Sagan om ringen trilogin på bio.

 

Var: Filmstaden Scandinavia, Solna

När: 1, 2, och 7 juni 2021

Minns du sagorna, Frodo? – Sam i Sagan om ringen.

 

Trots att denna film trilogi har nästan 20 år på nacken står den sig förvånansvärt bra och det jag hittar inte någon sekvens i berättelsen som känns omodern vare sig på berättarfronten, specialeffekter och kostymer vilket är ett väldigt bra betyg för en film av detta slag.

Dessutom är det kul att man efter så lång tid fortfarande kan hitta och upptäcka små delar av berättelsens dramaturgi som man inte sett tidigare oavsett om det är en plantering av slutet i första filmens början eller hur tydliga kopplingar det finns mellan middle earth värld och våra egna världskrig.

Filmtrilogin börjar med Härskarringen, fortsätter med Sagan om de två tornen och avslutas med Sagan om konungens återkomst. Varje del av trilogin känns som en integrerad del av hela berättelsen och lyckas dessutom lyfta berättelsens omfång på ett nästan skolboks exemplariskt sätt från Frodos försök att föra ringen ut ur Shire i första filmen till den avslutande filmens storslagna bataljer i Minas Tirith och Den Svarta Porten.

Ska man hitta något att klaga på är det att det är väldigt få kvinnliga karaktärer i denna värld och att dessa i stort sätt bara blir förminskade till ”kuttersmycken” för männen att slåss om som någon sa. Det finns dock några av dessa kvinnor som lyfter sig själva i nackskinnet och blir nästan moderna förebilder på slutet – Men de är alldeles för få och majoriteten av de kvinnor man ser genom hela denna filmsvit är mammor och barn i olika åldrar som blir eller riskerar att bli illa behandlade av skurkarna som lika självklart är män de med.

Visserligen är krig och konflikter av detta slag en nästintill uteslutande manlig syssla genom nästan hela filmhistorien men man önskar att filmskaparna hade fått med några fler starka och självständiga kvinnor som inte bara är där för att oroa sig för sina barn.

Men på det hela taget är denna berättelse en väldigt bra historia som fortfarande står sig nog bra för att kunna njutas fullt i en modern IMAX salong vilket är högsta betyg för denna typ av film. Rekommenderas varmt men förbered er för att ha gott om tid då de är långa och klockar på cirka 3 timmar per film.

 

The Shows Must Go On avslutning.

 

Var: Youtube.

När: 6/6 2021

Och när ditt hjärta börjar slå i samma takt som en trumma – Les Miserablés.

 

Detta var en värdig avslutning på en serie streamade filmer som har hållit lusten uppe genom hela denna pandemi och framförallt i början var en riktig livräddare för oss musikalmaskotar. Det är lite trist att det är den sista men det var helt fantastiskt att se en välfylld teater för första gången på väldigt länge – Det visar att vi kan återvända till något som är ganska likt det vi hade innan.

Föreställningen var livesänd och man hyllade allt det bästa West End (Londons teaterdistrikt) har att erbjuda den kommande säsongen och man hade en bra balans mellan gammalt och nytt lett av en duo programledare som verkligen kunde sin sak.

Vi såg prov på sånger från en rad kända och mindre kända musikaler så som Wicked, Lejonkungen, Les Miserablés, Hamilton, Dear Evan Hansen och inte minst en film jag velat se som scenmusikal länge – Tillbaka Till Framtiden. Det var en väldigt bra blandning på ett tema som passade denna kväll väldigt bra även om det inte alltid var mina personliga favoriter från dessa musikaler man hade valt.

Det jag saknade var några av de ikoniska dräkter som är förknippade med dessa musikaler. Jag vet att det inte tillhör vanligheterna i denna typ av musikalkonserter men denna speciella kväll hade det tillfört mycket att också visa upp de många kostymer som tillhör ikonerna i teatervärlden. Det skulle ha gjort denna kväll komplett.

Avslutningsvis kan jag inte nog tacka skaparna bakom The Shows Must Go On för allt de har gjort för att hålla livsandan uppe för oss musikalmaskotar under det år denna pandemi har varit. Visningarna av musikalfilmer har stundtals varit det enda som fanns att se och göra och främst den första säsongens visning av Andrew Lloyd Webber musikalerna betydde väldigt mycket för mig.

Jag hoppas också att vi i Sverige och Stockholm kan göra något liknande när det väl är dags för oss att välkomna publiken tillbaka till salongerna på riktigt i höst. Det skulle vara ett fantastiskt sätt att visa vad vi kan göra i detta land på musikalsidan.

 

Raya och den sista draken

 

Var: Disney Plus

När: 4/6 2021

Är det så här demokratin dör? Med rungande applåder? – Star Wars Revenge Of The Sith.

 

Raya är den senaste I raden av Disneys många prinsessor och hon är på jakt efter den sista draken som hon hoppas kan återförena världen och rädda hennes pappa från att bli en stenstaty för gott.

Det är således en intressant och modern berättelse och det förstärks av det faktum att denna prinsessa inte har en prins i sikte hon kan få. Det gör denna berättelse unik jämfört med nästan alla andra av Disneys många prinsess filmer och det måste vara ett tidens tecken att en kvinna kan vara en självständig hjältinna utan att få en prins på slutet – Eller ens bry sig om att söka kärleken med stort K.

En intressant grej med denna film är också att den har tre kvinnliga huvudroller (Raya, draken och skurken) och att alla manliga figurer är större eller mindre biroller utan att för den skull vara ett kärleksintresse för någon av huvudrollerna. Dessutom sänder filmen ett starkt budskap kring det viktiga i att samarbeta och lita på andra för att lösa en kris och rädda världen.

Jag gillar också den asiatiska världen som verkar vara förebild för den fiktiva värld Raya befinner sig i och jag tycker mig hitta inspiration av länder som Thailand och Vietnam i denna film. Det är mig veterligt första gången detta område skildras i en av Disneys prinsess filmer och det närmaste man har kommit innan dess är väl Mulan som utspelar sig i Kina.

Jag gillar när Disney vidgar sitt perspektiv och besöker nya kulturer utan att för den skull hamna i några av dessa kulturers stereotyper vilket har gjorts alldeles för ofta genom filmhistorien. Det får mig att längta ännu mer till en Disney prinsess film som tar inspiration av allt det Sverige och svensk kultur har att erbjuda i sago och myt värld.

Jag såg den svenska röst casten och jag gillar mycket av det jag såg. Adam Gardelin har översatt denna berättelse på ett högklassigt sätt och Ellen Bergström ger liv åt Raya på ett väldigt bra och träffsäkert sätt. Röstmässigt skulle jag inte kunnat ha önskat en bättre cast.

Det jag möjligen skulle kunna önska mig att man ändrade på i en i övrigt förstklassig film är att man har valt att inte översätta de engelska textskyltarna i filmen till de svenska namn länderna har fått. Jag tror det hade varit lättare att se till exempel ”Svans” även på dessa istället för att som nu ha detta namn på en liten skylt vid sidan av det engelska ”Tail” som landet heter i original.

Jag måste säga att Disney verkligen har utvecklat sina prinsessfilmer de senaste åren och jag har haft mycket glädje av allt från Moana till Raya och det en riktig bra film som jag varmt kan rekommendera alla att se både på Disney plus - Men även på bio eftersom Filmstaden öppnade sina många salonger runt om i landet den 1 juni och har denna film på programmet.

 

Och Ingrid Bergman log rart.

Var: Soppteatern, Kulturhuset, Stockholm.

När: 22 maj 2021

Han är min soldat, någonstans i Sverige! 

Det är så skönt att ha sett live musik igen och jag både grät och skakade av glädje under och före denna föreställning. Det var helt enkelt ett väldigt bra sätt att spendera en lördag förmiddag på och det är underbart att teaterlivet börjar komma igång så smått igen efter Corona.

Och Ingrid Bergman log rart är en nostalgisk tillbaka blick på den tidiga svenska film musiken med fokus på andra världskriget och filmer som handlar om denna period. Runt dessa välkända pärlor berättar de två artisterna på scen små anekdoter om livet och filmen under kriget och tiden däromkring.

Det bjuds på sånger som As Times Goes By, Jazzgossen och Swing It magistern och det görs väldigt bra men det viktigaste med denna förmiddag var trots allt den helt underbara känslan att återigen få sitta och lyssna på live musik kombinerat med skönsång från två begåvade sångerskor av bästa artistklass.

Då detta var på Kulturhusets Soppteater bjöds man också på en lättare lunch i form av en välsmakande morotssoppa vilket håller lika hög klass som skönsången man bjuds på från scen vilket med tanke på den goda stunds varmhållning sopporna måste ha före servering i sig är en bedrift.

Soppteatern bjuder på många lite kortare pärlor av detta slag under året och har ni tid till en lunch mellan 12 och 13 så borde ni alltid hitta något att besöka under vår och höst säsongerna. Sopporna man bjuds på håller god kvalitet och det gör även underhållningen från scen.

På det hela taget ett väldigt bra välkommen tillbaka till live underhållningen som jag älskar så mycket och det är skönt att äntligen återknyta denna bekantskap efter ett alldeles för långt halvår utan live underhållning på stadens många scener.

Nu är detta sista soppan för den alldeles för korta vår säsongen men man utlovar en rejäl återkomst i höst och undertiden har ni deras syster organisation Parkteatern att njuta av ute på Djurgården. Rekommenderas lika varmt.

 Cats 1998 film ala 2021

Var: Streamad TSMGO.

När: 14/5 2021

Så falnar också minnet. - Memory Cats.

Eftersom det i veckan var min älskade favoritmusikal Cats 40 års jubileum visar The Shows Must Go On Cats precis som man gjorde för ungefär ett år sedan. Cats tål att ses hur många gånger som helst men denna film tappar en hel del magi på att man har valt att visa en interaktiv scenshow som den riktiga scenshowen men utan publik och man hade haft en hel del att vinna på om man hade gjort som i Grease Live och spelat in den med publik.

Men det hindrar inte att det trots allt är en väldigt bra version av min favoritmusikal och att alla de olika numren ger mig gåshud när jag ser dem. Det är ett nöje att se alla artister med Elaine Page i täten som Grizabella och allt från kostymer till danssteg är precis som det ska vara i en replica version av denna musikal.

Är det något man som musikalmaskot kan klaga på är det att filmkameran bara visar väl valda delar av scenen och att man således inte kan följa de katter man vill hela tiden på samma sätt som när man ser den live. 

Cats är en familjevänlig musikal för alla åldrar och en utmärkt introduktion till musikalvärlden för alla med barnasinnet kvar eftersom det är en pallet med olika musik och dansstilar som förekommer i den moderna mega musikalen. Det har dessutom fantastiska kostymer och en scenografi som bygger upp hela kattlandet till en sagolik kattshow för alla med barnasinnet kvar.

Men det är värt att minnas att det är en musikal som bygger på en barnbok från 1930 talet och att detta stundtals märks i TS Elliots i övrigt fantastiska katt poesi. Det finns därför enstaka repliker i denna musikal som kanske inte känns helt fräscha sett med det tidiga 2020 talets glasögon. Det märks både i hund numret men framförallt i ett nummer man har valt bort i denna film och det är Growltigers sista strid som i stora drag är en parodi på europeisk mellankrigs politik med allt vad det innebär.

Det har gjorts försök att runda detta främst genom att ta bort Growltiger och eller hundnumret vilket är synd eftersom jag har stor förkärlek till båda dessa nummer deras problem till trots. Men jag tror ändå att mycket av det som inte har åldrats väl i TS Elliots lyrik går att runda om man har tillgång till en god översättare och en lika god regissör.

För det sägs ju att katter har nio liv och även om det ibland märks att mina älskade musikal katter har använt några av dessa under de senaste 40 åren så borde det gå att hitta några till och jag längtar till möjligheten att se en svensk uppsättning igen - Det var alldeles för länge sedan våra musikalartister fick vara katter i kattlandet.

 

Gasljus

Var: Kulturhuset Stadsteaterns lilla scen, Stockholm

När: 6/5 2021

Det är trevligt att se mig igen, inte sant? Svara inte, det var en retorisk fråga - Wicked.

 

För att ta det från början är det helt fantastiskt för en musikalmaskot att äntligen, äntligen, äntligen få se teater igen efter ett alldeles för långt halvår utan min favoritsysselsättning. Det var också underbart att få ägna sig åt allt det omkring teatern som gör livet värt att leva.

Gasljus är en Broadway thriller av gammalt gott märke som tydligen gjorde stor succé när det begav sig både som film och teaterpjäs. Den handlar om Bella som upptäcker att hennes man Jack har en dold hemlighet som gör att han blir mycket farlig för både sig själv och andra.

Det är väldigt bra gjort och berättelsen har bäring på ämnen kring psykologisk manipulation och ställer intressanta frågor kring vad som är verkligt och hur verkligheten tolkas av olika personer. Det är således både högaktuellt och väldigt intressant med allt som händer kring sociala medier och liknande.

Ska man hitta något mindre bra så är det slutet där jag hade svårt att uppfatta när det verkligen är slut på riktigt vilket inte kändes bra. Jag gillar när man överraskar mig och jag har inget emot att bli lurad under resans gång men ska man ta till sådana grepp i slutet är det viktigt att man som publik också uppfattar när det är slut på riktigt. Nu blev det en konstig situation där alla i publiken satt och undrade om det verkligen var slut på riktigt nu under det som skulle ha varit applådtacket och det känns jobbigt för jag vill kunna ge skådespelarna de rungande applåder de förtjänar.

För de var verkligen förtjänta av rungande applåder från den alldeles för lilla (Det är fortsatt begränsat till max 8) publiken och detta var verkligen bra teater fram till slutet som dock inte förtog känslan av att ha sett något väldigt bra.

Nu var det jag såg ett rep och det är alltid möjligt att pjäsen förändras fram till premiären men utan det så är det som är så bra att jag med gott samvete kan rekommendera denna föreställning till alla som vill ha en god stunds teatermagi.

Jag hoppas också att Corona reglerna snart kan lättas så att fler än 8 kan se denna pärla framöver. Det kändes lite konstigt att sitta i en nästan öde salong och se på en teater som lätt hade kunnat dra fulla hus hela spelperioden. Men ni som lyckas få biljett till detta är att gratulera slutet till trots.

 

Armé museum

 Var: Armé Museum, Stockholm.

När: 27/4 2021

Flygvapnet kan förstöra saker på långa avstånd och flottan kan upprätta en blockad men det krävs en armé för att ta ett område – Militär visdom. 

I takt med att samhället öppnar igen är det kul att komma ut och återupptäcka allt som finns att se och göra i vår huvudstad även i en pandemi. Nu var det dags för en tur till Armémuseum och dess nya utställning om Narva vilket är intressant för en historie intresserad som jag är.

Armé museum är ett intressant besöksmål och både bas utställningarna och de tillfälliga dito är gjorda på ett sådant sätt att man kan lätt kan gå runt och botanisera i dem utan att det för den skull upplevs som trångt vilket är bra i tider som dessa. En vardag i april är det dessutom inte särskilt mycket folk där och jag kände det som att jag i stort sätt hade hela byggnaden för mig själv.

Utställningarna är bra och det känns som att man försöker ta upp många sidor av kriget utan den skönmålning som lätt blir i denna typ av militärhistoriska muséer och det känns som att både krigets för och bak sidor tas upp på ett balanserat och inkluderande sätt. Man fokuserar också på de människor som levde både av kriget och i dess skugga och det blir således ett minst lika stort fokus på de historiska skeendena som det är på vapen och militär utrustning.

Ska man se något negativt är det att det är en gammal byggnad med en hel del ”pröva på” och ”Tag tag i” stationer för att till exempel få ljud till bildspel och multimedia vilket känns som mindre lyckat i tider som dessa även om det fanns gott om tillfällen att tvätta händerna i lokalerna. Det känns också som att en del av de historiska personer man väljer att lyfta fram i utställningarna inte är där för att de är en central del av svensk historia utan för att de ska lyftas fram som varandes sådana personer och även om det syftet är gott kan utförandet ibland kännas lite ”påtvingat”.

Men på det hela taget uppskattar jag detta muséum och det försök man har gjort att levandegöra historien och de människor som en gång var en del av den är mycket lovvärda så detta museum rekommenderas varmt till alla som är intresserad av militär historia.