ett helt annat sätt än i andra versioner av denna berättelse. 

Jag gillar när oväntade twister av detta slag känns så passande utan att för den skull ta överhanden och stjäla fokus från berättelsen i övrigt. Det visar om något på hur bra koll på vad denna berättelse kräver det kreativa teamet bakom denna musikal har. Vilket bara det är värt ett besök.

Jag tycker att årets kombination av Snövit och Robin Hood är en ovanligt lyckad vinteruppsättning från Dröse och Norbergs sida och båda dessa föreställningar rekommenderas varmt och helhjärtat till alla som har barnasinnet kvar och vill se en färgglad och underhållande energikick i höstmörkret.