Forever Piaf

Var: Göta Lejon, Stockholm

När: 29/9 2021

Dont cry for me Argentina! – Evita.

 

Jag gick in I den här föreställningen med tron att jag skulle få se ett kammarspel med Malena Ernman och hennes dotter Beata som Edit Piaff och Björn Kjellman som många andra roller plus några musiker på scen men detta var en fullfjädrad dryga en och en halv timmes musikal med stor ensemble.

Det känns som att jag måste börja med att berömma koreografin och kostym makarna i detta då de har gjort ett fantastiskt jobb både med hur skådespelarna rör sig och med de många kostymbytena i denna föreställning. Backstage under Forever Piaf måste vara ett regelrätt inferno av kostymbyten väl i klass med Broadway versionen av Lejonkungen.

Berättar tekniskt är detta väldigt bra gjort och det känns lite Evita inspirerat när man börjar med Edith begravning och sedan följer hennes mycket intressanta liv från ungdomen i Paris till hyllad världstjärna på sin sista turné. Det blir en lysande expose över vad en berömd artist kan tänkas utsättas för under en karriär och bara det gör denna föreställning värd att se.

Dessutom såg jag en ny stjärna födas i Beata Ernman – Att hon som är så ung klarar av att dela en sådan fullfjädrad huvudroll tillsammans med sin mor är inget mer än helt otroligt. Det är dessutom inga lätta ämnen som tas upp och hon får berätta om sådant som inga barn borde ha någon relation till vilket bara det är imponerande. Det ska bli intressant att följa henne i framtiden och jag är övertygad om att det inte är sista gången vi ser Beata i en stor huvudroll.

Ska man hitta något negativt i detta verk är det att längden gör att jag önskar mig en paus. Det hade dessutom gjort att man kunde förlänga föreställningen med en dryg halvtimme vilket gärna hade kunnat användas till fördjupa sig i vad Edith Piafs liv säger om hur det är att vara artist och vilka risker den som följer en sådan bana utsätter sig för – En Che eller Judas som kommenterade huvudpersonens livsval helt enkelt.

Men det som är rekommenderas varmt till alla och det var helt underbart att återigen få känna publiktrycket i en fullsatt salong. Det är något jag har saknat mycket under detta pandemi år. Det är inte mycket som slår stämningen man får när en fullsatt salong brister ut i ett gemensamt skratt eller tar upp en lång applåd efter ett nummer. Gå och se!