Almstriden besök 3

Var: Galärparken, Stockholm

När: 25/6 (Midsommarafton)

Det börjar verka kärlek banne mig, sådant som händer andra tänka sig.

Först måste jag få tacka alla inblandande för tre fantastiska föreställningar med alla tillhörande pratstunder och fina bilder. Det är sådant som jag har saknat mest under detta pandemi år och jag uppskattar mycket när artisterna stannar kvar och hälsar på sin publik efteråt - Även en midsommmarafton när alla vill hem till sitt firande.

Jag har börjat göra det till en tradition att se Parkteaterns stora uppsättning på midsommarafton och bland mycket bra är detta bland det bästa jag har sett - Även om jag inte vet hur mycket av det som har att göra med att jag är svältfödd på allt som har med musikal att göra efter ett drygt år med pandemin.

Man har hittat ett väldigt bra och direkt tilltal till sin publik som jag tror parkteatern är ganska ensamma om i Stockholm och det känns som att man verkligen är inbjuden till att delta i en interaktiv teater med skådespelarna snarare än att titta på en vanlig föreställning. Det gör att jag alltid uppskattar parkteatern oavsett om man tar upp en 70 tals pjäs, gör Shakespeare på engelska, en bortglömd musikal eller berättar en av välkänd kärlekshistoria från det gamla Sverige.

Det jag kan sakna i år är det omfattande programmet med ett hundratal olika föreställningar på lika många spelplatser från åren innan pandemin vilket gjorde att man alltid kunde hitta ett antal väldigt bra föreställningar oavsett vad man uppskattade inom scenkonstens mångskiftande värld. Jag hoppas innerligt att man kan återgå till detta nästa år. Att gå på presentationen i maj varje år och få det dagsfärska programmet i handen är en del av sommaren jag saknar mycket.

Däremot är det väldigt bra att myndigheterna i år har förmått sig till att dra upp publikrestriktionerna till 500 om man har anvisad plats utomhus och planerar att dra upp dem ytterliggare i Juli. Läget för hela branschen hade varit så mycket bättre under hösten och våren om man hade kunnat spela för en större publik under förra sommarens lugna period.

Det är många arrangörer som har sin högsäsong under sommarens utomhusperiod och det är bra att man äntligen kan köra igång viss verksamhet igen så länge alla kan sitta med visst avstånd. Det jag har sett hittills av Parkteaterns och Kulturhuset Stadsteaterns föreställningar känns väldigt betryggande i det avseendet.

 

Us Again (Du och Jag)

 

Var: Disney plus och innan Raya på bio.

När: 21/6 2021

Det är väl därför vi har en trollkarl? – Elphaba i Wicked.

 

Jag brukar normalt sätt inte vara lika förtjust i rena dansfilmer som jag är i dansmusikaler och mycket beror väl på att jag saknar sången som komplement till dansen då. Men denna kortfilm från Disney gör mig helt tagen trots avsaknaden av sång och det beror på att berättelsen som sådan är så oerhört stark för oss som har några år på nacken.

Denna berättelse visar ett äldre par i en amerikansk storstad och deras liv följer en inrutad rutin av tv tittande och längtande blickar ner på ungdomen som dansar genom livet utan sorg och bekymmer.

Detta ändras när det kommer en regnskur som förvandlar det äldre paret till sina yngre jag från det som jag gissar är den tiden när man först möttes. Paret kan då bokstavligen dansa runt i staden som de ungdomar varje åldrad person har inom sig så länge regnskuren pågår.

Det är något genuint mänskligt i detta koncept och jag tror att alla som har några år på nacken kan förhålla sig till denna längtan tillbaka till ungdomens lyckliga tid samtidigt som man måste våga leva även som äldre.

Det är också ett tidens tecken att Disney kan göra en kortfilm där en vit man och en färgad kvinna är ett par utan att det görs något speciellt av det. Det är en utveckling jag applåderar i alla sammanhang.

Animeringen är snygg och oavsett om ni har Disney Plus eller har möjlighet att se Raya och den sista draken på bio så är denna lilla pärla väl värd de 6 minuter den pågår i. Den är till och med så bra att jag gärna hade sett en scenversion som en del av en musikalkonsert om de scenografiska bitarna går att lösa.

 

In The Heights

 

Var: Filmstaden Scandinavia

När: 20/6 2021

New York, New York! – Frank Sinatra.

 

Det här är en överraskande bra film version på en musikal jag gärna skulle se som en scenmusikal då den innehåller väldigt många bra och underhållande dansnummer. Berättelsen som sådan är också fin och bygger på en grupp människor som bor i ett slitet område i Washington Heights (Därav titeln) i Manhattans övre delar i New York.

I denna stadsdel möter vi många människor som har ”små drömmar” om att få ihop vardagen och kanske ta ett eller två kliv upp på livets karriärsstege. Detta blir inte lättare av att det under denna musikals gång är rekordvärme i New York och att det också råkar bli ett stort strömavbrott som ställer till det ytterligare för stadens invånare.

Det känns på så vis som en modern dansmusikal version av RENT som också följer några New York bor på livets skuggsida och som också kämpar med att få vardagens kneg att gå ihop. Man blinkar också till en av mina favoritmusikaler West Side Story (Ett område som ligger ganska nära denna films Washington Heights.) på ett par ställen vilket jag älskar.

Ska man klaga på något är det möjligen att någon som inte är särskilt bra på att spanska ibland har svårt att hänga med i vad alla de olika spanska uttryck denna films karaktärer slänger sig med betyder även om det sätter en fin och lokal prägel på miljön som sådan. Är filmens huvudspråk engelska kan jag nog önska mig att man håller sig till detta språk i majoriteten av filmens repliker för förståelsens skull.

Men det är på det hela taget en väldigt varm och fin film som är perfekt för alla oss som älskar dans musikaler och även passar alla som vill ha en varm och kärleksfull berättelse om samhörighet i ett samhälle präglat av små livsvillkor och stora drömmar.

 

Luca

 

Var: Disney Plus

När: 19/6 2021

Jag vill vara där människorna är – Ariel i Den lilla Sjöjungfrun.

 

Jag blir ofta överraskad av hur bra Disney och Pixars filmer är också för oss vuxna och precis som i Själen och Raya så finns här väldigt mycket att se och gilla. Denna film känns som en modern variant av Den lilla Sjöjungfrun med skillnaden att det istället för en sjöjungfru som längtar till livet ovanför ytan är en fiskvarelse som tack vare ett möte med en oväntad kompis upptäcker allt det som finns ovan ytan i en liten italiensk by.

Det är charmant gjort och man använder havsvarelsernas förmåga att förvandla sig till människor så länge de inte är våta på ett väldigt bra sätt och det är till och med så att både barn och vuxna med fantasin kvar kan gå runt och fundera över om någon av människorna man möter eventuellt blir fiskar på fritiden.

Grafiken i denna film är också så pass bra gjord att man ibland undrar om de inte har filmat av en riktig italiensk by och jag sitter och letar efter öar utefter den italienska kusten som kan se ut som det ser ut i filmen. Grafiken i tecknade filmer har verkligen kommit långt i förmågan att efterlikna verkligheten på de senaste åren.

Ska man hitta ett par mindre detaljer att klaga på i en utmärkt film så är det dels att byborna slänger sig med väl många italienska fraser om man förutsätter att filmens svenska språk är en översättning av den italienska man pratar i byn och att fiskvarelserna också pratar detta språk. Det positiva med detta knep är dock att man förstärker känslan av fiskvarelsernas utanförskap när de väl upptäcker byn.

Den andra delen man skulle kunna ha åsikter på är att fiskvarelserna får precis så mycket ”kläder” på sig i form av gröna blad dräkter att det inte blir opassande – Det naturliga hade annars varit att en varelse som förvandlas till människa här denna kliver upp på land har precis så lite kläder på sig som när vi föds.

Som musikalmaskot hade jag gärna sett ett och annat musikalnummer i denna film men i övrigt är det en bra och mycket sevärd film jag varmt rekommenderar. Skildringarna av ett italienskt fiskarsamhälle gör också att jag ännu mer önskar att Disney och Pixar hittade till vårt avlånga land och dess många myter och legender – För hur kul vore det inte att se en varm film musikal som tar inspiration härifrån? Rekommenderas varmt till alla som har Disney Plus.

 

Mysteriet Edwin Drood

Var: Kulturama, Hammarby Sjöstad.

När: 17/6 2021

Det är trevligt att se mig, inte sant? – Glinda Wicked.

 

Det här är en föreställning jag trodde att jag hade missat och som jag inte visste att jag skulle se förrän några timmar innan tillika en föreställning jag är oändligt glad över att ha fått se.

Förutom att den håller Kulturamas sedvanligt höga klass (Läs högsta tänkbara) så är det en musikal som innehåller allt det jag älskar av kostymer och interaktion med skådespelarna både före föreställningen och i pausen. Bara det gör att jag inte kan annat än att njuta av detta mästerverk i fulla drag.

Mysteriet Edwin Drodd bygger på en bok den inte helt okända författaren Charles Dickens skrev på när han dog i slutet av 1800 talet. Det tar Kulturama fasta på och låter denna föreställning spelas av en teater i London på sent 1800 tal vilket förutom många häftiga kostymer dessutom ger ensemblen en fin ingång till att skämta om hur det är att vara skådespelare. Det gör också att jag tycker mig se en hel del referenser till kända musikalfigurer i kostymerna – Jag hittar bland annat någon som påminner en del om Sweeney Todd och en som påminner om Fantomen på Operan för att ett par exempel. Det är sådant jag älskar på en teaterscen.

Något som hade kunnat bli ett problem är att Charles inte hade skrivit klart slutet på denna berättelse och att man således inte vet vem som är den stora skurken i detta drama. Det löser dock musikalskaparna galant genom att låta publiken rösta om vilken av ett antal kandidater det är och tydligen blir det olika varje gång vilket leder till att ensemblen måste ha ett antal slut med tillhörande sånger beredda.

Ska man hitta något negativt i denna pjäs är det att den bygger på en ofärdig bok från sent 1800 tal och även om Kulturamas regissör och kreativa team förmodligen har gjort ett lysande arbete med att modernisera denna berättelse så är det trots allt en del tillfällen när undertecknad får en smula träsmak i baken – Främst när en karaktär från Ceylon behandlas som mindre begåvad och knappt talbar under sin presentationsscen och när man diskuterar om sagda person är ”engelsk nog” för att passa in i det samhälle han finns i. Sådant skulle inte gå hem i en modern berättelse.

Men på det hela taget är detta en charmant och väldigt interaktiv musikal jag är enormt glad och tacksam över att ha fått se då jag trodde jag hade missat denna helt i våras. Som vanligt önskar man att Kulturamas elever fick chansen att spela denna pärla i ett större sammanhang. Den skulle passa perfekt i Parkteatern eller på en buskis scen nästa sommar.

Det har verkligen känts tomt utan skolornas många uppsättningar i vår så jag är verkligen glad över att bli inbjuden till att få se denna extra föreställning. Kulturama och de andra skolorna i staden bjuder alltid på högklassig musikalmagi för en mindre peng vilket gör att jag rekommenderar ett besök på dessa skolor om ni vill se vad framtidens stjärnor klarar av.

 Almstriden besök 2

Var: Galärparken, Stockholm

När: 14/6

Poker? Är det spelet där två lika är bra fast tre är bättre?

Det är underbart att kunna se på en musikal igen omgärdad av en publik som får Parkteaterns Galärpark att kännas fullsatt igen om än med stora avstånd mellan varje sällskap. Bara det gör detta till en fantastisk upplevelse.

Almstriden är en av Parkteatern egenskriven produktion som berättar historien om hur almarna räddades år 1971 och man gör det med en blandning av talteater och musikalnummer som funkar väldigt bra och det känns som en lisa för själen att sitta ute i Galärparken och se på en regelrätt musikal igen. Detta är något jag verkligen har saknat under det dryga år som denna pandemi har varat.

Man ställer många väldigt stora och intressanta frågor och man ger många intressanta synvinklar på skeendet även om fokuset och sympatin ligger hos de aktivister som slogs för att rädda almarna vilket är bra nog. Dock skulle man behöva en timmes speltid till för att fördjupa sig i de många frågor man ställer kring vems perspektiv det är som får råda i ett skeende av detta slag och vem som styr hur historien berättar. Nu plöjer man igenom ytterområdenas boende, politikerna, affärsinnehavarna, de grå tjänstemännen, poliserna och de norrländska skogshuggarnas olika insatser i denna konflikt i ett tempo som visserligen passar tiden man har men ändå känns som att man skulle behöva en timmes speltid till.

För frågorna som väcks är intressanta nog och jag skulle kunna tänka mig en fördjupande diskussion med almstriden som utgångspunkt på Stadsteatern i höst bara för att gräva vidare i dessa mycket intressanta frågor kring vem som äger en berättelse och vilka perspektiv man kan och vill lyfta fram i ett skeende - För det är med dagens sociala medier ännu intressantare än det var på 70 talet.

En bra musikal ska väcka frågor, tankar och engagemang efteråt och jag tycker att detta är ett så bra betyg som något även om jag gärna hade sett än förlängd version på Stadsteaterns stora scen i höst som i tillägg till det som är tar tag i och fördjupar de många frågor man ställer. Men även utan detta är det en mycket sevärd dryga timmes show som jag rekommenderar till alla musikalmaskotar som trånar efter sitt livselexir efter ett alldeles för musikaltomt år - Gå och se, ni blir inte besvikna!

 

Under nunnedoket

 

Var: Taket, Kulturhuset Stadsteatern.

När: 9/6 2021

Vi tar det hela från början – Sound of Music.

 

Det är lustigt hur underbart det känns med en så vanlig företeelse som en musikalkonsert på taket till Kulturhuset i Stockholm. För efter ett år med en pandemi känns det som en lisa för själen att äntligen få gå på allt det man har saknat så länge.

Under nunnedoket tar avstamp i Stadsteaterns stora höst musikal Sound Of Music och nunnedoket refererar till den klädsel några av föreställningens nunnor bär. Det blir således mest musik från Sound Of Music men även en hel del låtar från andra musikaler och filmer.

Bland Sound Of Music låtarna finns flera av mina favoriter så som 16 snart 17, My Favorite Things och abbedissans stora sång Hem över bergen. I de andra musikalerna märks en väldigt bra version av Anthem från Chess (även om den blir ännu bättre på engelska) och Nu eller Aldrig från Jekyll and Hide som jag njöt av på VRGs Maxim musikal för något år sedan.

Men det bästa var att det var en så stor och månghövdad publik på plats igen efter vad som känns som en evighet med först 50 och sedan 8 gränser. Visserligen behöver alla fortsatt sitta med avstånd mellan sig men den (sedan 1 juni) nya gränsen på 500 utomhus så länge alla har anvisade sittplatser gör verkligen mycket till för att det ska bli en bra publikkänsla igen.

Det är på det hela taget skönt att kunna lyssna på så högklassig sång och musik efter ett år som har gjort mig väldigt orolig för om vi ska kunna behålla den höga klass på musikalteater och scenkonst vi hade på alla nivåer före pandemin. Det är skönt att kunna konstatera att hittills känns mycket bra på några av de områden jag har varit mest oroad för under denna pandemi.

Till slut kan jag bara säga att ni som är oroliga för hur säkert det är att sätta sig ner i en publik ute eller inne inte behöver oroa er för detta särskilt mycket. Personalen är experter på att ta hand om sina besökare enligt konstens alla regler och alla är måna om att sätta sig så att ingen trängsel uppstår. Dessutom är det nu under sommaren väldigt bra att kunna se saker som detta utomhus vilket dessutom är förhållandevis ännu säkrare än att sitta inne i en salong.

Kulturen har haft en väldigt ansträngd tid under det gångna året och allt ni som läser detta kan göra för att stödja alla de verksamheter som gör sitt bästa för att återstarta både nu och i höst betyder väldigt mycket för både verksamheterna som sådana och dess många anställda.